30 December 2010

30 December 2010 - Dagen då Jacklin tog sitt allra första steg själv! Vi är så stolta över vår lilla flicka!

Bara jag

Jacklin har somnat förmiddag och jag övervägde länge om jag skulle krypa ner i sängen bredvid pappan eller kliva upp och dricka nykokt kaffe och sitta för mig själv en stund. Jag valde att stänga dörren om dem och sätta mig vid datorn.
Man behöver tid till eftertanke ibland, ta en paus, vara sig själv. Inte mamma, inte sambo, bara jag. Skönt.

Det är mycket tankar som far genom huvudet när det plötsligt är tyst runtomkring mig. Flytten, jobb, pengar, Jacklin. Jag har nog hela tiden varit en mamma som ska lösa problem.

Hon äter inte, prova det här. Hon vill inte sova i sin säng, gör si. Gör så.


Efter att ha suttit och pratat med en gammal arbetskollega och vän så insåg jag att vi tjänar mest på att bara slappna av och gilla läget. Hon berättade att deras 2-åriga supergulliga dotter fortfarande kommer och vill sova med dem i deras säng, trots att hon har eget rum och har säng för "stora tjejer", och att hon sedan de fick henne varit lite slapp med olika metoder för att lära henne sova osv. Hon ser inte på saker som att de är problem, utan anpassar sig och kommer runt det mycket smidigare än att hela tiden gå upp till kamp. Vill hon sova med dem så får hon göra det, det ger dem alla tre mer sömn än att lägga om henne i hennes säng flera gånger per natt.

I slutänden är det ju faktiskt sömnen som är avgörande. Och när jag tänker efter så sover vi bäst alla tre om Jacklin får komma över till oss, så vad är problemet egentligen? Gilla läget!



Jacklins första jul

Det skulle visa sig att magpirret inför tågresan var befogat. Vårt tåg blev såklart också försenat och vi kom inte iväg kl. 17.28 som var den egentliga avgångstiden. 21.00 fick vi sätta oss på tåget och lämnade Stockholm Central tjugo minuter senare. Detta innebar att vi missade vår anslutning i Gävle med ungefär två timmar så vi fick stanna kvar på tåget till Hudiksvall där vi fick ta taxi till Ljusdal. Det tog 1 timme innan en taxi blev ledig och vi var hemma i Ljusdal vid 02-tiden. Då hade vi varit på resande fot i 10 timmar, Jacklin hade sovit i cirka 1 av dem och vi var rejält trötta och osugna på att någonsin åka med SJ igen.

Det finns något som heter resegaranti vilket innebär att antingen får man en värdecheck på summan man betalade för den grovt försenade resan eller får tillbaka 50% av pengarna i kontanter. Vi valde värdecheck så det lär antagligen bli fler tågresor. Vilken "tur" för oss att resan kostade närmare 1400 kr.

Klockan hade alltså slagit julafton för länge sedan när vi anlände Ljusdal så vi stupade i säng och sedan var det bara att kliva upp igen vid 09 när lillfröken vaknade. Vi var hemma hos Jacklins farfar hela dagen, pyntade julgranen, stökade lite med julmaten och gjorde oss fina. Gammelfarmor kom på besök och sedan blev det välkomstglögg och därefter mat. Jacklin fick sin allra första julklapp och det var en Hello Kitty klosslåda med hål i locket där olika former skulle stoppas in.

juldagen var vi bjudna till Jacklins morfar. Där vankades också massor med mat och ännu mer paket. Hon fick ett silverhalsband med ett hjärta, en mobil med spelande knappar (Susanne, Tomas och Joel), byxor och tröja (Fredrik, Sofia och Jonathan), baddocka med tillbehör, pussel- och klosslåda i form av ett hus (morfar och Susanne), byxor och tröja, två pussel (Katarina). Efteråt åkte vi till Jacklins mormor och hälsade på. Där fick hon en trägiraff, klosslåda och pengar av mormor och en fiberoptikängel av gammelmormor. Det blir mycket packning att ta med till Stockholm!

Annars har det mesta rullat på som vanligt. Jacklin har hittills sovit bredvid mig i dubbelsängen varje natt. Igår sänktes äntligen spjälsängen till läget längst ner så hon kunde läggas i den vid nattläggningen, men mitt i natten ropade hon efter mamma och fick komma över till vår säng. 
En sak är annorlunda, vi har börjat ge henne 1-årsvällingen. Den är grövre och mättar längre. Vi blandade den med den vanliga 8-månadersvällingen enligt rekommendationerna på paketet för att hon ska vänja sig vid smaken och konsistensen. Nu ikväll har hon dock fått enbart 1-årsvällingen och hon åt utan problem. Återstår att se om hon sover lite bättre på det här, även om jag är rätt så säker på att hon inte vaknar pga hunger.

Imorgon ska vi luncha med två kompisar till mig, varav en är gravid och den andra har en 2-årig liten bustjej. Det ska bli så roligt!

Pirr i magen

Idag har jag pirr i magen. Dels för att vi om några timmar skall bege oss ut i tågtrafiken och tuffa hem till Hälsingeskogarna. Vi har lite skämtsamt skojat om att vi förhoppningsvis är framme före Kalle Anka, men det är inte utan en gnutta skräck vi säger det. Försenade och inställda tåg gäller visserligen främst södergående tåg och tåg som utgår söder om Stockholm, och det gör inte vårt tåg. Enligt hemsidan ska vårt tåg inte beröras alls. Vi hoppas innerligt att det fortsätter vara så.

Magpirret beror också på att vi har en flytt framför oss. Ja! Den 1:a februari flyttar vi in i 3:an i Sundbyberg som vi var och tittade på igår. Vi blev totalt förälskade i lägenheten och vi fick en go känsla i hela kroppen bara att vara där. 

Pappan vevade fram mobilen och tog några bilder som allra hastigast. Tyvärr fick han inte med tapeten i sovrummet med balkongdörren, den är såååå fin! 

Jacklin kommer nu att få ett eget rum och vi kommer att ha ett riktigt kök. Underbart!

Dan före dan före dan

Jag sitter i soffan med Jacklin sovandes på armen. Hon gör det ofta nuförtiden. Det verkar vara ett av två sätt att få henne sova mer än 20 minuter i sträck. Det mest effektiva sättet är att lägga henne bredvid mig i vår säng och somna jag med, men då skulle jag inte få något gjort alls om dagarna.

Det är julafton snart, och den enda julstämningen här hemma är den vita julstjärnan som jag har hängt upp i vardagsrumsfönstret. Matchar fint ihop med de vita linnegardinerna som kanske kan ses som lite juliga de med. Röda blockljus har vi som adventjus på soffbordet, men Jacklin är alltför intesserad av eld och att elda för att vi ska kunna ha dem tända när hon är vaken.

Jag har försökt städa idag igen. Gjorde ett ryck igår och skurade hela badrummet med en klorinblandning i sprayflaska, även köksluckorna, men idag har det bara blivit lite dammsugning och byte av sängkläder. Alltid något. Känns skönt att jag äntligen skurat inne i badrummet faktiskt, blir det inte så jobbig flyttstädning om det blir att vi tar lägenheten som vi ska iväg och titta på ikväll.
Den ligger i Sundbyberg, ytterst nära till t-bana och pendel, 76 kvm stor. Hyran är skrattretande hög; 8773 kr, men tydligen helt rimlig med tanke på storlek och läge. När jag börjar jobba och får in mer pengar kommer det förhoppningsvis kännas som en loska i havet. Om vi nu tar den vill säga, förra lägenheten ropade vi hej till på tok för tidigt. Vi sade hej då rätt snabbt och gick därifrån som hundar med svansen mellan benen. Så, inga höga förväntningar här inte. Vi får bara hoppas att den här inte också har snetak över badkaret så man inte kan stå upp och duscha.

Jag längtar efter ett eget rum till Jacklin. Och ett kök som rymmer ett köksbord och stolar.

Se där, nu vaknar tösen. Färdigfilosoferat för den här gången.

Flashbacks

Sitter och tittar på bilder från när Jacklin var nyfödd och blir alldeles varm i hjärtat. Det känns som ett helt liv sedan vi låg där på BB och fumligt provade oss fram som föräldrar till den finaste ungen som finns. 

Jacklin på BB




Saker vi måste sluta med

1. Ha badrumsdörren öppen. Jacklin har nämligen lärt sig öppna toalocket. Har en känsla av att vi framöver får vara beredda på att hitta både toarullar, leksaker och skor i toastolen.

2. Ha tända ljus på vardagsrumsbordet. Busfröken har fått så långa armar nu och svingar och kastar leksaker överallt. Igår försökte hon elda upp en stor väska med mjuka klossar över adventsljusen.



Stormen är här

Fantastiskt hur många gånger ett barn kan vakna, sparkas, skallas, fäktas och gnälla under en natt och ändå vara pigg på morgonen när det är dags att kliva upp. Hennes dagshumör är lite upp och ner, det märks att hon är less på det mesta. Det tydligaste tecknet på att något är på gång är att hon äter som en häst! Efter en burk mat gapar hon stort efter mer, men hur mycket mer ryms det egentligen i en bäbismage? Jag får försöka öka på mängden mat lite i taget och se hur hon reagerar.

Pussmun



Numera när man säger åt Jacklin när hon håller på med nåt bus så gör hon pussmun åt en. Inte kan man hålla för flin heller. Hon är en riktig lurifax.

Tandsing?

Jag tror minsann att det är en liten tandsing på gång i underkäken. Tandköttet ser en aning svullet ut där i mitten, fast det har det gjort ett bra tag utan att det hänt nåt. Nu känns det som att det är en liten knöl till vänster i det svullna. Hoppas det är en tand!

Somna utan gråt


Idag när vi kom hem efter en runda på stan med Anna och Melwin låg det ett vadderat kuvert på hallgolvet. Post! Adresserat till mig och det var från min lillasyster Katarina. Hon hade köpt en bok som hon tyckte att vi skulle ha. Somna utan gråt av Elizabeth Pantley.
Jag har suttit och läst en del i den nu ikväll och jag måste säga att det har gått upp ett och annat ljus över det här med Jacklins sömn och beteenden.

Tack snälla Katarina för boken! Jag är säker på att vi kan ha stor nytta av den ett tag framöver.

I väntan på stormen

Ett större sömnbehov men sover väldigt oroligt och vaknar hela tiden. Enorm aptit. Små utbrott av hysteri av både det glada och arga slaget. Gnällfis nummer ett. Försvinner lite titt som tätt in i sin egen värld och börjar helt plötsligt göra saker i rätt ordning, som att lägga tillbaka pappersbitarna hon rivit fram ur pappersinsamlingen. Dock bryts förtrollningen lika snabbt och så återgår hon till att kasta runt, slita itu och tugga på allt hon kommer åt.

44 veckor gammal. Stormen är här när som helst och den är faktiskt välkommen, för tänk vilken utveckling den för med sig! Fantastiskt!


Så här skriver de om utvecklingssprånget som inträffar någon gång mellan veckorna 41-47.

Omkring vecka 41-42 kan en upp till fem veckor lång kinkperiod börja, då ditt barn som tidigare blir grinigare, blygare, blir mindre självständig och "barnsligare". Ditt barn kan växla mellan att var extra snäll och extra busig för att få uppmärksamhet.

Detta är inledningen till nästa utvecklingssprång - sekvensvärlden. Vid omkring 46 veckors ålder (44-48) börjar barnet att hitta och bilda sekvenser med hjälp av alla sina sinnen. I det förra utvecklingssprånget plockade ditt barn ofta isär saker för att undersöka dem, nu börjar det motsatta beteendet - att sätta ihop saker igen! Nu kan ditt barn börja bygga ett torn av klossar istället för att plocka ner klossarna från ett färdigbyggt torn. 
Ditt barn börjar nu länka samman händelser, så som att ta upp maten med en sked och sedan stoppa den i munnen, eller plocka upp sina kläder från golvet och lägga dem i tvättkorgen. Du märker att barnet börjar förstå att vissa händelser vanligen följer varandra och att hon vet vilken händelse som brukar komma efter en annan. 

Barnet börjar också peka på saker och namnge dem, och tycker om när du gör detsamma. Nästa steg är att ditt barn börjar peka åt vilket håll det vill att du ska gå när du bär omkring henne. 

Om ditt barn inte har sagt så mycket tidigare, så kan det nu för första gången börja säga vad saker heter. Andra barn dröjer ännu ett tag innan de börjar tala.

Exempel på nya färdigheter:
-pekar på och namnger saker 
-pekar och vill att du ska namnge saker 
-säger "nej" när hon inte vill göra någonting 
-härmar djurläten när du till exempel frågar "vad säger kissen" 
-säger "mmm" när hon vill ha en tugga till 
-vet vad som passar ihop och kan till exempel skjuta in en rund pinne i ett runt hål 
-försöker sätta ihop tre bitar i ett enkelt pussel 
-tittar på lampan och sträcker sig mot den när du trycker på strömbrytaren 
-försöker prata i telefonluren 
-försöker klottra på ett papper med en krita 
-försöker lära sig gå genom att skjuta något framför sig 
-hittar något att klättra på när hon vill komma åt något 
-klättrar baklänges nerför trappor eller ur soffor 
-böjer knäna och sträcker sedan med stor kraft på benen så att hon hoppar med båda fötterna 
-försöker sikta när hon kastar en boll 
-leker verkligen med dig och uttrycker tydligt vilka lekar hon vill leka
-lurar dig att leka med henne genom att låtsas att hon inte kan någonting som du vet att hon kan
-letar efter något som du gömt helt och hållet
-gömmer själv något, väntar och skrattar sedan när den andra personen hittar det 
-härmar två eller flera gester i följd 
-räcker dig saker som du vill lägga i ett skåp 
-går och hämtar enkla saker, till exempel en blöja 
-hämtar sopborsten och sopar golvet 
-härmar det du gör, rör tex i en bunke när du lagar mat 
-försöker klä av sig själv 
-försöker ta på skon eller strumpan själv 
-hjälper till när du klär av eller på henne tex genom att sträcka ut en arm för att föra in den i ärmen 
-använder tandborsten 
-erbjuder andra att smaka det hon äter eller dricker 
-blåser själv på maten om den är varm innan han smakar den

Filmbevis


Jackie-status

Ålder:
10 månader 2 dagar

Vikt:
9.600 gram (ja, just det, inte 10 kg-plussare längre då, men det beror på att hon varit sjuk och varit ganska dålig på att äta, men nu är hennes aptit tillbaka igen)

Längd:
74,8 cm

Huvudomgång:
46 cm

Färdigheter:
Busar och är medveten om att det är bus.
Kan plocka upp minsta korn med pincettgreppet.
Står själv utan stöd, även om det bara är för några sekunder.
Går själv medans vi håller hennes ena hand.
Kan pussas.
Klappar händerna.
Vinkar.
Pekar på saker.
Tycker jättemycket om musik, då dansar hon genom att böja på knäna och knixa snabbt.
Nickar.
Kan hålla och dricka själv ur de små nappflaskorna med vatten. Med enhandsgrepp till och med.
Lägger huvudet på sned och ser söt och oskyldig ut.
Uttrycker med hela ansiktet att hon vill säga något men hennes röst lyder henne inte, det blir oftast bara något av ljuden; meh, ma, ba, pa, da, eller tss.

Förändringar:
Tycker inte att dammsugaren är lika läskig.
Äter vanlig mat/inte allergianpassad. 

Gillar:
I matväg så är nyrivet äpple mycket mycket populärt, likaså nykokt broccoli, ärtor och majs. Psssst! Plockmat är alltså poppis även hos barn som inte har tänder!
Tycker också att tandborsten är en riktig hit! Ge den till henne och du kan inte ta den av henne utan att hon ger Dig en utskällning.
Älskar att bada, reagerar direkt på ljudet av spolande vatten i badkaret.
Spritter till i hela kroppen av lycka när hon hör hur nyckeln vrids om i låset och pappan kommer hem från jobbet.

Funderingar

Det kretsar så många frågor i mitt huvud just nu, och alla handlar de om Jackie.

Jag undrar när hon ska acceptera sängen som en trygg och skön plats för vila och inte ett fängelse att få panik- och gråtattacker i när hon vaknar och upptäcker att det hon legat och hållt om i sömnen inte var mamma?

Det sägs att barn i hennes ålder går igenom separationsfasen nu och att man undvika alltför stora förändringar just därför. Gör vi då fel när vi nu gör ytterligare försök med att lära om Jackie hur sömn fungerar och hur den BÖR fungera? Att lära henne att somna själv och få henne att förstå att vi inte överger henne är ju inte farligt i sig, men kan det vara direkt skadligt för henne att vi inte tar upp henne när hon vaknar och gråter på nätterna?

Och hur lång tid tar det att få ett barn att somna själv? Hon somnar ganska lätt när hon läggs för natten, men hon vaknar ju flera gånger per natt för att hon vill ha nappen som hon tappat och det problemet löses nog inte av att hon lär sig somna själv. Det löses enbart av att hon slutar använda napp. Med det i beräkningarna kanske vi inte kommer sova en hel natt förrän Jackie är 3 år! 

Ska man nöja sig med att hon somnar om man har en hand på henne eller ska målet vara att vi ska kunna lägga henne ner i hennes säng när hon är trött och nöjd i övrigt och så är det bra så?

När hon gråter och är förbannad där runt 04-tiden, är det bäst jag tar upp henne då och håller henne i famnen även om det inte får henne att somna om i sin säng som de 2-3 tidigare gångerna hon vaknat på natten då det dög med att ge napp och stryka rygg?

När blir ett sömnproblem verkligen ett problem? När bör man söka hjälp?

Ett som i alla fall är säkert

Det är mycket med Jacklin som är svårt att bestämma om det är absolut sanning. Hatar hon mat eller är det bara som det verkar? Har hon ett så stort behov av stimulans och aktivitet som vi tror eller är hennes hyperaktivitet ett tecken på överstimulans? Sover hon bra i vagn eller gör hon inte det? Ett som i alla fall är säkert är att hon älskar att bada! Men så är hon ju vattuman också.


Liten Jackie

Här var Jacklin bara 2 månader gammal, vad det känns länge sen! Tänk att hon har varit så här liten.


Nu härdas vi

I två dagar var Jacklin lite extra kinkig med maten. Inget dög riktigt och hon drack även dåligt med vatten. Inte ens lite "saft" gick i. Pruttar och magbubbel och en och annan rackarbajsare i blöjan fick oss att tro att hon fått i sig något olämpligt som legat på golvet. Vagnen drar ju in massvis med grus och lort. Minsta lilla korn hittar hon och placerar det direkt på sin lilla tunga och så vips är det borta. Magtrubbel får man liksom räkna med.

Natten till igår vaknade jag av att hon hade kräkts på kudden och pyjamasärmen, men jag tog ingen större notis om det. Igårkväll när jag äntligen hade fått i henne halva grötportionen slog hon till med en storspya över hela sig och matstolen. Jippi. Verkligen kaskad. Stackars älskling. Bara att stoppa i plurret och skrubba. Hon somnade utan mat i magen igår alltså. 

Hon har inte kräkts något mer än det, men det har någon annan gjort. Pappan. Han har rännt på toa hela natten och mår pyton. Är det vinterkräksjukan vi har råkat ut för? Jag mår bra än så länge, men kan inte låta bli att känna efter om det kniper och bubblar någonstans.
Dricker kaffe så länge jag kan och går iväg och köper Klorin, toapapper och blåbärssoppa. Det här kan bli långdraget.

Dåligt och bra

Dåligt:

- Efter att ha spenderat timmar och åter timmar med att greja och fixa en jättefin fotobok med bilder på Jacklin för gratis pengar visar det sig att det tillkommer både det ena och det andra och notan som då skulle vara gratis + enbart frakt slutade på nästan 3000 kr för de 7 exemplar jag ville ha. Trist. Billigare att köpa en egen fotoskrivare, fotopapper och tjockt albumpapper och göra julklappsböckerna själv skulle jag tro.

- Välling funkade i en dag.

Bra:

- Jacklin har lärt sig peka på saker. Pekar på lampan när man frågar vart den är. Likaså pekar hon på fjärilen i godnattsagan när man frågar vart den är. Hon är ett geni, har jag sagt det?

- Matstolen har visat sig vara ett riktigt toppenköp! Helt suveränt att ha henne sittandes i den i nästan samma nivå som oss när vi är i köket och lagar mat. Och den tillhörande brickan är kanon, bara lägga lite broccolibitar, majs eller smörgåsrån på och Jacklin är sysselsatt en bra stund.

- Smultronmärket som Jacklin har i hårbotten har blivit mindre! Den har minskat drastiskt på höjden, ja, den är nästan platt i jämförelse med hur den varit. Den är lika stor ytmässigt dock, men det är nog bara en tidsfråga innan den krymper på den ledden med.

Kors i taket!

Vilken överraskning Jackie har bjudit på idag! Hon har ätit välling! Jag provade ge henne lite till mellanmålet idag, gjorde på 1 dl. Det slukade hon på bara några sekunder så jag blandade lika mycket till (så att det totalt blev en hel portion) och hon åt upp nästan allt det med.
Hon brukar få gröt till kvällsmål men den här gången försökte jag med välling istället, gjorde en hel portion på en gång. Slurp! Hon fick en liten skvätt nu precis före läggdags också, det hade ändå gått nästan 2,5 tim sedan kvällsmålet. Nam nam. Hahahaha, vad kul! Hoppas det håller i sig.

Föredrar att ha henne nöjt gosandes i famnen, ätandes välling, än har henne i matstolen och "tvingar" i henne gröt, för oftast protesterar hon efter bara några skedar. Förmodligen för att hon kräver mer närhet på kvällen. 

Sedan har välling andra fördelar också; lättare att ha med sig, hon får i sig mer vätska, oftast mer lättätet om/när hon blir sjuk och inte är så förtjust i mat.

Rött är visst trendigt

Julerött, trendigt med tanke på årstiden och trendigt för att det är, ptja, trendigt. Karamellrött har jag förresten alltid tyckt varit fint, sportbilsrött som pappan i huset säger.
Varför snackar jag om rött då? Jo, vi trotsade kylan och snön igår och drog iväg på IKEA med Anna och Melwin. Det var inget särskilt jag var ute efter, sällskapet bara. Att ha något att göra om dagarna verkar bli viktigare och viktigare för Jacklin.
Väl där insåg jag ju att jag skulle haft stora spargrisen med mig, OJ vad med grejer det finns som man vill ha! Bestämde att när vi ändå var där så skulle jag köpa en matstol till Jacklin, en Antilop. Billig som tusan och praktisk. Enligt personalen var det slutsålt av just den sorten, i alla färger. Men på tag-själv-lagret låg det en ensam stol och bara väntade på att få komma hem till oss. Tack och lov var den röd och inte blå, hehehe.



Jacklin fick bl.a. även en puppet i form av en zebra, den blev mycket poppis! 



Ursäkta den taskiga kvaliteten på bilderna, de är tagna med mobilen i morse. Det blir bara en massa sudd när det är dålig belysning och Jacklin inte kan sitta still.

RSS 2.0