Bara jag
Jacklin har somnat förmiddag och jag övervägde länge om jag skulle krypa ner i sängen bredvid pappan eller kliva upp och dricka nykokt kaffe och sitta för mig själv en stund. Jag valde att stänga dörren om dem och sätta mig vid datorn.
Man behöver tid till eftertanke ibland, ta en paus, vara sig själv. Inte mamma, inte sambo, bara jag. Skönt.
Man behöver tid till eftertanke ibland, ta en paus, vara sig själv. Inte mamma, inte sambo, bara jag. Skönt.
Det är mycket tankar som far genom huvudet när det plötsligt är tyst runtomkring mig. Flytten, jobb, pengar, Jacklin. Jag har nog hela tiden varit en mamma som ska lösa problem.
Hon äter inte, prova det här. Hon vill inte sova i sin säng, gör si. Gör så.
Efter att ha suttit och pratat med en gammal arbetskollega och vän så insåg jag att vi tjänar mest på att bara slappna av och gilla läget. Hon berättade att deras 2-åriga supergulliga dotter fortfarande kommer och vill sova med dem i deras säng, trots att hon har eget rum och har säng för "stora tjejer", och att hon sedan de fick henne varit lite slapp med olika metoder för att lära henne sova osv. Hon ser inte på saker som att de är problem, utan anpassar sig och kommer runt det mycket smidigare än att hela tiden gå upp till kamp. Vill hon sova med dem så får hon göra det, det ger dem alla tre mer sömn än att lägga om henne i hennes säng flera gånger per natt.
I slutänden är det ju faktiskt sömnen som är avgörande. Och när jag tänker efter så sover vi bäst alla tre om Jacklin får komma över till oss, så vad är problemet egentligen? Gilla läget!
Hon äter inte, prova det här. Hon vill inte sova i sin säng, gör si. Gör så.
Efter att ha suttit och pratat med en gammal arbetskollega och vän så insåg jag att vi tjänar mest på att bara slappna av och gilla läget. Hon berättade att deras 2-åriga supergulliga dotter fortfarande kommer och vill sova med dem i deras säng, trots att hon har eget rum och har säng för "stora tjejer", och att hon sedan de fick henne varit lite slapp med olika metoder för att lära henne sova osv. Hon ser inte på saker som att de är problem, utan anpassar sig och kommer runt det mycket smidigare än att hela tiden gå upp till kamp. Vill hon sova med dem så får hon göra det, det ger dem alla tre mer sömn än att lägga om henne i hennes säng flera gånger per natt.
I slutänden är det ju faktiskt sömnen som är avgörande. Och när jag tänker efter så sover vi bäst alla tre om Jacklin får komma över till oss, så vad är problemet egentligen? Gilla läget!
Kommentarer
Trackback
