Funderingar
Det kretsar så många frågor i mitt huvud just nu, och alla handlar de om Jackie.
Jag undrar när hon ska acceptera sängen som en trygg och skön plats för vila och inte ett fängelse att få panik- och gråtattacker i när hon vaknar och upptäcker att det hon legat och hållt om i sömnen inte var mamma?
Det sägs att barn i hennes ålder går igenom separationsfasen nu och att man undvika alltför stora förändringar just därför. Gör vi då fel när vi nu gör ytterligare försök med att lära om Jackie hur sömn fungerar och hur den BÖR fungera? Att lära henne att somna själv och få henne att förstå att vi inte överger henne är ju inte farligt i sig, men kan det vara direkt skadligt för henne att vi inte tar upp henne när hon vaknar och gråter på nätterna?
Och hur lång tid tar det att få ett barn att somna själv? Hon somnar ganska lätt när hon läggs för natten, men hon vaknar ju flera gånger per natt för att hon vill ha nappen som hon tappat och det problemet löses nog inte av att hon lär sig somna själv. Det löses enbart av att hon slutar använda napp. Med det i beräkningarna kanske vi inte kommer sova en hel natt förrän Jackie är 3 år!
Ska man nöja sig med att hon somnar om man har en hand på henne eller ska målet vara att vi ska kunna lägga henne ner i hennes säng när hon är trött och nöjd i övrigt och så är det bra så?
När hon gråter och är förbannad där runt 04-tiden, är det bäst jag tar upp henne då och håller henne i famnen även om det inte får henne att somna om i sin säng som de 2-3 tidigare gångerna hon vaknat på natten då det dög med att ge napp och stryka rygg?
När blir ett sömnproblem verkligen ett problem? När bör man söka hjälp?
Jag undrar när hon ska acceptera sängen som en trygg och skön plats för vila och inte ett fängelse att få panik- och gråtattacker i när hon vaknar och upptäcker att det hon legat och hållt om i sömnen inte var mamma?
Det sägs att barn i hennes ålder går igenom separationsfasen nu och att man undvika alltför stora förändringar just därför. Gör vi då fel när vi nu gör ytterligare försök med att lära om Jackie hur sömn fungerar och hur den BÖR fungera? Att lära henne att somna själv och få henne att förstå att vi inte överger henne är ju inte farligt i sig, men kan det vara direkt skadligt för henne att vi inte tar upp henne när hon vaknar och gråter på nätterna?
Och hur lång tid tar det att få ett barn att somna själv? Hon somnar ganska lätt när hon läggs för natten, men hon vaknar ju flera gånger per natt för att hon vill ha nappen som hon tappat och det problemet löses nog inte av att hon lär sig somna själv. Det löses enbart av att hon slutar använda napp. Med det i beräkningarna kanske vi inte kommer sova en hel natt förrän Jackie är 3 år!
Ska man nöja sig med att hon somnar om man har en hand på henne eller ska målet vara att vi ska kunna lägga henne ner i hennes säng när hon är trött och nöjd i övrigt och så är det bra så?
När hon gråter och är förbannad där runt 04-tiden, är det bäst jag tar upp henne då och håller henne i famnen även om det inte får henne att somna om i sin säng som de 2-3 tidigare gångerna hon vaknat på natten då det dög med att ge napp och stryka rygg?
När blir ett sömnproblem verkligen ett problem? När bör man söka hjälp?
Kommentarer
Trackback
