Charmig enrummare med visst renoveringsbehov



Att vänta och föda barn förändrar kroppen, det är inget mer med det. Det är bara upp till en själv att se positivt eller negativt på saken. Självklart så är väl hängpattar och sladdermage inget man jublar över att se i spegeln om man skulle råka gå förbi en sådan i icke påklätt tillstånd, men hur farligt är det egenligen?

Hängpattar betyder förmodligen att man har haft världens show med dem ett tag. Med show menar jag det otroligt fascinerande i att storleken på dem kan variera väldigt om ungen bestämt sig för att amma eller inte eller helt enkelt fått för sig att ha en favorittutte. En oammad tutte kan ibland också ge en liten inblick i hur det skulle kännas att ha silikoninlägg. Hur häftigt som helst!

Sladdermage. Hmmm. Jag brukar kalla min för calzonen. Den är inte speciellt sladdrig, mer degig, och Jacklins gosiga fötter sjunker ner en bra bit om hon står på den. Hon kommer att totaldissa sandlådan när hon blir större tror jag, varm deg mellan tårna verkar ju mycket mysigare än varm sand mellan tårna. En del magar blir skrynkliga, en del precis som vanligt, och de allra flesta magar får en och annan bristning. De bristningar jag fick under graviditeten hade jag mer eller mindre räknat med. Det konstiga var att jag fick bristningar även EFTER förlossningen, de var större och tydligare än de andra som jag redan hade. Jag säger att det är Jacklin som kladdat lite och lämnat ett meddelande i stil med: "Tack för att jag fick bo här, adjöken."

Om objektbeskrivningen för en mammakropp skulle formuleras som för ett boende, skulle det kunna stå "Charmig enrummare med visst renoveringsbehov."
Det är tur att det finns karlar som inte bryr sig så mycket om hur fasaden ser ut.
Jag har en.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0