Språng

Tänk att man kan överleva trots så få sovtimmar som 2 per natt. Jag har slutat amma nu, det har inneburit att Jacklin har haft svårt att somna om ordentligt på natten. Känns ju ibland som att jag valde fel tidpunkt att sluta amma, men det föll sig liksom naturligt. Jacklin ammade inte alls på dagen och bara någon gång sådär på natten och ett frukostmål. Jag totalsinade direkt.
Vi har försökt ge henne lite välling på natten när hon vaknat och inte somnar om förrän hon fått nåt i magen. Klunk, klunk, blävadfanvardetdärförtunngrötjagvillhatutteochdetnu. Typ.

Vi tragglar med att få i henne vätska på dagen, få i henne mat och nåt litet mellanmål här och var. Däremellan ska hon sova och bytas på. Den tid som "blir över" vill hon leka, intensivt! Trots att vi slår knut på oss själva så tittar hon lite missnöjt på oss, trutar med underläppen som är hennes nya surmin och till slut skriker hon av uttråkning och ilska.

Läser på olika sidor på nätet att hon förmodligen är inne i ett sådant där utvecklingssprång och att det kan vara anledningen till hennes lynniga humör, ändrade aptit och sömnproblem.

Inatt provade vi nan ersättning. Ja, den som baseras på mjölk. Inga prickar, och hon åt som en häst. Sov gott gjorde hon också. Toppen att något verkar gå bra, eller så kan det kanske vara så att hon är på väg att komma över språnget nu.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0