Tack för att du valde mig till din mamma.



När du lades upp på min mage och jag och din pappa fick se ditt ansikte var det som att vi redan visste hur du skulle se ut. Vi kände igen dig. Vi hade varit ifrån varandra en tid och nu hade vi äntligen återförenats. Det var en otroligt märklig känsla, men ändå så självklar.
Den himlastormande kärleken kom inte och slog undan mina fötter, det gjorde mig ledsen. Några veckor gick innan jag insåg att du haft mitt hjärta hela tiden. Jag älskade dig redan innan du fanns.

Det är en tuff uppgift att vara mamma, men inte för en sekund vill jag ha mitt gamla liv tillbaka. Du för in det slags kaos jag behöver för att känna att jag verkligen älskar att leva.
När du ligger i min famn med halvslutna ögon och din hand vandrar mjukt över mitt ansikte och min bröstkorg vill jag att tiden stannar. Det är då jag känner att jag är precis där jag vill vara.
Tack för att du valde mig till din mamma.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0