Om du var vaken

Dagarna med Jacklin blir ofta väldigt intensiva med ett tight rullande schema med matning, blöjbyten, lek och stoj och "nattning" när det är dags att sova en stund.
Ofta känner jag att jag inte hinner uppskatta dagarna med Jacklin just för att mycket känns som "måsten". Att jag måste se till att hon har det bra snarare än att jag vill.
Den största anledningen är nog att pappan heltidsarbetar och jag som mamma får ta över det mesta när det gäller vår dotter.
Jag är trött helt enkelt. Jag tror de flesta mammor känner igen sig i det här.

Men när Jacklin har somnat för natten och jag sitter uppe och inväntar min egen sömn längtar jag så otroligt mycket efter henne. Längtar tills hon ligger intill mig och stryker med sin lena hand över min bröstkorg. Tittar upp på mig och kuttrar. Jag får hejda mig från att gå in och borra in min näsa i hennes hår och bara lukta på henne. Och visste ni att en bäbis andedräkt kunde dofta så mjukt? Att ha henne sovandes bredvid, andandes mot mitt ansikte, är nog det bästa som finns.

Det är också då jag får dåligt samvete över att jag oftats bara längtar efter denna ljuva varelse när hon sover.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0