Ett ljus i tunneln
Prickarna på Jacklins kropp hade förökat sig till dagen efter, alltså igår. Hon såg inte klok ut, men efter lite konsultation med BVC-sköterskan så fick jag det bekräftat att det bara var helt ofarliga feberutslag. En del barn får det när de haft feber och det beror på virus. Inget att oroa sig för alls. Som jag trodde då. Idag har de klingat av en hel del, de är inte lika intensivt röda utan bara lite lätt rosa. Som små små bulor.
Det verkar i alla fall som att vi är på bättringsvägen båda två. Själv har jag lyckats sova hela natten utan att använda nässpray. Jacklin har sovit bredvid mig och vaknat bara 5-6 gånger för att hon tappat nappen. Fantastiskt!
Det är väldigt mysigt att ligga bredvid en sovande bäbis. Lukta i hennes hår och hålla hennes kuddiga lilla fot i handen. När hon vänder sig om så vi ligger panna mot panna och hon lägger sin varma hand över mitt öra så blir jag helt matt av all den kärlek som hon utstrålar.
Det märks att jag fått sova inatt.
Det märks att jag fått sova inatt.
Kommentarer
Trackback
