Jacklin och mamman

Äntligen verkade Jackie ha kommit ur sin tillväxtfas/utvecklingssprång/förtidstrots, då kom snormonstret igen. Jag börjar tro att det inte är meningen att jag ska få sova något alls under Jackies småbarnsår. I morse var jag därför så otroligt trött efter en natts brottning med en irriterad och smågrinandes flicka, jag orkade inte ens lyfta på ögonlocken när pappan klättrade ur sängen för att gå till jobbet. När han tog med sig Jackie ut till sig och lämnade mig ensam att sova i en timme så trodde jag att jag hade dött och kommit till himlen, ja men ungefär.