Hemma igen
Igår kom vi äntligen hem till Stockholm och pappan igen. Jösses vad längtanssjuk och sliten jag var! Orsaken till tröttheten var främst att jag fick sova så lite de sista två nätterna. Sammanlagt blev det nog inte mer än 4-5 timmar. En 3,5 timmes resa med ett byte och jättemycket packning på det och man blir ju helt knäckt.
Tack och lov åkte moster Katarina med oss som visade att hon tydligen har fyra armar när det väl gäller. Bytet i Gävle skulle visa sig ha mycket tight om tid med mycket folk som trängdes och ockuperade gångarna. Katarina fixade uppgiften galant, transport managing-proffs som hon är. Barnvagnschassit, sittdelen och en överfylld resväska i storlek cpgigantisk svingade hon in i tåget i ett nafs, samtidigt som hon hade sin egen packning på ryggen. Eftersom hon var rätt sliten efter fyra dagars militärövning är jag inte förvånad om hon fick ett smärre ryggmärgsbråck av allt kånkande, men hon är seg moster. Seg, stark och envis.
Nåväl.
Under Hälsinglandvistelsen har Jacklin lärt sig att stå lite bättre, stödjer sig lätt med bara en hand. Ibland släpper hon taget med den handen och står helt själv, men inte mer än ett par sekunder. Krypa fort och vinka kan hon också, ofta med handens knogar vända mot sig och så rör hon på fingrarna så det ser lite lustigt ut.
Några gånger har hon sagt något som kan tolkas som "Mamma", men mest har hon sagt "Um".
Vi hann träffa många den här gången. Vi sov hon mormor Marie hela första veckan, sedan en natt hos farfar Mats, en natt hos morfar Börje och slutligen en natt hos gammelfarmor Marianne. Vi träffade moster Katarina såklart då, morbror Fredrik och hans tjej Sofia, Carro (som har en bäbis i magen, BF 19 mars) och Björn. Lena, Sofia, moster Susanne, onkel Tomas och kusin Joel, gammelmormor Göta, Yvonne. Och säkert många andra som jag inte lyckas komma ihåg just nu. Ett riktigt lyckat besök blev det med många som har lekt med Jacklin och fått henne att le och skratta massor.
Det blev tyvärr inte så mycket bilder tagna, Jacklin är ett yrväder nuförtiden och blir bara ett enda sudd på bild, så jag gav upp det och stoppade undan kameran redan andra dagen.
Nåväl.
Under Hälsinglandvistelsen har Jacklin lärt sig att stå lite bättre, stödjer sig lätt med bara en hand. Ibland släpper hon taget med den handen och står helt själv, men inte mer än ett par sekunder. Krypa fort och vinka kan hon också, ofta med handens knogar vända mot sig och så rör hon på fingrarna så det ser lite lustigt ut.
Några gånger har hon sagt något som kan tolkas som "Mamma", men mest har hon sagt "Um".
Vi hann träffa många den här gången. Vi sov hon mormor Marie hela första veckan, sedan en natt hos farfar Mats, en natt hos morfar Börje och slutligen en natt hos gammelfarmor Marianne. Vi träffade moster Katarina såklart då, morbror Fredrik och hans tjej Sofia, Carro (som har en bäbis i magen, BF 19 mars) och Björn. Lena, Sofia, moster Susanne, onkel Tomas och kusin Joel, gammelmormor Göta, Yvonne. Och säkert många andra som jag inte lyckas komma ihåg just nu. Ett riktigt lyckat besök blev det med många som har lekt med Jacklin och fått henne att le och skratta massor.
Det blev tyvärr inte så mycket bilder tagna, Jacklin är ett yrväder nuförtiden och blir bara ett enda sudd på bild, så jag gav upp det och stoppade undan kameran redan andra dagen.
Fick även veta att det kommer komma en liten bäbis i mitten på maj, men jag tror att det är en hemlis fortfarande så jag säger inte vem det gäller.
Tack för den här gången Hälsingland, vi ses snart igen!
Tack för den här gången Hälsingland, vi ses snart igen!
Kommentarer
Trackback
