Jacklin och mamman

Jackies näsa rinner. Inatt låg hon och snörvlade och hade sig så att hon måste få komma upp, få lite avsvällande näsdroppar och vaggas i min famn för att kunna sova vidare.

Jacklin är bestämd av sig. Det har BVC-sköterskan sagt ända sedan första gången hon träffade henne. Bestämd och kräsen, för någon havregrynsgröt ska inte hon äta, hon vill ha dyrgröten. Och att sitta ner i matstolen i lugn och ro och äta kommer inte på fråga. Inte här hemma i alla fall. Ute bland folk, som på öppna förskolan till exempel, finns det så mycket intressant att titta på att hon gapar och äter av ren reflex, glömmer av att krångla. Hemma får man låta henne titta ut genom köksfönstret på folket och trafiken som rör sig där utanför, eller låta henne krypa runt och klättra samtidigt som man jagar hennes mun med skeden. Hon är så nyfiken våran lilla dam.

Igår provade pappan bärsjalen. Han tyckte det var rätt så bekvämt faktiskt, och Jackie som blev gladare än gladast över att bli omkringburen av pappa kunde inte vara tydligare med att hon verkligen är ett sjalbarn.

Har jag sagt att jag älskar att handla på postorder? Nuförtiden blir det att jag beställer mest barnkläder och igår hämtade jag ut ett paket från Ellos. Den här gången blev det en täckoverall, 4 bodys (en polisuniform och en brandmansuniform, lite häftigt eftersom Jacklins morbror är brandman), strumpbyxor, ett set om byxa och hoodie (fel storlek!! rätt storlek på påsen, 80, fel på plaggen, 116. fan då), mössa, vantar och halsduk. Mössan var lite stor den med, men den var himla mysig ändå.

I vanliga fall brukar Jacklin få sin frukost vid 08 och sova en liten stund vid 09. Promenader brukar då inte bli av förrän efter hon har sovit den där lilla stunden, eller snarare efter lunchen som är vid 11. I morse gjorde vi lite annorlunda. Frukosten fick hon vid samma tid som vanligt, men jag lyckades hålla henne vaken fram tills strax före 10 då jag hade bestämt att vi skulle ta en långpromenad. Tanken var att Jacklin skulle sova en längre stund i vagnen så att dagstupplurarna så småningom kan förläggas till två tillfällen istället för tre som det är nu. Någon gång ska det ju ändras i rutinerna.

På med varma kläder. Extra tröja och mössa även på mig. Och så bar det av.

Den 15 september förra året var vi iväg på ultraljud på Karolinska i Solna. Det konstaterades då att vi var i 19:e veckan och allt såg fint ut. Vi ville ta reda på om det var en flicka eller en pojke men det gick inte att se. Från att ha legat utsträckt under den rutinmässiga undersökningen drog Jacklin ihop benen och drog upp dem mot magen lagomt tills sköterskan skulle ta reda på könet.

Att inte veta vad det är för kön gör hela graviditeten så magisk. Känslan påminner lite om den man hade som barn dagen innan julafton. Julklapparna ligger där under julgranen, man har varit fram och letat reda på sina paket och pillrat lite på pappret och kanske klämt och skakat lite. Skulle man då ge vika för frestelsen att riva upp alla sina paket tappar ju julklappsutdelningen på julaftonen sin charm. "Du får inga paket, du har ju redan öppnat dina."

Vi blev inte speciellt besvikna över att det inte gick att se könet, vi tolkade det som att det inte var meningen att vi skulle veta helt enkelt.





Pappan filmade lite i smyg under ultraljudet, och från filmen gick det att ta fram en bra bild på Jacklins ansikte. Det ser ut som att hon har värsta kalufsen med hår. Mohikanfrilla. Det är inte hår man ser, men Jackie HADE faktiskt massor med hår när hon föddes. Det är ju lite lustigt att en bild som visar fel kan visa rätt.

Jacklin har fått ärva en hel drös med overaller från min kusin Sofia. Mest täckoveraller i större storlekar men även en i fleece som passar perfekt i storlek nu! Fleece värmer gott i höstrusk innan temperaturen sjunkit under nollan. Efter det är det täckoverall som gäller. En sådan har jag beställt och får hem nu i dagarna.

Jackie har precis kissat på toaletten som en stor tjej!

Ända sedan Jacklin föddes har vi fått höra kommentarer i stil med;
"Men vad mycket hår hon har!"

Så här glad blir man av att få sova eftermiddagsluren i vagnen medans mamman knatar 5 km i det soliga och svala vädret!

Jag känner nu att Jackie behöver så mycket mer stimulans än vad jag kan erbjuda henne här hemma när det är bara hon och jag. Promenader ger ju såklart lite nya intryck, men jag tror att Jackie vill umgås med andra barn. Hon är en social unge, det har hon varit hela tiden. Skriker och gnäller gör hon i princip bara hemma när hon har tråkigt, ute bland folk trivs hon och är hur glad som helst. Därför tror jag att det är dags att introducera henne för öppna förskolan.

Jacklin är inne i en riktigt jobbig fas just nu. Hon är som ett plåster på mig och börjar skrika och gråta så fort jag går någon annanstans där hon inte kan se mig, trots att jag hela tiden pratar med henne så att hon ska höra att jag inte försvunnit bara sådär POFF. Till och med när pappan är hemma så är det bara mamma, mamma, mamma som gäller. Oftast.

Coop Stockholm bjöd på famlijedag på Skansen idag och som Coop-medlem var det gratis inträde. Vi tog tillfället i akt att göra något kul tillsammans alla tre som den lilla familj vi är.
Mellan 11.00 och 16.00 skulle det vara så vi åkte strax efter att Jackie fått lunch i magen och började bli trött. Vi tänkte att det vore smart om hon sov en stund i vagnen på väg dit så hon skulle vara pigg inför allt folk och alla djur det skulle finnas att titta på.

Idag är det fredag. 3 september och hösten verkar ha kommit, åtminstone för en dag. Jag klädde på Jacklin varma kläder eftersom jag såg att det blåste på rätt bra ute. När termometern dessutom visade på ynka 13 grader så antog jag att det skulle bli lite kyligt. Mössa, långärmad body, fodrade byxor, strumpor, stickade strumpor och fleececardigan med huva åkte på. Snuttefilten fick hon ha över benen och upp mot kinden. Fleecefilten hon fått av sin mormor brukar jag lägga som en båge runt henne i sittvagnen så det stödjer upp på sidorna och så att det skyddar lite från drag. Varmare dagar blir det måhända lite varmt med den så men idag var den perfekt.

När ska man vänja sig?

Jag läste någonstans att vill man ha barnfria kvällar så kan man inte få sovmorgnar. Man kan inte få både och. Ganska logiskt. Så när lillan går och lägger sig runt 20-snåret så är det ju fullt normalt att hon är pigg och vill kliva upp när klockan blivit 05, visst?