Jacklin och mamman

Jackie gick från att tycka dammsugaren var ruskig till att tycka den var toppen. Hon står gärna och dammsuger med den själv och hjälper mig att skjuta den framåt när jag använder den. Idag blev de lite osams och det resulterade i näsblod, fläskläpp och ett rött märke ovanför läppen. Dammsugarslangen satte krokben för henne så hon flög ner i golvet med en väldig smäll och nappen som hon hade i munnen gjorde illa henne. Det droppade lite blod men det slutade blöda fort. Försökte trycka en kall blöt handduk mot läppen men det gick hon inte med på. Vi får väl se om hon återgått till att tycka dammsugaren är ruskig.

Vi är mitt uppe i en period då det funkar med det mesta. Men det får mig ändå att börja tänka på när nästa utvecklingssprång/trots/sjukdom kommer börja bryta ut. Är det inte lustigt så säg?

Inte ett enda påskägg men vad gör väl det. Vi har haft det väldigt trevligt hemma i Hälsingland över påsken, även om det varit en del flängande. Det har varit otroligt fint väder med närmare 20 grader varmt och strålande sol, så vi har varit ute mycket, till Jacklins stora glädje.

Långfredag: Började med att jag för en gångs skull väckte Jacklin istället för tvärtom. Tidsoptimister som vi är (ehum) så missade vi båda pendelavgångarna så vi fick stressa in med tunnelbanan för att hinna med tåget. Tågresan gick hur bra som helst, det brukar vara så. Framme i Ljusdal och inkvarterade oss hos Jacklins farfar. Bilbarnstolen stod hemma hos moster Susanne så vi traskade dit framåt eftermiddagen. Där fick hon leka i sandlåda för första gången, gissa om det blev sand i både blöja, byxfickor och skor.

Påskafton: Jag var uppe tidigt med vår lilla sessa och kokade kaffe, tonade håret och både badade och duschade henne och mig. Jag lämnade Jacklin med pappan och farfarn och for själv iväg till min moster Lena och fixade hennes hår och smink inför kusinträffen vi skulle på på Skästra bygdegård. Dit kom jag, pappan, Jacklin, moster Susanne med fam, moster Katarina, morbror Fredrik med fam, mormor Marie, min kusin Sofia med familj, Sara och Andreas, Kim och Erica, min moster Lena, Kjell och min mormor Göta. Mycket trevligt var det. Under tiden jag var borta lärde pappan Jacklin att hålla i och äta en banan själv. Kvällen slutade med vin och kortspel med Jacklins farfar.

Påskdagen: Pappans mormor och morbror fick oss som kaffegäster, vilket var uppskattat. Efteråt gick vi till min vän Carro som huserade hemma hos sina föräldrar med sin nyfödda son Sebastian och sambo Björn. 30-årsfirande och firande av det lilla gossebarnet stod på agendan. Det bjöds på mat och jag fick hålla det lilla livet i min famn. Jag blev inte alls sugen på en liten till *blink blink*. Sent på kvällen kom Jacklins morfar och hälsade på, men hon var lite trött och avig, inte så konstigt med tanke på allt stoj hon varit med på alla dessa dagar.

Annandagen: Jacklin sov till 9 (!!!). Okej då, det var främst för att hon somnade vid 21 kvällen innan och hon vaknade faktiskt vid 6 i vanlig ordning. Jag och pappan gjorde vårt bästa för att låtsas sova, så hon nöjde sig med att vara nere på golvet och härja runt en vända och sedan ville hon komma upp i sängen igen och lade sig genast brevid mig och somnade om. Halleluja! Annandagen - Den stora resdagen, även för oss, så efter att vi packat klart så bilade farfar oss ner till Sundbyberg igen. Det blev bland annat ett stopp på Biltema i Gävle där Jacklin gick och höll farfars hand och med den andra handen i sin byxficka, precis som farfar gjorde. Att hon blivit en stor tjej nu blev extra tydligt då hon fick provsitta en cykel med stödhjul inne i butiken och hennes ben nådde precis till pedalerna.

Nu får det gärna bli sommar och badväder på stört så vi kan inviga Jacklins första baddräkt. Hon är så fin i den!

Idag har spjälsängen fått lämna plats för en säng för stora tjejer. Farfarn och pappan var iväg på IKEA och köpte en riktig säng till Jackie-gumman och hon ligger och sover i den nu. Tanken var att hon skulle få en stor säng innan hon lär sig hur man häver sig över kanten på spjälsängen. Den nya sängen har alltså inga ben och står direkt på golvet, perfekt höjd för henne. Att vi nu också har en "gästsäng" är toppen!
En ny säng innebär ju kanske andra problem än de man upplevde att man hade med spjälisen, men det är en fas det med. Längre fram längtar jag efter nattningar som går ut på att ligga i sängen bredvid henne och läsa saga.

Nu har Jacklin verkligen satt griller i våra huvuden. Hennes mat ska helst inte ha några bitar i sig alls, slätt ska det vara och inte smaka speciellt mycket. Men om det är vår mat, alltså mat från våra tallrikar eller så, då kan det vara hur stora bitar som helst och smaka hur mycket det vill. Det här betyder att vi så smått har återgått till burkmaten, hon accepterar inte att vi finmixar hemlagad mat nämligen, och "vår mat" som hon tigger åt sig får hon inte i sig tillräckligt av så att det kan räknas som hela portioner. Hon är ändå ganska orginell måste jag säga för igår fick hon smaka en liten bit av en svart oliv och gapade stort efter mera. Idag fick hon provsmaka kallrökt lax, samma där. Hon kanske inte är kräsmagad som vi har trott, hon är nog en finsmakare!

Idag har vi haft en riktig toppendag jag och Jacklin. Den började lite trött som vanligt men efter lunchen tog vi en promenad i det jättefina vädret. Till Solna Centrum gick vi. Där handlades det 2-pack sommarpyjamas, en baddräkt, en solhatt och så nya uteskor till Jacklin. Det blev en klänning till mig med. Efter shoppingen fick hon det godaste hon vet just nu: banan. Självklart promenerade vi hem också och vi passade på att gå in på djuraffären för att titta på fåglar, ödlor, hamstrar och fiskar. Hon är otroligt fascinerad av så små djur som blomflugor, så när hon fick se färggranna fåglar på bara en meters avstånd höll hon på att tappa hakan alldeles. Fiskarna tittade hon också intresserat på, men fåglarna var bäst. De lät ju mest också, så det var inte helt oväntat.
Vi duschade och badade så fort vi kom innanför dörren hemma, det bästa Jacklin vet. Och så tjoff på med finkläder och kapow hade hon rafsat fram påsen med de nya skorna. Det var dags att prova dem. Hon grinade som en stucken gris först men efter bara några minuter stapplade hon runt här hemma och tyckte de var hur bra som helst! Så bra att hon inte ville ta av sig dem sedan. Nu väntar vi på att pappan ska komma hem från jobbet och då kommer den här dagen att bli fulländad. För Jacklins bästa kompis, det är pappa.

Nu är det viktigt att vi låser dörren efter oss eftersom Jackie når upp till dörrhandtaget och med lätthet kan ta sig ut i trapphuset...

Oj vad vi passar på att njuta när Jacklin väl bestämt sig för att det här med att sitta i ens knä och gosa är helt ok kvällsmys, för inte händer det speciellt ofta!

Precis i början när Jacklin kom till oss kände jag mig väldigt osäker som mamma. Det värsta jag visste var om andra mer erfarna mammor eller förstå-sig-på-are skulle titta ner i vagnen och ha åsikter om hur lite/mycket jag klätt på mitt barn eller vad jag hade bäddat in henne i. Nu är det det sista jag bryr mig om eftersom barn är så himla olika. En del barn är ena riktiga fryslortar som gärna bäddas in i lager av kläder och filtar och täcken, medans andra är element och svettas för minsta lilla. Jacklin hör för övrigt till kategori två. 

I förrgår var det väldigt härligt vårväder, nära 15 grader varmt och solen tittade fram då och då. Det blåste lite, men det var varma vindar. Jag hade inte ens jacka på mig och Jacklin hade varken överdragsbyxa eller filt över sig. Hon hade långärmat under skaljackan, byxor, strumpor och skor. Tunn mössa. Åkpåsen har jag lagt undan för länge sen. Under promenaden såg jag flera som riktigt packat in ungarna som om det vore 15 minus och inte 15 plus. Overall, tjock vintermössa, vinteråkpåse och så fleecefilt över. Själva gick de i tunna byxor och tröjor. Ungarna må vara isbitar eller föräldrarna väldigt nyblivna och osäkra, men en guide över hur man ska klä barnen för utevistelse är väl att gå lite efter hur man väljer att klä sig själv? Det såg åtminstone väldigt konstigt ut.

Se där, jag har blivit en sån mamma eller förstå-sig-på-are som osäkra mammor inte vill ska titta ner i deras vagnar.

Jacklin hjälper mamma i tvättstugan, och titta noga så ser Du att hon har skorna på sig!

Efter ett samtal med min vän Anna igår ringde jag till Vårdcentralen för att få en läkare att titta lite på Jacklin. Annas son har nämligen fått scharlakansfeber och går just nu på penicillin. Vi har umgåtts ganska frekvent den senaste tiden och streptococker är väldigt smittsamt. Vi misstänker att ungarna blev dåliga efter besöket på Junibacken, där kryllar det ju av ungar hela dagarna, detsamma med baciller.

1,5 vecka har gått sedan Jacklin blev sjuk och det verkar vara en envis sjuka denna gång. Magen är helt ok, det började ju med magsjuka (som även pappan och jag fick en mild släng av) men som avrundades med förkylning. Det är alltså förkylningen som är långdragen. Snor, och grym hosta på nätterna. Så fort hon ligger ner börjar hostan, så det har blivit mycket vaggande i famnen för att hålla henne lite upprätt och så att hon kan komma såpass till ro att hon somnar ifrån hostan. Helt otroligt att hon kan hosta så hårt och fortfarande sova. 

Nåja. Hon är pigg i övrigt även om hon är lite extra gnällig.

När man ska använda snorsugen och ge henne avsvällande näsdroppar ligger hon helt stilla utan att man behöver hålla i henne, och efteråt säger hon "TACK TACK".

Att bli föräldrar är det absolut härligaste och oslagbart jobbigaste vi någonsin varit med om. Jacklin är en så härlig liten människa, så tanken på att ge henne ett syskon känns väldigt lockande. Tänk en till ljuvlig liten krabat precis som hon, eller kanske helt annorlunda! Svindlande! Det finns många måsten och borden som ska tas omhand innan det ens egentligen ska vara aktuellt med fler barn, men man får längta i smyg.

Kräks, sömnlösa nätter, diarré, gnäll, matvägran. Så ser dagarna ut hemma hos oss just nu. Visst känns det lite olustigt och typiskt att jag känner att vårdepressionen kommer krypandes nu också. Sjas med dig.

Till middag idag fick Jacklin stekt kycklingfilé, delikatesspotatis och ärtor. Allt med smak av vitlök, svartpeppar och basilika. Det var helt otroligt gott måste jag säga, speciellt som allt låg och simmade i lite av stekspadet från kycklingen. Hon fick träna på att äta själv med skeden i vanlig ordning, och hon börjar luska ut hur man ska hålla skeden och föra den till munnen utan att tippa ut innehållet, men det går sådär. Det är viktigt att hon får mycket pepp när hon lyckas få i sig en tugga med hjälp av skeden, så det får hon.

Det är för övrigt lustigt att man blivit en sån som står på knä och torkar upp mat från golvet flera gånger om dagen, jag med min kladdfobi menar jag, och idag blev det inte bara från golvet. Ty Jacklin upptäckte att skeden även fungerar som matkatapult. Splash!

Nu när hon gnuggar näsa med mig känner jag hur hon doftar basilika. Min gotjej.

Vi har rätt länge kallat Jackie för våran lilla koalabäbis. Mest för att hon varit så mammig och klängig. Det var väl i och för sig innan hon kunde krypa riktigt bra och själv kunde sätta efter mig vart jag än gick, men det händer ibland att hon absolut inte vill hålla till nere på golvet utan vill vara i våra famnar och se vad vi gör "här uppe".

Idag var hon en liten koalabäbis på ett helt nytt sätt, hon dök in i famnen på mig efter att hon fått blöjan bytt, slog armarna hårt om min hals och kramade mig med hela sin lilla kropp. Och så somnade hon.