Jacklin och mamman

Precis i början när Jacklin kom till oss kände jag mig väldigt osäker som mamma. Det värsta jag visste var om andra mer erfarna mammor eller förstå-sig-på-are skulle titta ner i vagnen och ha åsikter om hur lite/mycket jag klätt på mitt barn eller vad jag hade bäddat in henne i. Nu är det det sista jag bryr mig om eftersom barn är så himla olika. En del barn är ena riktiga fryslortar som gärna bäddas in i lager av kläder och filtar och täcken, medans andra är element och svettas för minsta lilla. Jacklin hör för övrigt till kategori två. 

I förrgår var det väldigt härligt vårväder, nära 15 grader varmt och solen tittade fram då och då. Det blåste lite, men det var varma vindar. Jag hade inte ens jacka på mig och Jacklin hade varken överdragsbyxa eller filt över sig. Hon hade långärmat under skaljackan, byxor, strumpor och skor. Tunn mössa. Åkpåsen har jag lagt undan för länge sen. Under promenaden såg jag flera som riktigt packat in ungarna som om det vore 15 minus och inte 15 plus. Overall, tjock vintermössa, vinteråkpåse och så fleecefilt över. Själva gick de i tunna byxor och tröjor. Ungarna må vara isbitar eller föräldrarna väldigt nyblivna och osäkra, men en guide över hur man ska klä barnen för utevistelse är väl att gå lite efter hur man väljer att klä sig själv? Det såg åtminstone väldigt konstigt ut.

Se där, jag har blivit en sån mamma eller förstå-sig-på-are som osäkra mammor inte vill ska titta ner i deras vagnar.