Framgångar
Förhoppningsvis går det lika bra idag, för på måndag nästa vecka så kör vi igång på riktigt. 8-16. Jag ska börja lämna i och med att pappan börjar jobba igen.
Vid hämtningen igår sa de att Jacklin är så lugn och trygg i sig själv att hon kan ty sig till nästan vem som helst om hon behöver tröst eller uppmärksamhet. Och pigg och glad är hon. Vår fina lilla unge!
Trots att det går så bra och att hon verkar trivas, så kan jag inte låta bli att känna mig tom inombords när hon inte är hemma. Det är så tyst och jag har svårt att göra något vettigt. Jag kommer på mig själv flera gånger med att stirra på klockan och undra vad hon gör, räknar ut hur många minuter det är kvar tills hon kommer hem igen. Under 1,5 års tid har Jacklin kämpat med att sy fast den där känslomässiga navelsträngen till mig och haft en väldig separationsångest. Nu är hon fullt upptagen med att sprätta upp stygnen och det verkar som att det är jag som har mest ont av det.
Kommentarer
Postat av: Mamma Mia
Jag kan väl inte direkt påstå att jag känner Catrine o Elis men min bror gör det! :) Dom var värdpar på brorsans bröllop. Catrine träffade jag på Annelies möhippa. Verkar jättetrevliga bägge två. :)
Trackback
