Jacklin och mamman

För exakt 1 år sedan satt jag och försökte få i mig frukost. Det var inte vilken morgon som helst, värkarna hade nämligen startat kl 03 den natten och kom lite då och då. Vid 06 ungefär ringde jag mamma och berättade, hon rådde mig att fika lite och sedan lägga mig igen, försöka vila. Vilan gjorde att värkarna avtog vilket gjorde mig besviken, men jag var tacksam för de timmar jag ändå lyckades sova. 
När jag så klev upp vid 08-tiden började värkarna komma igen och efter frukost lade jag mig i ett hett bad, dels för att lindra smärtan lite grann och dels för att jag hört att det skyndar på öppningsprocessen. Men så fasligt ont gjorde det inte. Inte än.