Jacklin och mamman

Sätter mig precis ner i soffan med en kopp kaffe och tror att Jacklin är mig i hasorna. Ser att hon är i hallen, hennes kalufs sticker upp ovanför kanten på resväskan som står lite i vägen. Hinner tänka att det är något som inte stämmer, innan det slår mig. Hon står på nåt! På bakdäcket till barnvagnen! Hon håller i sig i handtaget och med ens ser klinkersgolvet ut som rena dödsfällan. Oj vad bråttom jag fick ut i hallen för att ta ner henne. Hon bara flinade.
Tidigare idag hade hon fullt sjå att försöka klättra upp på handtaget till lådan under ugnen, och i skrivande stund står hon och försöker komma upp på tv-bänken.
Jag tror minsann att vi har fått en klätterapa i familjen.