Jacklin och mamman

Junibacken - Med Anna och Melwin, Cissi och My besökte vi Junibacken på Djurgården idag. Det var mycket barn där och ett väldigt spännande sagotåg som vi alla uppskattade, kanske mest mammorna. En del spring blev det för Jacklins del, men det var roligast att bli jagad av mamma när det var risk för att hon skulle springa bort eller kom lite väl nära trappor. Om ett år kommer Junibacken vara perfekt för henne, och kanske hennes kompisar My och Melwin också!

Förstår vad vi säger - Frågade Jacklin om hon ville ha välling. Eftersom det är lite svårt att avgöra om hon menar JA med sina grymtanden (för NEJ säger hon väldigt tydligt även om hon kanske inte menar just NEJ) så sa jag; gå till köket om du vill ha välling. Hon nästan sprang dit så då gjorde jag i ordning en flaska. Hon slukade den. Duktig tjej! När hon senare blev lite gnällig frågade jag om hon ville ha nappen. Hon grymtade igen så jag upprepade det jag sagt tidigare; Gå till köket om du vill ha nappen. Hon tittade förstående på mig, klättrade nerför soffan och gick in i köket där napparna låg. Hon fick nappen och blev nöjd.

Jag tänkte om det verkligen kunde vara slump med att hon nu börjar svara på tilltal, och vid två tillfällen till har hon bevisat att det inte kan vara slump. Jag frågade om hon ville ha strumpor för hon var barfota, hon sa MMM och gick iväg till sitt rum, öppnade garderoben och plockade ett par strumpor från lådan och kom ut med dem till mig. Frågade om jag skulle byta hennes blöja; MMM, hon ställde sig upp och gick mot skötbordet.

Med filten om mig och med min vackra dotter sovandes i min famn sitter jag i soffan och tittar ut på snön som singlar ner utanför. Hon sov i sin säng i en timme först men så somnade hon om hos mig när jag tog upp henne. Vi saknar pappan.

Jacklin började veckan med att visa sin allra finurligaste sida; ta pappans telefon, låsa upp den från det låsta läget, surfa in på Aftonbladet, klicka på en bild och ange den här bilden av Gadaffi-kriget som bakgrundsbild.

Äntligen har Jacklin lärt sig lite om vart ögon, näsa och mun sitter i hennes eget ansikte. Magen pekar hon ut också och klappar sig bestämt på sin. När man frågar vart mammans mage sitter, då vill hon minsann dra upp tröjan till och med och peta mig i naveln.

Jag har läst överallt om hur folk funderar över vilka ytterkläder man ska köpa till sina barn för att täcka upp hela registret på slaskigt/varmt/blött/blåsigt/kallt vår-, sommar- och höstväder. Skaljackor, överdragsbyxor, fleecetröjor, regnställ, fleeceoveraller, galonoveraller. Den förstagångsförälder som är ute och ska handla ytterkläder till sitt barn, om du vet vad hälften av detta överhuvudtaget ÄR för något, räck upp en hand. Jag räcker inte upp min kan jag säga. Vilken djungel! Men vilken tur att jag har vänner som är mer bevandrade när det gäller just detta, och glöm inte bort att fråga mammorna som står och rafsar bland ytterkläderna i butikerna! De har nog ett och annat tips att bjuda på de med!

Jag har i alla fall fått rådet att köpa ytterkläder i en storlek större så hon kan använda dem hela våren och hela hösten. Förhoppningsvis hela nästa vår också, men vid det laget kanske det är dags att införskaffa nytt, inte pga av storleken utan pga slitage. Så, storlek 92 alltså. Check.

Skaljacka, vad är det för nåt då? Jo, en vind- och vattentät jacka. Kalla dagar kan man ha en fleecetröja under. Tillhörande byxor = överdragsbyxor. Samma där, vind- och vattentätt ska det vara. Gärna en snodd att sätta under foten. Fleeceoverall är visst helt onödigt om man köper skaljacka och överdragsbyxor.
Regnställ = galonisar, tvådelat eller hela overaller. Ofodrat eller varmfodrat.

Här kommer tipset från mamman bland jackorna: Skaljacka på, överdragsbyxor på, längre än en kvart i en vattenpöl? På med galonisar. Tillhörande galonjacka är onödigt dels för att det blir jättevarmt och dels för att galonbrallorna täcker ända upp till armhålorna.

Sådär ja, lite klokare är jag nu. Handlat har jag gjort också. Det blev skaljacka, överdragsbyxor, galonisar och en fleecetröja. Tyvärr har jag ingen bild på fleecetröjan. Allt är köpt på Lindex.

För den som inte såg riktigt på den förra bilden med Jacklins första tand, kommer här en annan bild där faktiskt BÅDA tänderna syns. Japp, hon är numera tvåtandad sedan ungefär 6 dagar tillbaka. Två dagar efter den första tanden kom nämligen tand nummer två.

Idag har varit en riktig Jackie-och-pappa-dag. Det var pappan som klev upp med prinsessan när hon vaknade imorse, sedan var de uppe och lekte och grejade och gjorde frukost åt oss. Så för mig var det bara att gnugga sömnen ur ögonen och sätta mig vid köksbordet för att äta frukost, lyx! Sedan har pappan tagit hand om Jackie hela dagen och jag har lugnt kunnat luta mig tillbaka och bara varit. Att han dessutom tog med sig henne ut på en 2-timmars-promenad när det var dags för henne att sova och det innebar att jag hade hela lägenheten för mig själv, ja, då dog jag lyckodöden en stund. Klart jag längtade hem dem en smula, men det var väldigt skönt att känna att jag saknade min lilla koalaunge.
Kvalitetstid med pappan visar sig vara något som Jackie vill också för idag har hon inte varit speciellt mammig. Tvärtom har hon, till pappans stora glädje, istället valt att krypa upp i hans famn och kramats massor. Jag är så lycklig som har en så fin famlij.

14:e mars 2011 - Dagen då Jacklin fick sin första tand!

Man måste vara lite experimentell för rätt vad det är upptäcker man att tösen har lärt sig något nytt helt av sig själv. Som nu på morgonen visade hon att hon minsann kan dricka ur sugrör.

Oj vad tröttsamt när hon ligger bredvid och snurrar och snurrar och snurrar och sparkas och klöser och dunkar huvudet i mitt huvud och kastar iväg nappen och sätter sig upp om och om och om igen. Idag blir det många roliga "flygturer" mellan vardagrummet och Jacklins rum så kanske hon blir en glad tjej igen.

Om jag ska erkänna hur ofta vi brukar vara ute på promenader jag och Jacklin så är det kanske ett par gånger i veckan. Men efter Hälsingevistelsen har vi faktiskt varit ute och gått varje dag. Det känns mer och mer som ett måste nu för det är så skönt att få lufta kroppen och låta tankarna vandra fritt medans lillhjärtat får sig en skön tupplur ute. Vi har haft väldig tur med vädret också, en bidragande del till att vi (jag) överhuvudtaget haft lust att gå ut.

I morse gav vi oss ut samtidigt som pappan gick till jobbet. Det blev en runda på ungefär 4 km, och vilket väder! Solen sken och det var 3 plusgrader. Jacklin somnade tyvärr inte, kanske var det för tidigt för henne. Under promenadens gång bestämdes det att Anna och Melwin skulle komma till Sundbyberg vid 12 så skulle vi ta en långpromenad in till stan tillsammans, det är 9 km. Kaffe och smörgås fixade jag så vi kunde stanna på vägen och fika. 

Det var slask och is längs vägen som krävde hopp och vagnpareringar, men man får se det som extra träning helt enkelt. Och tro det eller ej, jag känner för en löprunda nu. Det är inte klokt vad med energi man får av att vara ute!

Jag har tidigare nämnt att Jacklin är ett musikaliskt geni, och återigen har hon bevisat detta.

Keyboarden som jag hade när jag var liten älskar hon att sitta och plinka på, och hon vet att bara hon dunkar handen tillräckligt många gånger på instrumentpanelen så kickar demomelodin igång. Det är hennes favoritlåt och jag förstår henne, jag älskade också den när jag var liten. Tänk att den fortfarande funkar efter, hur länge är det nu igen? 20 år allra minst.

Hon är superduktig på att dansa också. Böjer på benen, vaggar åt sidorna och så kan hon göra piruetter, dvs snurra runt på stället. Dock ganska långsamt så hon inte tappar balansen.

I morse hade hon inte ro att äta sin frukostvälling förrän hon hörde Volbeat spela, och senare idag började hon härma mina rörelser till Imse vimse spindel och började nästkommande rörelse lite i förväg som för att visa att hon visste vad som kom härnäst i visan.

"BA" - Boll

Jacklin tar min mobiltelefon, trycker den mot örat och säger "ABBA" (betyder pappa), sedan går hon fram och tillbaka med telefonen mot örat och babblar och mmm-ar samtidigt som hon håller den andra handen i midjan.

Vid dagens fruktstund bjöds det på jordgubbar. Jacklin gillade det skarpt!

Det börjar bli dags för fröken att lära sig gå i skor, men det är inte bara när hon gråter hysteriskt varje gång hon har skorna på sig och slutar inte förrän man tagit av henne dem. Hon kan däremot leka med dem utan problem och skrattar till och med när hon busas med mig med skorna, men på fötterna får de inte vara.