Den superduperlånga promenaden som nästan aldrig tog slut
Tisdag den 15:e mars. Solen vräkte på allt den kunde och det kunde ju inte vara bättre promenadväder. Vi hade haft en tuff natt och morgon så det passade bra att ta en lång en just idag. För 4:e gången skulle vi nu knata in till stan, en sträcka på 9 km, härligt! Min lilla kattunge somnade efter bara några minuter.
Det är väldigt stökigt i Sundbyberg nu, det byggs och grävs överallt. Både Tvärbanan och boenden och rivningar och vete gud allt. Kringelkrokiga vägar för att ta sig fram och man får verkligen ha ögonen med sig så man inte kliver rakt ut i trafiken där det tillfäligt styrts om till gångbana.
Bara bakom kröken ligger vattnet, numera is då, och poff hörs nästan inte trafiken längre och det är svårt att tro att vi fortfarande är mitt inne i Sundbyberg.
Bron - Betyder att vi kommit 1,7 km och har "bara" 7,3 km kvar.
Vägskälet. Latmasken viker av till vänster här för att komma tillbaka till Sundbyberg och gör då en kortare vända på totalt ca 4 km. Hurtbullen viker höger. Vi vek höger.
Så otroligt vackra vyer, inte konstigt att det är så mycket motionärer på just den här sträckan!
Kristinebergsbron spänner över vattnet längst där borta. Eller ja, isen.
Ett av de vilda djuren i Stockholm, shetlandsponnyn. Det är tur att de satt upp skyltar som talar om vad det är för håriga bestar som lufsar runt och frustar i snåren.
Jackie-status - Vaken, och irriterad. Hon gillar verkligen inte att ha handskar på sig.
Kändisspaning. Leif Silbersky knöt ihop en riktigt elak bajspåse efter hunden utan att se ett dugg besvärad ut, men han har väl fått ta itu med värre skit än det där skulle jag tro.
Vid det här laget var Jacklin mer intresserad av att sitta upp ordentligt och hänga över handtaget för att se sig omkring än att ligga ner med suffletten uppfälld. En rejäl dos D-vitamin kommer lastat.
Eftersom jag inte lyckades ta en bild på tanden när hon sov gjorde jag ett försök när hon skrattade istället...
...och JA! Där är den! Det är den till vänster som spruckit igenom mest och känns vass när man känner efter med fingret. Man ser också att tanden bredvid är på väg upp snart.
Karlbergs pendeltågsstation rakt fram. Tung trafik precis under våra fötter och promenaden känns mer och mer som att den borde avrundas snart. Jacklins tålamod är slut och hon hanterar det på sitt egna lite speciella sätt, genom att kasta ut nappen på backen hela tiden och bli skogstokig om hon inte får den.
Ett par meter från den dundrande trafiken sitter en skock kaniner och lapar sol. Stockholms djurliv är underligt.
Säg, är det någon som känner igen platsen? Den är med i en svensk film från 70-talet.
På Karlbergs perrong, på väg hem. Promenaden blev lite kortare än planerat men vi är nöjda ändå. Tur att det brukar finnas lite majskrokar i skötväskan för krissituationer som denna, då den lilla magen ropar efter mat och det är spring i benen som vill ut.
Kommentarer
Postat av: Ella
Vilken mysig promenix :)
Vill du ha ännu vackrare vyer kan du alltid komma hem till Jarse :P
Trackback
