En vanlig morgon med ett ovanligt slut

Om jag ska erkänna hur ofta vi brukar vara ute på promenader jag och Jacklin så är det kanske ett par gånger i veckan. Men efter Hälsingevistelsen har vi faktiskt varit ute och gått varje dag. Det känns mer och mer som ett måste nu för det är så skönt att få lufta kroppen och låta tankarna vandra fritt medans lillhjärtat får sig en skön tupplur ute. Vi har haft väldig tur med vädret också, en bidragande del till att vi (jag) överhuvudtaget haft lust att gå ut.

I morse gav vi oss ut samtidigt som pappan gick till jobbet. Det blev en runda på ungefär 4 km, och vilket väder! Solen sken och det var 3 plusgrader. Jacklin somnade tyvärr inte, kanske var det för tidigt för henne. Under promenadens gång bestämdes det att Anna och Melwin skulle komma till Sundbyberg vid 12 så skulle vi ta en långpromenad in till stan tillsammans, det är 9 km. Kaffe och smörgås fixade jag så vi kunde stanna på vägen och fika. 

Det var slask och is längs vägen som krävde hopp och vagnpareringar, men man får se det som extra träning helt enkelt. Och tro det eller ej, jag känner för en löprunda nu. Det är inte klokt vad med energi man får av att vara ute!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0