Jacklin och mamman

Här kommer den, trotsen. För det mesta är hon snäll och go, men då och då förvandlas hon till ett monster och vill klösas, kasta grejer på en, riva en i håret, hon slänger sig ner på golvet och skriker, gråter, dunkar huvudet i väggen/golvet tills det gör ont. Det är ganska jobbigt såklart, våran fina nöjda lilla tjej blir missnöjd på minsta lilla grej, men det är inte så att man inte står ut direkt.

Hon pratar i alla fall mycket mer, och gör sitt bästa för att göra sig förstådd. Pekar på saker hon vill ha osv. För varje dag som går upptäcker vi något nytt hon förstår, som att tända lampan till exempel.

Idag när vi var i lekparken med Anna och Melwin vågade hon släppa taget och åka rutschkanan själv. Hon börjar bli stor nu.