Jacklin och mamman

Jag märker nu att jag visst saknar tiden då vår tös var en liten liten skrik-koala-bäbis och bara ville vara i famnen och var nöjdast där och till och med kunde somna i famnen. Nu får jag sno åt mig en och annan kram och en puss i rena farten och det är hon som besämmer om det överhuvudtaget blir något gos. Att ha en snart 2-åring i famnen tills hon somnar är omöjligt, hon är för lång och tung för det, hon ligger inte bekvämt. När jag tänker på att det där goset med henne aldrig kommer tillbaka blir jag lite ledsen över att jag tyckte det var så jobbigt när hon var som värst klängig. Hon växer upp så fort.

Dock får hon sina stunder då hon vill vara uppe i famnen på mig mer än vanligt, och jag försöker bortse från att hon då brukar vara som mest gnällig och håller om henne och snusar på henne så mycket jag kan. 

Hennes senaste tilltag att vara den största surpuppan som gått i ett par skor har gått över. Det verkar som att det var ett sånt där språng igen. Tillsammans med tandsprickning och allmän sjukdomskänsla med feber så kan det inte ha varit lätt. En natt sov hon helt lugnt bredvid mig och jag anade redan då att det var något som hade förändrats. På morgonen var hon en solstråle och tittade på mig med helt andra ögon. Det märktes så väl att hon tagit ett steg upp på den mentala stegen och plötsligt kan hon se bortom det hon tidigare sett.

Idag när jag lämnade henne på förskolan var hon så glad över att få komma dit, hon pussade mig länge och gav mig en hård kram innan jag gick. Älskade lilla gotroll. Så mycket kärlek.

Idag är det fredag igen och jag kan inte låta bli att fundera på vad för slags åkomma förskolan ska skicka hem Jacklin för idag. Jo, varje fredag när hon är där ringer de och säger att hon är sjuk och måste hämtas. Förra fredagen lät det; Hon är helt igenmurad i näsan och har inte sovit middag. När jag kom dit var hon inte ens lite snorig!

Jacklin är inne på 3:e dagen med feber så vi har varit hemma och myst en massa. Hon äter ganska dåligt men dricker som hon ska. Får varva blåbärssoppa med välling och vatten. I går kväll fick hon till och med lite glass för att svalka lite i munnen. 2 tänder är på väg fram, pga febern tror jag, hörntänderna i överkäken. 

Det konstiga med febern är att den pendlar upp och ner hela tiden. Men det kanske brukar vara så.

Det jobbigaste är nätterna, det verkar som att hon drömmer en hel del mardrömmar eller vad det kan vara. Hon får grin- och gnällattacker flera gånger om och vill knappt bli tröstad. Säger man åt henne att vara lite tyst så hon inte väcker hela huset med sitt yl blir hon än värre. Mutar med vatten, täcke, vovven, kramar, att ligga en bit ifrån, erbjuder en ny blöja, inget vill hon ha, hon vill bara grina och slänga sig hit och dit. Nåja, det är ju knappast behagligt att vara sjuk och ha feber.

I går efter att hon lagt sig bredvid mig i vår säng sa hon sömnigt: Mamma? Mamma!? I love you.

Snacka om chockad jag blev! Jag brukar ofta säga I love you till henne. Hennes pappa också. Pappan fick sig också ett litet I love you i morse när han gick till jobbet.

Och förvåningen när hon plötsligt deltog i morgonens samtal mellan mig och pappan, där han sa: Åh vad jag är trött idag. Och jag svarade: Jag också. Och Jacklin svarade. Jag också.

Den här helgen har varit helt underbar, Jacklin har varit lugn och gosig mest hela tiden, och speciellt mot pappan. Han har fått i princip all hennes uppmärksamhet och han har till och med varit den som hon valt att natta henne efter lunch. De har lekt och busat en massa, och hon har tjutit av glädje när pappan, trots sin grymma träningsvärk, har krälat runt på knä, lekt häst och skjutsat henne på åkbilen i en väldig fart. 

Hon har lärt sig sjunga tandborst-låten också, "lalaallayäyäyä, llalayäyäyä, aaaaah!!".

Imorse när hon vaknade låg hon och sjöng för pappan en lång stund, och efter ett tag omvandlade hon "lallalayäyäyä" i tandborst-låten till "papapapa, papapapaa,papapppa, YÄÄÄÄ!!"

Efter lämningen på förskolan såg jag att jag hade en jättefläck med tandkräm på kinden sedan jag och Jackie borstat tänderna på varann. Jag har alltså haft den hela vägen till förskolan och tillbaka. Hujeda mig.

För att göra tandborstningen lite roligare, och för att få henne att gapa överhuvutaget, så brukar jag sjunga truddelutten från Bolibompa: "Tandborste, yä yä yä, tandborste, yä yä yä, nu så är det dags att gapa stort AAAAAAAHHH". Jackie rycktes väl med av musiken för hon höll sig inte inom ramarna om man säger så.

Nåja, är man mamma så är man. Jag kan ju säga att ingen av de andra föräldrarna som lämnade reagerade vad jag märkte av, så de var väl lika trött och vimsig som jag.

Jag och Jacklin har varit hemma i Järvsö en sväng. Helgen efter jag fyllde år skulle vi hem och ha lite firande men jag och Jacklin åkte upp en vecka före pappan för att vi skulle få komma ifrån storstan lite och hinna träffa släkten som inte haft något Jackie-besök sedan i somras. Vi bodde hemma hos mormor hela den veckan, så härligt att ha skogen alldeles utanför dörren och inga grannar som stör sig på en pigg tös som är uppe och pladdrar och härjar klockan 6 på morgonen. Stackars mormor har i och för sig inte fått sova så bra medans vi bott där, Jacklin fick nämligen något slags spunk och grinade och sparkade mest hela tiden så det ljummade i väggarna. Vet inte om det var en tand som spökade eller något annat. Det är ett mysterium när barna inte kan tala om själv vad det är som är fel.

Vi träffade Mille för första gången, moster Susanne m. fam. nya familjemedlem. En vit ulltuss till hund som såg ut som ett popcorn när han studsade runt på golvet och lekte med sina gosedjur. Till en början var Jacklin väldigt misstänksam och tveksam till om hon ville vara i närheten av Mille, rädd rent av, men det gick bättre och bättre ju fler gånger de fick träffas och till slut kunde hon till och med krama honom och mata honom med morotsbitar direkt ur handen.

Det märks tydligt att hon börjat släppa taget om mamman så smått, hon kunde ty sig till "pappafigurer" utan problem, mäkta imponerade blev vi allihopa. Hon har också lärt sig säga "FAFFA", "MOMMOJ", "MILLE", "BA" (Bajs), och massa andra uttryck som vi inte kunnat tolka än.

Jacklin är en makalös liten tjej som charmar alla, och hon har blivit så stor utan att vi märkt det.