Jacklin och mamman

Jag och Jacklin har varit hemma i Järvsö en sväng. Helgen efter jag fyllde år skulle vi hem och ha lite firande men jag och Jacklin åkte upp en vecka före pappan för att vi skulle få komma ifrån storstan lite och hinna träffa släkten som inte haft något Jackie-besök sedan i somras. Vi bodde hemma hos mormor hela den veckan, så härligt att ha skogen alldeles utanför dörren och inga grannar som stör sig på en pigg tös som är uppe och pladdrar och härjar klockan 6 på morgonen. Stackars mormor har i och för sig inte fått sova så bra medans vi bott där, Jacklin fick nämligen något slags spunk och grinade och sparkade mest hela tiden så det ljummade i väggarna. Vet inte om det var en tand som spökade eller något annat. Det är ett mysterium när barna inte kan tala om själv vad det är som är fel.

Vi träffade Mille för första gången, moster Susanne m. fam. nya familjemedlem. En vit ulltuss till hund som såg ut som ett popcorn när han studsade runt på golvet och lekte med sina gosedjur. Till en början var Jacklin väldigt misstänksam och tveksam till om hon ville vara i närheten av Mille, rädd rent av, men det gick bättre och bättre ju fler gånger de fick träffas och till slut kunde hon till och med krama honom och mata honom med morotsbitar direkt ur handen.

Det märks tydligt att hon börjat släppa taget om mamman så smått, hon kunde ty sig till "pappafigurer" utan problem, mäkta imponerade blev vi allihopa. Hon har också lärt sig säga "FAFFA", "MOMMOJ", "MILLE", "BA" (Bajs), och massa andra uttryck som vi inte kunnat tolka än.

Jacklin är en makalös liten tjej som charmar alla, och hon har blivit så stor utan att vi märkt det.