Tvåbarnsmamma

Nu har det hänt, jag har blivit tvåbarnsmamma! Läs den nystartade bloggen om livet med Jacklin och lillebror Julian.

Veckan som var

Om vi skulle ta och göra en liten sammanfattning av veckan som var kanske.

Det var ju första advent i helgen, och vi passade på att baka lussebullar. Det var första gången som Jacklin bakade tillsammans med oss hemma. Jag är inte så mycket för bakning i vanliga fall, men lussebullar var ju kul! Lätt och så gick det fort. Hur bullarna blir är inte det viktigaste, huvudsaken man har roligt och det hade vi alla tre. Jodå, pappan var med och bakade han också.
Jacklins bullar såg mest ut som lussebajskorvar och en bulle tryckte hon FULL med russin. Russin var för övrigt mycket populärt.

Bilder från lussebaket



Måndag och tisdag flög förbi, vad vi gjorde vet jag inte så noga. På onsdagen var det dags för mig att åka iväg på ultraljusdundersökning. Allt såg väldigt bra ut och det visade sig att Jacklin ska få en lillebror och han beräknas komma den 22 april, precis enligt den förra beräkningen.

Torsdag var också en sån där dag som knappt märktes, men det var pappans tur att natta tösen i alla fall och det gick helt problemfritt. Hon sov ända till 5.15 på morgonen då hon kom tassande med vovven i högsta hugg och lade sig bredvid mig och gosades. Hon somnade inte om igen, för hon ville vara en örskuse. 1 timme stod jag ut sedan var det bara att göra morgon och göra sig klar till förskolan. Jag skjutsade henne i vagnen idag, och vi tog en omväg så vi fick oss en liten promenad innan lämningen. Det är helt otroligt att det är 2:a december och helt bart på marken. 5 plusgrader och vädret påminner mest om tidig oktober.

Oj vilket hafsigt inlägg det här blev, men det mesta är hafsigt numera. Mina tankar är så spridda och dagarna går in i varann. Hela jag är inne i det här väntandet, längtar till Jacklins första luciatåg på förskolan, julen och inte minst våren då lillebror kommer. Rörigt rörigt.

Pappas tjej hela helgen

Den här helgen har varit helt underbar, Jacklin har varit lugn och gosig mest hela tiden, och speciellt mot pappan. Han har fått i princip all hennes uppmärksamhet och han har till och med varit den som hon valt att natta henne efter lunch. De har lekt och busat en massa, och hon har tjutit av glädje när pappan, trots sin grymma träningsvärk, har krälat runt på knä, lekt häst och skjutsat henne på åkbilen i en väldig fart. 

Hon har lärt sig sjunga tandborst-låten också, "lalaallayäyäyä, llalayäyäyä, aaaaah!!".

Imorse när hon vaknade låg hon och sjöng för pappan en lång stund, och efter ett tag omvandlade hon "lallalayäyäyä" i tandborst-låten till "papapapa, papapapaa,papapppa, YÄÄÄÄ!!"


Tandborste, YÄ YÄ YÄ!

Efter lämningen på förskolan såg jag att jag hade en jättefläck med tandkräm på kinden sedan jag och Jackie borstat tänderna på varann. Jag har alltså haft den hela vägen till förskolan och tillbaka. Hujeda mig.

För att göra tandborstningen lite roligare, och för att få henne att gapa överhuvutaget, så brukar jag sjunga truddelutten från Bolibompa: "Tandborste, yä yä yä, tandborste, yä yä yä, nu så är det dags att gapa stort AAAAAAAHHH". Jackie rycktes väl med av musiken för hon höll sig inte inom ramarna om man säger så.

Nåja, är man mamma så är man. Jag kan ju säga att ingen av de andra föräldrarna som lämnade reagerade vad jag märkte av, så de var väl lika trött och vimsig som jag.

Jacklin hjärta pappa

Jacklin börjar visa tendenser till att bli en utmärkt pappig liten tjej längre fram.
Hon tjuter av glädje när han kommer hem från jobbet. Att pussa pappa godnatt är ett måste, annars är hon omöjlig att natta. När hon pratar i sömnen brukar det vara "pappa" hon säger. När jag hämtar henne på förskolan frågar hon efter pappa hela vägen hem. När hon hör att pappa är vaken krälar hon över mig, slänger sig runt hans hals och ger bort sin första godmorgonpuss till honom.
I går vid läggningen låg hon med slutna ögon och andades tungt. Jag visste att hon när som helst skulle ta steget in i drömmarnas land. Hon drog djupt efter andan och viskade: "åh pappa".

Jacklin hjärta pappa



Taget ur vardagen

Jacklin råkade spilla ut lite vatten på vardagsrumsbordet och sprang ut i köket och öppnade sopskåpet under diskbänken. Där tog hon ut två nya disktrasor och stängde försiktigt skåpdörrarna. Jag sa till henne att det räckte med en och att hon skulle lägga tillbaka den andra. Hon nickade, öppnade båda skåpdörrarna, lade tillbaka en disktrasa och stängde igen. Sedan sprang hon ut i vardagsrummet och torkade upp vattenspillet. Sedan pekade hon på fläcken som bildades på disktrasan och såg väldigt stolt ut över att hon lyckats städa upp allt söl.

Hösten och sjukan

Idag är första dagen på nästan en vecka som Jacklin är på förskolan. I helgen började hon bli lite förkyld och på måndagen var det definitivt förkylning och hon fick vara hemma med mig. Vi har fått lappsjuka på varann mellan varven, annars har det gått rätt bra. Hemskt tråkigt att vara hemma med en mamma som mår som en kräka antar jag.
I går när jag frågade om hon ville gå på förskolan idag så hoppade hon högt och sa JA!! Var till och med på väg ut i hallen för att sätta på sig skorna och gå med en gång. Hon har verkligen saknat förskolan. Vi håller tummarna att hon är tillräckligt pigg för att vara där idag, hon har ju klättrat på väggarna här hemma varenda dag. Ingen feber men hosta och rinnande näsa. Hostan har hon bara på natten, så vi har legat med uppallade madrasser flera nätter i sträck nu, det har hjälpt lite.

I förrgår tog vi oss en promenix till lekparken så att vi skulle få i oss frisk luft. Det blåste en del, men det var väldigt skönt ute. Vi blev båda på mycket bättre humör.

Överallt vi går får vi höra hur fin vår lilla tös är. Går hon med händerna i fickorna som farfar har lärt henne så dör folk sötdöden. Hennes långa, lockiga och yviga hår får tanter och farbröder att falla pladask till höger och vänster. Häromdagen när vi var i matbutiken fick hon bära den då tomma kundkorgen, en dam drog häftigt efter andan och nästan tjöt ut: Men OOOOH vad sött! Och petade på sin väninna att hon också skulle titta. Haha, ja Jackie är något alldeles speciellt, det har vi vetat länge.


Vardag

Jag måste säga att vi är inne i en rätt så händelselös period nu. Jackies utveckling verkar gå lite på halvfart, hon är lugnare än tidigare och har lättare för att leka själv. Dagarna passerar nästan omärkta förbi, och det är faktiskt skönt på ett sätt.
Hon stortrivs på förskolan och verkar vara populär bland de äldre barnen. Bland annat är det en tjej på kanske 4 år som brukar leka med henne, vid flera tillfällen när jag kommit för att hämta henne så har de umgåtts. I morse kom hon springande när vi kom dit och Jackie fick börja dagen på förskolan med att få en kram av sin nyfunna kompis! Det var så sött så jag höll på att smälla av. Jackie grät inte ens när jag lämnade idag.

Annars försöker pappan lämna när han kan, varannan vecka jobbar han det sena passet och hinner då med att både sova ut, lämna henne på förskolan och sedan hem och äta frukost innan han måste iväg till jobbet.

En lustig grej som slog mig är att man finner sig i så märkliga situationer ibland när man blivit förälder, som att bli pussad på när man sitter och bajsar till exempel.

Säger som det är

Jag måste säga att det mesta handlar om förskolan numera. Sedan i måndags har jag börjat lämna och hämta. Det märks redan på vägen dit att Jacklin är ganska obekväm med det, men jag tror att det är för att hon är så mammig. Hon och jag har ju alltid haft ett speciellt band, och hon ÄR annorlunda med mig än vad hon är med pappan. Hon blir väldigt ledsen när hon fattar att hon ska stanna på förskolan och jag ska gå därifrån, idag började hon pipa redan när vi klev in genom stora entrén. Men tack och lov är personalen så gullig att de genast ser till att ta hand om henne när det är dags för mig att gå, och så får hon sitta i någons knä tills hon blir glad igen. 

Vid hämtningarna har hon inte varit annat än glad och jag får hela tiden höra att det går så bra för henne där på dagarna, så jag känner ingen större oro.

Vi provade att ge henne middag senare igår, vid 17.30 cirka (hon har brukat få mat vid typ 16.30 annars) och hon åt för första gången på länge upp alltihop. Hon är nog inte hungrig tidigare än så. Hon äter jättebra på förskolan säger de, och vid 14 så äter de ett stadigt mellanmål, eller vad sägs om fil/yoghurt + flingor, macka med ost/köttpålägg, 1 grönsak och 1/2 frukt! Det är lite skillnad jämfört med en flaska välling som hon brukat få hemma.
Eftersom hon fick middag så pass "sent" så kände vi att det krockade totalt med kvällsvällingen så vi struntade i den, och det gick faktiskt bra. Så framöver här blir det nog så att hon får välling bara till frukost. 

Det finns också en till grej som tar upp mina tankar om dagarna. Jacklin ska nämligen bli storasyster.

Framgångar



Idag är det tisdag. Jacklin är på förskolan och har varit där sedan 8.45 ungefär. Igår var hon där heeeeeela dagen. Från 9 till 16! Det hade gått väldigt bra, hon hade både ätit och sovit. Hon hade hemskt mycket avtorkat snor på ärmarna när vi kom och hämtade henne, men alla barnen är ungefär likadana sa ena förskoleläraren. Jacklins näsa var också ganska igenproppad och det tillsammans med bilden av ett barn med två tjocka snorkablar hängades under näsan en gång tidigare får mig nästan att börja fundera på om det inte torkas bort synligt snor alls fastän det skulle behövas. Petitesser antagligen men man kan ju inte låta bli att se med kritiska ögon ibland.

Förhoppningsvis går det lika bra idag, för på måndag nästa vecka så kör vi igång på riktigt. 8-16. Jag ska börja lämna i och med att pappan börjar jobba igen. 

Vid hämtningen igår sa de att Jacklin är så lugn och trygg i sig själv att hon kan ty sig till nästan vem som helst om hon behöver tröst eller uppmärksamhet. Och pigg och glad är hon. Vår fina lilla unge!

Trots att det går så bra och att hon verkar trivas, så kan jag inte låta bli att känna mig tom inombords när hon inte är hemma. Det är så tyst och jag har svårt att göra något vettigt. Jag kommer på mig själv flera gånger med att stirra på klockan och undra vad hon gör, räknar ut hur många minuter det är kvar tills hon kommer hem igen. Under 1,5 års tid har Jacklin kämpat med att sy fast den där känslomässiga navelsträngen till mig och haft en väldig separationsångest. Nu är hon fullt upptagen med att sprätta upp stygnen och det verkar som att det är jag som har mest ont av det.

Summa summarum

Tre dagar var alldeles lagom för den första veckans inskolning. I fredags fick papporna lämna barnen redan kl. 09 och skulle komma tillbaka efter lunchen, dvs. runt 11.30. De hade satt sig och pratat lite ute i solen och ingen fick något samtal från förskolan om att barnet var otröstligt.

Jacklin hade grinat till lite precis när pappan gick, men det gick fort över. Sedan hade hon varit så duktig. Lunchen hade hon ätit jättebra av och var inne på andra portionen när pappan kom tillbaka för att hämta henne. Vi kan lugnt säga att Jacklin trivs på förskolan. Och ytterligare en grej som är så himla bra är att vi inte behöver köpa blöjor och ta dit, förskolan har egna blöjor de har till barnen!

Dessvärre har hon fått med sig något oönskat från förskolan, förkylningsbasillusker. Jag tycker ju förstås att barn inte borde få bli förkylda förrän de lärt sig snyta sig själva. Det har varit en jobbig natt. Antar att det blir ett break i inskolningen i ett par dagar.

Sång och dans

Ni vet de som säger att de dansat och sjungit sedan 1-årsåldern och däromkring? Jag trodde det var överdrivet och lite väl tilltaget, men nu har vårt barn blivit likadan. Hon dansar och sjunger så fort hon hör musik. Ja, till och med till introt på Family Guy.

Byta rum?

Så här på kvällskvisten när lilla raringen sover sött kommer funderingarna. Ikväll har vi pratat om det kanske vore en idé att byta vårt sovrum mot hennes?

Hennes sovrum ligger just nu i precis anslutning till vardagsrummet. Av naturliga anledningar låter det mycket från vardagsrummet när hon har gått och lagt sig, och vardagsrummet är så format att det mer eller mindre fungerar som förstärkare in till hennes rum, trots stängd dörr. Dessutom verkar det som att hon störs av högljudda grannar där hon ligger i sin säng tryckt mot väggen. När hon ligger i vår säng i vårt sovrum sover hon som en stock. Förmodligen blir hon mindre störd där.

I morgon ska vi mäta mått och fundera lite till, kanske det inte är en så dum idé trots allt!



Härliga dagar

Vilken tur vi har att jag är tillfälligt arbetslös samtidigt som pappan är föräldraledig! Det betyder att vi får många härliga dagar tillsammans innan hela förskolebiten och mitt projektarbete drar igång.

Jackie är en riktig klängapa på mig, kanske på grund av något i hennes utveckling (separationsångest blandat med hybris och världen-kretsar-kring-mig), eller kanske på grund av att det formligen exploderar fram tänder i hennes mun. Fast det förstås, finns det en chans att det är både och så är det ju såklart så.

Gnället är riktigt irriterande men tålamodet hos oss föräldrar är ganska ok nu så vi tycker att vi kan hantera de dusterna hyfsat bra än så länge.

Sammanfattningsvis är det en härlig tid vi har nu och jag önskar att det kunde vara så här jämt.

Kusinerna

Åh vad vi längtar hem till alla i Ljusdal och Järvsö! Speciellt kusin Joel och kusin Nellie!




Ups and downs

Ups

- Dagar där vi umgås alla tre kunde gärna få fortsätta tycker jag. Att vara två vuxna på en Jacklin känns toppen!

- Hon är så himla söt också så hjärtat smälter flera gånger per dag.

- När hon ler ser man massvis av tänder och hon ser så busig ut.

- Pappan och jag kommer varandra ännu närmare nu när han är hemma, stort plus!

- Idag gick vi förbi förskolan som Jacklin fått plats på och vi tyckte båda två att det såg väldigt bra ut. Förskolan verkar ha eget kök, det är modernt och nybyggt med en enorm lekplats. Det bådar gott helt enkelt.

- Jag ska så smått börja jobba i mitten av augusti.

Downs 

- Jacklin är superduperkräsen med maten. Det får inte vara ihoprört utan hon ska helst serveras en sak i taget. Något annat än välling, rigrynsgröt, bröd, morötter, broccoli, ägg, pasta, tomater, jordgubbar, frukt och varmkorv stoppar hon inte in i munnen.

- Glass får hon jätteont i magen av, vi misstänker laktosen.

- Hon får vredesutbrott som liknar någon slags autism-störning när hon inte får som hon vill, speciellt om hon ska sättas i vagnen för att sova när hon helst av allt vill vara kvar på marken så hon kan kuta runt där hon inte får vara. Hon snubblar hellre och slår sönder sig än att sättas tillbaka i vagnen.

- Jag har dåligt tålamod och skriker ofta, det ger mig jättedåligt samvete.

- Jag gruvar mig inför att den riktiga trotsen ska kicka in, detta ska tydligen vara en piss i havet i jämförelse.


Downs-listan ser visst ut att vara längre, men jag intalar mig att det är meningsuppbyggnaderna som är orsaken, för inte tycker jag väl att det är värre än det är underbart? Eller? Men det fick i alla fall mer än gärna vara svalare väder så man kunde sova utan att känna svetten rinna och plågas av mardrömmar...

Förskolan och maten



Jag vet inte om jag nämnt att vi nu äntligen blivit erbjudna en plats på förskolan! Och på vårt förstahandsval! Vi har skrivit under alla papper och ska skicka iväg det idag så att allt är klart inför inskolningen som börjar den 17:e augusti. Jag tror att Jackie kommer att stortrivas på förskolan. Dock känner jag på mig att vi ganska ofta kommer få höra från förskolepersonalen att Jackie ätit lite dåligt, och att svaret på frågan varför kommer vara: Det var inte pasta.


11 veckors ledighet

Idag är första dagen på pappans 11 veckor långa ledighet. Den börjar med 1 veckas semester och sedan ska han vara pappaledig. Dagen till ära har jag återvunnit plast.

Skorpor, tandsingar och spagetti

Nu har alla koppor torkat in och bildat små mörkröda skorpor istället. Klådan är borta men såklart slipper vi inte gnället för under tiden som hon varit dålig så har det ju trängt fram en till tand. Tanden bredvid den andra framtanden i överkäken, så gluggen som jag tror att jag nämnt tidigare är ett faktum. Framtanden har växt fram jättemycket, likaså tänderna i nederkäken. Kanske beror på febern som tösen haft, det sägs ju att feber påskyndar tändernas tillväxt.

Vill också tillägga att jag slappnat av lite mer när det kommer till maten. Så länge det är plockmat kan Jackie sitta och peta i sig själv både med fingrar och gaffel/sked. Burk kan hon väl få ha som backup när vi går ut och det inte finns tillgång att fixa annan mat/sitta i lugn och ro och plocka. Och hur varierad meny kräver en snart 1,5 åring egentligen? Inte speciellt. Lite ditten och datten och så grönsaker och frukt på det så blir det nog bra. Idag blev det till exempel spagetti, köttbullar och grönsaker, bl.a broccoli, körsbärstomater, ärtor och majs. Senare idag blir det pannkakor med riven morot i smeten, blir nog mums fillibabba det. Och hur svårt är det liksom? Men man ska ju alltid ha nåt att nojja över verkar det som... Dessutom har jag hört att den där orosklumpen man har i magen aldrig försvinner.

Alex Schulman skrev i sin pappablogg en gång att allt som har med barnet att göra bör bemötas med en enda attityd och inställning; Gilla läget. 

Härmed ska jag försöka göra just det, gilla läget.

Rita med kritor

Jackie ritade med kritor idag. Men så fick hon syn på ett hål lagom stort för en kritspets...


Tidigare inlägg
RSS 2.0