Salami
Inatt höll vi på att bli tokiga allhopa tror jag, Jacklin av den mycket intensiva klådan och vi av trötthet. Vi har sovit som krattor de senaste 4 nätterna men inatt tog nog priset som den jobbigaste natten hittills. Så idag ringde jag till vårdcentralen för rådgivning. Tavegyl kommer under dagen att skrivas ut mot klådan, vi ska badda med klorhexidin och låta henne springa utan kläder och blöja för att förhindra att infektionerna blir värre. Idag fyller pappan år också. Liggandes i Jacklins säng väcktes pappan imorse av mig och vår lilla salami, sedan kalasade vi på hallon- och jordgubbstårta till frukost. Till och med jag som gått in för det här med LCHF tryckte i mig tårta, lite tröst i eländet måste man få.
Medan jag var borta
För cirka två veckor sedan fick kusin Joel vattkoppor och i hopp om att Jacklin också skulle få det så sov vi över hos dem. I två dagar har det nu ploppat upp små röda bulor/knoppar på magen, ryggen, armarna, halsen och i hårbotten har det bildats tre stora blåsor. Nu är vattkopporna här och det kliar nog lite för hon gnuggar och stryker över ställen där hon har koppor. Förhoppningsvis får hon inte så många, inte så många fler än de ca 35 hon redan har i alla fall. Liten temphöjning har hon också, och verkar trött.
Men mentalt förbereder jag mig för att vakna upp bredvid en salami imorron.
Tittut framtand!
Charmerande, eller hur?
Berg och dalbana
Här kommer den, trotsen. För det mesta är hon snäll och go, men då och då förvandlas hon till ett monster och vill klösas, kasta grejer på en, riva en i håret, hon slänger sig ner på golvet och skriker, gråter, dunkar huvudet i väggen/golvet tills det gör ont. Det är ganska jobbigt såklart, våran fina nöjda lilla tjej blir missnöjd på minsta lilla grej, men det är inte så att man inte står ut direkt.
Hon pratar i alla fall mycket mer, och gör sitt bästa för att göra sig förstådd. Pekar på saker hon vill ha osv. För varje dag som går upptäcker vi något nytt hon förstår, som att tända lampan till exempel.
Idag när vi var i lekparken med Anna och Melwin vågade hon släppa taget och åka rutschkanan själv. Hon börjar bli stor nu.
För ett år sedan
För ganska exakt ett år sedan togs den här bilden, och jag känner knappt igen Jacklin. Är det verkligen samma barn som idag har jättemycket lockigt ljust hår? Det blir så tydligt att det är mycket som händer med barns utseende och utveckling under det första året när man jämför den här bilden med någon av de nytagna bilderna i inläggen här nedanför.
3:e tanden
Mystjejen våran
Har sin speciella rutin vid läggdags då hon vinkar till pappan och ger slängpussar innan sovrumsdörren stängs.
Varje morgon vaknar hon med ett stort leende bakom nappen och så tjoar hon glatt och hoppar på oss, främst mig. Morgonen är den bästa tiden med henne faktiskt, det är det som drar mig upp ur sängen fastän jag är trött så jag nästan känner mig svimfärdig.
Vi ser också att hon är en social liten tjej. Hon har inga problem med att gå fram till främmande människor och leka med andra barn. Hon har ju så mycket spring i kroppen så hon kan knappt sitta stilla. Skulle vi inte ge henne något att leka med under tiden skulle hon inte få i sig mycket när det är matdags till exempel.
Dock går det långsamt med att lära henne att äta själv. Eller ja, hon har lärt sig att inte tippa skeden upp och ner förrän den är precis intill munnen, men kladdig mat får hon inte äta själv ännu. Jag vet, skäms på mig, det är ju bara att försöka blunda för allt klet och sätta på henne det långärmade förklädet från IKEA så hon inte kladdar ner sig själv så mycket. Makaroner och köttbullar och annan mat som inte är kladdig får hon äta själv såklart, men hon är inte så jätteförtjust i sådan mat än. Det får gärna vara slät mat, då äter hon mängder. Annars pillar hon väldigt i maten, och spottar ut. Fast att ge henne en hel banan, äpple eller päron funkar klockrent. Komplicerade klubben, here we come.
Det är helt otroligt hur hennes balans blivit så mycket bättre, vi behöver inte kolla henne hela tiden och det är skönt. All klättring i soffan och bus med pappan där han skjutsar henne på bilen så de flyger fram här hemma är helt klart en bidragande del till det.
Hon växer upp framför våra ögon, och på ett sätt ser jag så mycket fram emot att se henne utvecklas. Men på ett sätt önskar jag också att hon alltid var i den här åldern för hon är helt underbar precis som hon är nu.
Jinx
Viktiga saker
Gårdagen
PHU!! Nu släpper vi det här.
I förrgår började Jacklin äntligen acceptera att gå i skor! Visserligen i de mjuka inneskorna, men det är ju en början i alla fall!
Sjukstatus
Nåja. Hon är pigg i övrigt även om hon är lite extra gnällig.
När man ska använda snorsugen och ge henne avsvällande näsdroppar ligger hon helt stilla utan att man behöver hålla i henne, och efteråt säger hon "TACK TACK".
Idag!
Förstår vad vi säger - Frågade Jacklin om hon ville ha välling. Eftersom det är lite svårt att avgöra om hon menar JA med sina grymtanden (för NEJ säger hon väldigt tydligt även om hon kanske inte menar just NEJ) så sa jag; gå till köket om du vill ha välling. Hon nästan sprang dit så då gjorde jag i ordning en flaska. Hon slukade den. Duktig tjej! När hon senare blev lite gnällig frågade jag om hon ville ha nappen. Hon grymtade igen så jag upprepade det jag sagt tidigare; Gå till köket om du vill ha nappen. Hon tittade förstående på mig, klättrade nerför soffan och gick in i köket där napparna låg. Hon fick nappen och blev nöjd.
Jag tänkte om det verkligen kunde vara slump med att hon nu börjar svara på tilltal, och vid två tillfällen till har hon bevisat att det inte kan vara slump. Jag frågade om hon ville ha strumpor för hon var barfota, hon sa MMM och gick iväg till sitt rum, öppnade garderoben och plockade ett par strumpor från lådan och kom ut med dem till mig. Frågade om jag skulle byta hennes blöja; MMM, hon ställde sig upp och gick mot skötbordet.
Kroppsuppfattning
Gapa stort!
14:e mars 2011
God morgon
Men lilla vän
Ett sant musikaliskt geni
Keyboarden som jag hade när jag var liten älskar hon att sitta och plinka på, och hon vet att bara hon dunkar handen tillräckligt många gånger på instrumentpanelen så kickar demomelodin igång. Det är hennes favoritlåt och jag förstår henne, jag älskade också den när jag var liten. Tänk att den fortfarande funkar efter, hur länge är det nu igen? 20 år allra minst.
Hon är superduktig på att dansa också. Böjer på benen, vaggar åt sidorna och så kan hon göra piruetter, dvs snurra runt på stället. Dock ganska långsamt så hon inte tappar balansen.
I morse hade hon inte ro att äta sin frukostvälling förrän hon hörde Volbeat spela, och senare idag började hon härma mina rörelser till Imse vimse spindel och började nästkommande rörelse lite i förväg som för att visa att hon visste vad som kom härnäst i visan.
Sånt som märks
Förstår ord som docka, dansa, hund och katt. Kan låta som hund och katt också, nästan. Gosas och låter mysig med något som mamman gosar med. Härmar många rörelser och ljud. Slickar sig om munnen och smackar när hon tycker att något ser gott ut och hon vill smaka. Kastar boll jättebra och tycker det är jättekul. Smartare än klosslådorna och lyfter av locket och lägger klossarna direkt i lådan istället. Kan blåsa. Kan peka ut näsa och mun i ens ansikte. En riktig hjälpreda är hon också som hjälper mig med saker som jag "tappat", då kommer hon efter mig och ger mig det. En annan grej som hon imponerade stort med idag var att hon kunde para ihop färger rätt, rött med rött, gult med gult, grönt med grönt och blått med blått.