Jacklin och mamman

Trots alla barnsaker som ligger utpridda i lägenheten så var det inte förrän när jag gick in i badrummet imorse och fick syn på detta som det gick upp för mig att vi är småbarnsföräldrar på riktigt.

Namn: Jacklin Elisabet Lindqvist

Det börjar visa sig nu vad det är för ljud jag brukar göra till Jacklin här hemma på dagarna eftersom hon nu kan härma dem!

Jacklin kan göra pussljud

Vår lägenhet är inte stor, så det här med alla bäbisgrejer som man "ska" ha var lite klurigt. Skötbord till exempel väljer många att ha på sina tvättmaskiner, men någon sådan har inte vi. En del har inget skötbord och använder sängen eller golvet istället. Jag läste till och med på en sida där en tjej berättade att de hade skötplatsen på diskbänken i köket. Jag tycker det är helt okej att bada bäbisen i diskhon, men byten av bajsblöjor tycker i alla fall jag rimmar dåligt med nydiskad disk. Speciellt som det i början är lätt hänt att bäbisen passar på att bajsa när blöjan är av. Det är hög stänkfaktor i sådant bajs.


Vi fick ett väggskötbord av pappans arbetskollega helt gratis. Ett stort schabrak till skötbord tyckte jag och undrade vart vi skulle få plats med det egentligen. Till slut hamnade det ovanför spjälsängen. Tanken var att vi skulle fälla upp det när det inte användes, men än så länge har det inte varit uppfällt en endaste gång. Dessutom verkar Jackie tycka att det är rätt mysigt med skötbordet nerfällt precis vid fotänden, det blir som en koja.

När vi fick det hade det ett hiskeligt fult förvaringssystem, genomskinliga plastfickor med blått kantband. Gräsligt. Köpte ett i jeanstyg på H&M istället som egentligen ska användas i köket tror jag. Måtten var ganska exakta, men tyget töjer lätt på sig så jag har fått sätta i lite småspik på vissa ställen för att spänna upp det. Shh, säg inget till pappan! *fniss*

Nästa vecka ska Jackie till BVC för läkarundersökning. Tror det är 6-månaderskontrollen som ska göras men den kommer lite på efterkälken i och med att det varit semester.

Hur som helst har vi inte vägt Jackie sedan den 7:e juli då vi var där sist, och sedan dess har jag ju både slutat amma och börjat ge henne mer mat. Vi märker såklart att hon har vuxit, hon har blivit så hullig och go, och LÅNG har hon blivit också, men vågen här hemma stämmer inte riktigt. Imorse ställde vi oss på den tillsammans och när jag drog ifrån min egen vikt så skulle hon i så fall väga 6,7 kg. Det stämmer ju inte alls, hon vägde 7,3 sist på BVC. 

Och det rätta svaret är...

Kan Du gissa vad detta märke är för något?

Det var kanonväder igår, lagom varmt och solen lyste, vilket var tur för vi hade bokat in promenad och fika med Edit och hennes dotter Stella, 11 veckor gammal.
Vi möttes i Alvik och gick en skaplig vända medans barnen sov. Sedan kraschade vi på Coffeehouse by George och Jackie fick fika på minimacka med leverpastej, fruktmos och vatten. Mamman köpte en lite väl fluffig cappuccino och en macka. Edit drack bara juice och Stella käkade tutte. Vi fick nog in hela kostcirkeln där tillsammans.

Jackie var väldigt nyfiken på Stella och såg ut att vilja sätta sig på andra sidan i Edits knä så hon skulle få sig en ordentlig titt på bäbisen. Nyfiken på Edit verkar hon vara också, precis som förra gången de träffades. Då var Edit tjock om magen som kallades för "Steve". De var nämligen nästan helt hundra på att de skulle få en pojke, precis som vi var när Jackie låg i magen.

Angående mitt tidigare inlägg om att Jackie lärt sig ställa sig upp helt själv så kommer här filmbeviset.

Jackie kan dra sig upp till stående nu med hjälp av möblerna här hemma. Soffan tränar hon på mest. Hon vill kanske upp till sin soffpotatis till mamma som sitter där mest hela tiden, hehehe!

När vi köpte barnvagn var det massor av grejer som fanns att köpa till som jag inte hade en aning om att vi behövde. Vi tänkte att chassit, liggkorgen, sittdelen och babyskyddet var tillräckligt. Pyttsan. Bara för att nämna något så var vi tvungna att införskaffa både åkpåse, insektsnät, täcke och kudde, skötväska och madrass till sittdelen. Nu i sommar har det också varit nödvändigt med ett slags solskydd trots breda och fina skärmar på både liggkorg och sittdel.
Jag har sett många varianter på solskydd på folks vagnar, men den fulaste och mest funktionsodugliga varianten måste nog vara en sån här:

Det heter ju inte dagis längre, det heter förskola, och det är visst hög tid att ställa Jackie i kö till det.
Lätt som en plätt tänkte jag och ställde in områdena Bromma, Hässelby-Vällingby och Kungsholmen i sökfunktionen på stockholm.se.

Gaaaaaah!!! 140 förskolor och 31 dagmammor att välja mellan!

Som mest får man ställa henne i 5 olika köer, men hur är det ens möjligt att veta vilket dagis (ursäkta, FÖRSKOLA) eller dagmamma vi ska våga anförtro omvårdnaden av vår lilla skatt? Vi ska ju ändå lämna henne hos främmande människor och lita på att de kan ta hand om vår dotter på bästa sätt. 

Min storasyster sa att det jobbigaste med hennes sons småbarnsår var inskolningen till förskolan, och då var han ändå ett kolikbarn som vägrade sova några längre stunder alls och alltid på mammas bröst.

Åhej vad jag ser fram emot detta med förskola.

Inte så mycket faktiskt.

De riktigt stora bloggarna behöver ju bara skriva ett pyttigt litet inlägg om att de vill ha något speciellt så dimper det ner i brevinkastet bara sådär. Ja, jo, jag vet, det kanske inte funkar precis just så, det kanske måste skattas på grejerna eller inte vet jag.

Jackie har nu kommit till det stadiet att hon tröttnar fort på sina färggranna leksaker och mjukdjur som pinglar och skallrar och tycker det är bra mycket roligare att leka med vardagsprylar såsom plastbyttor, slevar och vispar. Speciellt lite halvt genomskinliga plastbyttor.

Skönt att det finns något som hon kan leka med en stund medans jag lagar mat eller diskar.

Vi var ute och traskade idag igen, jag och Jackie. De första 40 minuterna låg hon i vagnen och pratade, drog i insektsnätet och fipplade med nappen. Fröken måste ju få sova tänkte jag och gick en längre sträcka än annars. 9 km blev det och Jackie fick sin sömn.
Väl hemma tyckte jag att det var lämpligt att göra en sådan där grötsmoothie som jag skrev om tidigare. Körde ihop lite mjölk, naturell yoghurt, grötpulver och frysta blåbär med stavmixern i en av pappans proteinshakers.

Nu förstår jag varför Jackie grät och småkräktes av gröten den där gången hon skulle provsmaka den. Smoothien såg väldigt god ut men smakade inget vidare. På paketet står det att det ska vara "Spännande och frisk smak". Mmm, det var mycket spännande, smaklökarna har nog inte dansat så vild kräkdans tidigare. Jaja, det var värt ett försök i alla fall.

Nu är det färdigt. Jag ska sluta läsa mammabloggar.

Jag älskar min unge över allt annat, hon är mitt lilla hjärta. Utan henne kan jag inte leva, men ibland undrar jag om utmaningarna man utsätts för under småbarnstiden egentligen är ett straff?

Ibland känns det så.
Är det mitt trytande tålamod, mina kanske orealistiska förväntningar om hur det är att ha barn, eller är Jacklin ett ovanligt krävande barn?
Barns gnällighet, sömnbekymmer, ändrade aptit och mammighet kan kopplas samman med utvecklingssprång eller tandsprickning osv, osv. De flesta beskriver dessa språng som att deras annars solstråleliknande och hela-nätter-sovandes barn för ett par dagar blir på dåligt humör och sedan är de tillbaka till sitt vanliga jag igen, några nya kunskaper rikare.

För att utöka Jacklins meny med fler rätter har vi börjat köpa barnmatsburkar från 8 mån. Bitarna är lite för stora för att Jacklin ska känna sig helt bekväm med konsistensen, så vi mosar maten tills den blir lagom. I 8-månadersserien finns den omtalade spagetti och köttfärssås som många föräldrar gladeligen sätter i sig och slickar tallriken efter om ungen av någon anledning inte skulle äta upp maten.

Nu så här på morgonkvisten när jag och Jackie har busat och myst så har hon sagt en massa g-ljud. GggggAaahh! Grrrr (med skorrande r). GggEEE. Vid ett tillfälle tyckte jag mig höra henne säga AGERA (skorrande r).

Jacklin gick på toaletten själv idag.

Vi tror att det är bra för Jacklin att vi har rutiner för när hon ska äta, och vad. 

Ånej, inga fler ungar än på ett tag. Jacklin är på tok för liten för syskonkonkurrens.
Och visserligen har tösabit'n en lite vitare knöl i nedre käken, men någon tand har det inte kommit upp heller.

I tre veckors tid har vi försökt få Jacklin att vänja sig av med att äta på natten. Det har inte gått så bra, det har snarare blivit värre. Hon har somnat bra och sovit fram till 01 eller 03 någongång men då har hon totalvägrat att läggas ner i sin säng igen trots att hon verkat ha somnat om i famnen. I flera timmar har vi fått sitta med henne, eller helt sonika sjasa ut pappan att sova på soffan medans jag försökt få lillan att somna bredvid mig i våran säng. Mycket slit med andra ord, ända fram till 04 då vi dragit gränsen för när frukostmålet kan intas, då har hon slukat flaskan och sedan somnat om utan problem.

Kan inte låta bli att undra om hon faktiskt ÄR hungrig på natten. Hon är ju fortfarande rätt liten så varför inte ge henne lite att äta om det får henne att somna om riktigt?

Jag har förresten glömt att avslöja en grej.

Gissa vad det är för nåt:

1. Jag är gravid igen

Jag har väl nämnt det tidigare kanske, men när Jacklin var relativt nyfödd bar jag henne mycket i sjal. En trikåsjal var det, cirka 5 meter långt tyg som knöts runt kroppen så att hon satt mage mot mage mot mig och kunde luta huvudet mot mitt bröst.
Nu i efterhand undrar jag om hon egentligen tyckte om att sitta i den där sjalen eftersom det var under ganska högljudda protester som hon somnade. Men när hon väl somnade så sov hon i flera timmar i sträck, och jag hade båda händerna fria och kunde göra rätt mycket här hemma. En stor frihet var det.

Jacklin kryper bara mer och mer. Idag vågade hon sig på att krypa från vardagsrummet till hallen och kika in i köket där jag stod och förberedde middagen.

Okej, det är dumt att ropa hej för tidigt, men ibland känns ju allt så himla hopplöst. Jacklins taskiga humör under gårdagen har hittills lyst med sin frånvaro och hon har ätit bra. Fast vad tusan, nu pratar jag ju högt om sånt som går bra igen så då blir det väl kaosartat framåt kvällskvisten bara för det, men äh. Språng eller inte, Jacklin lider nog av mycket kraftiga humörsvängningar. Lik sin mor.

Hon vaknade vid 23 inatt och fick 125 ml ersättning. Hon totalvägrade nämligen att äta av den nya kvällsgröten som jag hade köpt, kanske mest för att det var taskig timing av mig att introducera något nytt när det bästa hon vet är den mjölkfria risgröten. Hon var redan ganska upprörd och irriterad så när hennes vanliga kvällrutin helt plötsligt hade ändrats blev det bara värre.

När vi gick och lade oss var ändå allt okej med fröken, hon sov som en stock även om hon pratade en del i sömnen. Klockan 4 när jag vaknade av att hon stod på alla fyra i sängen och gnällde efter att få bli upplockad såg jag att hon hade kräkts. Jättemycket. Konstigt. Hon måste ha gjort det när vi somnat.

Jahopp, nästa utvecklingssprång har slagit klorna i våran lilla tjej. Hela dagen idag har hon varit tokgnällig och varit dålig på att äta. Sovit lite mer än vanligt har hon gjort också, men gallskrikit så att hon väckt sig själv.

Jag och Jackie har varit ute på promenader idag. Totalt har vi gått cirka en mil, kanske mer ändå. Jackie är inget "vagnbarn" som bara äääälskar att åka vagn och sover hela tiden. Hon somnar om hon råkar vara trött, annars ligger hon mest och gör sit-ups eller snurrar runt och ställer sig på alla fyra.
Bäbisar ligger och sover och myser i den bäddade liggkorgen och barn sitter i sittdelen och tittar nyfiket på allt som händer och sker. Eventuellt somnar till en snabbis. Eller?

Varför är det alltid så att när man börjar prata högt om något som går bra, som exempelvis Jacklins sömn, så kommer sömnproblemen som på beställning?

Som Jacklin far runt är jag förvånad att det inte hänt tidigare.
Hon låg på mage i pappans knä, tog spjärn med benen och sköt ifrån sig så hon tjongade skallen i vardagsrumsbordet.
Kindbenet under ena ögat fick ta den värsta smällen, och ett ytte pyttelitet blåmärke dök upp.
Jacklins första blåmärke.

Hur det går med att få Jacklin att sluta äta på natten? Jotack, det går bra tror jag. Sedan cirka en vecka tillbaka har hon vaknat någon gång mellan 01 och 03, då har hon nöjt sig med att vaggas i famnen en stund med snuttefilten alldeles nära och nappen i mun. Nästa gång hon vaknat, vilket har varit mellan 04 och 06, så har hon fått en liten flaska ersättning, 125 ml, som hon nöjt mumsat i sig och somnat gott på. 

Nu när jag sitter och går igenom alla bilder från den sista semesterperioden så ser jag att det är MASSOR av saker som jag inte tagit med i listan i det tidigare inlägget.
Jag slänger upp lite bilder från Järvsö/Ljusdalsvistelsen helt enkelt. Det är ju mycket roligare än en jäkla lista, eller hur?

Efter 2,5 vecka uppe i Järvsö/Ljusdal är vi nu hemma igen. Mycket hanns med under den sista semesterperioden:

- Jag slutade amma helt. 
- Jag hade min första barnfria dag, kväll och natt då jag även passade på att supa till. Det var ju ändå möhippa!
- Jacklin gick från att ha sitt värsta humör någonsin till det bästa någonsin. Från åskmoln till solstråle.
- Vi gick på bröllop och jag fick äran att göra både brudens och tärnans frisyrer.
- Jacklin började krypa och trycka upp sig så hon sitter själv. Hon kryper inte så fort ännu, tack och lov, och hon dråsar lätt omkull när hon sitter själv.

Första natten hemma gick bra, även om den började tokigt. Jag tror att övertröttheten var det som pajade nattningen, Jacklin somnade inte förrän kl. 21, men så sov hon till 05.46! Jag har sovit som en gris.

Idag måste jag försöka fixa en bild på mig som jag kan skicka in till intervjun som kommer att publiceras i tidningen Frisör. Kul! Innebär ju också att jag måste börja dra igång frisörbloggen på allvar snart.