Jacklin och mamman

Gav henne ändå en droppe på tungan. Minen, den minen! Jag tvingar inte i henne nåt mer av det där, det är ett som är säkert.

Nu ska här ammas utav bara helvete och bara skedas in sånt som min dotter tycker är gott (och jag skulle kunna äta) såsom mumsig gröt, frukt- och rotfruktspuré.

Jacklin i den röda fina Bumbon som hon inte gillar.

Barnläkaren resonerade som mig, att det förmodligen var mjölk som Jacklin reagerade på när hon fick utslag och rodnad av havregröten och inte av risgröten som är mjölkfri.
Gjorde ett pricktest för just mjölkallergi men resultatet var ganska svårtolkat. Hon har, liksom sin mamma, väldigt känslig hud och får rodnader för minsta lilla grej så den reaktion som dök upp kunde lika gärna bero på att en liten udd pressats mot huden.

Hursomhelst ska vi fortsätta ge henne mjölkfri kost eftersom det faktiskt fungerar och successivt ska vi introducera mjölk igen för att se vad som händer. Skulle Jacklin vara riktigt allergisk mot mjölk sa läkaren att hon skulle reagera på amningen också eftersom jag äter mjölkprodukter, och det gör hon inte.

Fick Nutramigen 2 med LGG (Lactobacillus GG) utskrivet, mjölkfri ersättning. Ska blandas i gröten eller ges på flaska för att öka hennes näringsintag. Men eftersom jag ammar fortfarande (vilket läkaren för övrigt var mycket förvånad över!) så känns det som att Jacklin kommer föredra tutte framför ersättning. På ett sätt vore det faktiskt skönt att fasa ut amningen mot ersättning och mat istället, på så sätt kan pappan ta över matningen mer. Fast amningen på natten blir jag väl aldrig av med ;) Hehehe.

Vällingen igår kväll floppade förresten, hon fick gröt istället och det gick minsann i. Två gånger inatt var hon upp och mumsade patte, inte farligt alls. Vid 05.30 var hon beredd att kliva upp för dagen och 06 klev pappan upp för att dra iväg på jobbet. Då lade jag över henne i våran säng. Efter att ha bökat runt lite grann somnade hon till sist på mage med sin mjuka hand mot min bröstkorg. Vi sov till 08. Härligt!

Provade mata Jacklin med den majs som blev puré. Inte populärt, men det var inte potatis heller i början och nu älskar hon det.
Det är otroligt varmt idag, hällde upp kallt vatten i nappflaska och lät Jacklin smaka lite. När är det okej att ge det mer regelbundet? Som måltidsdryck alltså. Beror det på hur mycket mat hon får? Hon ammas ju också mellan varven. Och måste man koka det innan och låta det svalna? För det gjorde inte jag. Ska tillägga att hon drack högst ett par teskedar.
Ikväll ska jag prova ge henne lite välling igen. *Note to self, gör halva mängden så det inte är så mycket som hälls bort.

Jacklin kröp på sängen idag. Hon kravlade med underarmarna och puttade på med benen, men hon kom inte så långt. Känner på mig att det inte dröjer speciellt länge förrän hon kryper för fullt och jag jagar runt henne här hemma. 

Var ut till Babyland för att lämna in liggkorgen för lagning. Ja, jag har pajat den. Ena fastlåsningsmekanismen (haha, vilket ord!) har blivit böjd och funkar inte längre. Köpte en Bumbo till Jacklin samtidigt, en slags sittkudde/pall/stol. Röd och grann, men hon verkar inte så förtjust i den heller så jag kanske lämnar tillbaka den när det är dags att hämta den lagade liggkorgen. Jag ska konferera med pappan om saken. 

Babysittern här hemma har hon tröttnat rejält på eftersom den är för mjuk i svikten och hon sitter för mycket bakåtlutad. Det enda som den verkar bra för nu är att göra situps i, för det gör hon hela tiden. Den rosa babysittern hon fick av sin mormor är kvar hemma i Ljusdal, den är bättre. 

Ja just det, måste skriva upp ett matschema så jag kan hålla lite koll på hur mycket Jacklin äter, och vad.

Tidigare vaknade hon av att hon inte kunde vända sig som hon ville i och med kuddarna, nu vaknar hon av att hon plogat fast huvudet i sängens hörn. Hon ser ju för rolig ut där hon ligger och liksom trampar med benen så rumpan sticker upp, om det inte vore för hennes desperata gnäll efter att bli upplyft från diket hon har skapat.

Risgröt får hon på morgonen också, vet inte om jag nämnt det tidigare. Mjölkfri sådan, och faktiskt smakar den bättre än havregröten. En liten klick päronpuré i gröten (och rapsolja för att få upp fetthalten) och Jacklin jublar varje gång hon får syn på den rosa grötskeden. Det är så roligt att se henne tycka om maten hon får! Armarna vevar och hon hojtar högt och jagar skeden med munnen.

Imorgon tror jag att vi ska prova majs.

Vi har haft det jättebra här hemma i Hälsingland. Träffat alla (nåja, nästan alla) släktingar, tittat på prinsessbröllop på tv, sovit över hos mormor (min mamma), ätit på restaurang, slappat på balkongen, varit på kalas och firat midsommar med intag av mer färskpotatis än jag någonsin ätit.

Sedan läggningen vid klockan 20 cirka har tösen vaknat varannan timme inatt för att gnälla, äta, bytas på och buffa runt i sängen. 

Födelsedag är väl härligt, men det allra bästa med den här dagen är att han jobbade sista dagen innan semestern idag! I två veckor är han ledig, sedan skall han jobba i två veckor innan de två resterande semesterveckorna tas ut. Det skall bli helt ljuvligt att umgås alla tre i så många dagar i sträck. Som om det vore helg i två hela veckor istället för två dagar, och i två omgångar dessutom! Behöver jag säga att vi har längtat efter den här semestern? 

Nu är jag hemskt trött, det har inte blivit mycket till sömn de senaste nätterna eftersom Jacklin ligger och snurrar runt och väcker sig själv som hon gör. Ikväll provade vi att lägga ett ihopvikt täcke fram vid hennes mage så att hon inte tippar över lika lätt. Om det kommer att fungera återstår att se. När vi lagt henne i babynestet har hon tvärvaknat och gett oss en smärre utskällning för att hon då inte kan vända på sig alls.

Det är konstigt att när hon absolut inte kan sova när hon ligger på mage ändå envisas med att vända på sig bara för att hon kan.

När jag såg hur Anna har det om dagarna upptäckte jag att jag visst glömt (eller förträngt?) hur intensivt det är i början med amning stup i kvarten så att man knappt har tid att äta. 

Hur många förlossningsberättelser har Du läst? Skitmånga eller hur? Samma här. Plöjde igenom allt om graviditet och förlossning när jag var gravid.

Verklighetsberättelser om pappan (eller taxichauffören) som fått stå och ta emot när mamman legat i baksätet och krystat ut ungen genom byxbenet.

En mespropp till blivande morsa med plötslig vattenavgång på kontoret som på allvar tycker att det jobbigaste med hela situationen var att kollegorna skulle kunna tro att hon kissat på sig.

Och sedan alla dessa mammor som gladeligen berättar att allt gick så snabbt och smärtfritt och smärtlindring hanns varken med eller behövdes, och som sedan sympatifiskande berättar att underlivet fick köras igenom en symaskin ett par vändor efteråt. Korsstygn, hålsöm och raksöm härs och tvärs.

Vart finns berättelserna om hur jävligt det är att lära sig amma? En förlossning är en lätt match jämfört med att behöva stoppa in sin såriga bröstvårta i barnets hungriga mun för 3:e gången den timmen. Gruvsamheten i att behöva göra det säkert 50 gånger till den dagen för att barnet inte lärt sig att få rätt tag ännu.

Och alla funderingar sen. Får barnet för mycket mat? För lite mat? Kommer det för hastigt? För långsamt? Skall jag pumpa ur? Ge från båda brösten? Hur vet jag att barnet är mätt? Om barnet kräks, ska jag mata igen? Hur ofta skall jag amma? Är det normalt att barnet vill suga på en trasig tutte 20 timmar av dygnets 24?

Fast sådana berättelser skulle väl få mammor att i förväg bestämma sig för att inte amma sina barn alls.

Jag fick en fråga en gång om vad som var jobbigast med att få barn; graviditeten, förlossningen eller den första tiden hemma. Jag svarade amningen.

Läste precis ett inlägg som den lite lätt hysteriska Katrin skrivit på sin blogg. Hon skriver att det svåraste och jobbigaste hon någonsin gjort var att få amningen att fungera.

Kunde nästan inte ha sagt det bättre själv.

Det började med att hon blev lite röd på halsen efter att hon ätit gröt, även några prickar dök upp. Eftersom Jacklin är inne i en dreggel-deluxe-period tänkte vi att hennes hud var extra känslig av all väta och reagerade därför på varm kladdig gröt. Sedan blev det bara värre och värre för varje gång hon åt det. Till sist var hon knallröd på hela hakan och halsen, prickar och knottror som gick ner på bröstet. Det kändes inte bra. Inte bra alls.

Vi gjorde uppehåll med gröten i några dagar och så provade vi lite igen i lördags. Nästan direkt fick hon prickar på hakan och runt munnen, och nu också en ganska kraftig rodnad på kinderna.

Det är något som hon är allergisk emot, kanske är der gluten, kanske är det något annat.

Om Du kom hem till oss just nu skulle Du förmodligen hitta Jacklin liggandes på golvet sugandes på sina tår. Det är hennes största intresse just nu verkar det som.

Ofta känner jag att jag inte hinner uppskatta dagarna med Jacklin just för att mycket känns som "måsten". Att jag måste se till att hon har det bra snarare än att jag vill.

Den största anledningen är nog att pappan heltidsarbetar och jag som mamma får ta över det mesta när det gäller vår dotter.

Jag är trött helt enkelt. Jag tror de flesta mammor känner igen sig i det här.

Men när Jacklin har somnat för natten och jag sitter uppe och inväntar min egen sömn längtar jag så otroligt mycket efter henne. Längtar tills hon ligger intill mig och stryker med sin lena hand över min bröstkorg. Tittar upp på mig och kuttrar. Jag får hejda mig från att gå in och borra in min näsa i hennes hår och bara lukta på henne. Och visste ni att en bäbis andedräkt kunde dofta så mjukt? Att ha henne sovandes bredvid, andandes mot mitt ansikte, är nog det bästa som finns.

Det är också då jag får dåligt samvete över att jag oftats bara längtar efter denna ljuva varelse när hon sover.

Vissa dagar kommer man ihåg som om det var igår. 3 juni 2009 är en sådan dag.

Jag var på ett gruppmöte på Miroi i Kista. Mötet hölls av en tjej som jag då tyckte jag kände igen så himla väl men inte kunde komma på varifrån. Några dagar senare kom jag på det. Det var hon den där skräniga norrländskan som deltog i den sista omgången av Big Brother.

Jag hade en knallblå luvtröja på mig.

Under hela mötet hade jag en pirrande känsla i maggropen. Småflinade för mig själv. Jag kände mig hemlighetsfull. Rena rama Mona Lisa.

På vägen hem smet jag in på Apoteket och köpte ett graviditetstest, säkert det 10:e i ordningen eller så. Jag hade nämligen testat mig flera gånger sedan ungefär två månader tillbaka och dagen innan hade jag också testat mig. Det kom inget andra streck då heller så jag hade slängt stickan i soporna. Ca 35 minuter efter jag gjort det fick jag plötsligt för mig att jag skulle läsa instruktionerna till stickan.

"Positivt resultat kan visas upp till 30 minuter efter att man kissat på stickan." Typ. 

Rafsade i soporna och stirrade på den. Två streck. Efter 30 minuter skulle resultatet inte vara tillförlitligt. Men hade det blivit två streck inom de där 30 minuterna? Ingen aning. Det låg ju i soporna!

Ett helt dygn hade jag alltså gruvat mig inför ett till test och den här gången skulle jag minsann hålla stenkoll på den under hela testtiden. 
Cirka 30 sekunder hann passera.
Två streck!
Så ceriserosa som ceriserosa streck kan bli.

Pappan kom hem på lunch. När han öppnade dörren möttes han av detta som låg på hallmattan:

Det är exakt 1 år sedan idag.

3 juni 2009 - Dagen då vi fick veta att Jacklin fanns.

Jacklin blev lite störd över att mamman bara satt bredvid och tog bilder och filmade istället för att slänga sig på golvet och piska fläsket hon med.