Jacklin och mamman

Jag ska erkänna att det känts lite motigt att fara iväg på olika aktiviteter med Jacklin. Mest på grund av risken för skrikattacker tror jag. Det är ju liksom mammans uppgift att få ungen tyst om han/hon skriker där det stör. Säg den nyblivna mamma som inte blir svettig av att ungen skriker lungorna ur sig i mataffären och man snabbt som attan rafsar ner det man ska ha i korgen och skyndar sig mot kassan. Alt. ställer ner korgen och springer därifrån.

Besökte en väninna i Handen för ett tag sedan. På hemvägen skrek Jacklin från Farsta Strand till Brommaplan, vilket är ca 40 minuter. Tilläggas bör att det var rusning precis då, aj aj. Många blickar och suckar blev det, men vad gör man? Plockar fram pattarna och blir häcklad för offentlig amning?

Igår var det hursomhelst dags att utmana ödet. Pappan hade varit iväg och förlorat i innebandy och gänget skulle grilla och umgås i Stora Essingen. Han ringde och frågade om jag inte skulle stoppa ner Jacklin i vagnen och pallra mig dit jag också. Och tänk, jag sade ja!
Det gick hur bra som helst. Jacklin varvade lite småsovande och ätning med att sitta och observera allt och alla. Väldigt lite gnäll och grin. Drömbäbis! Värdinnan som själv kommer att få en liten bäbis om ca 6 veckor tyckte att hon minsann är beredd på det här med att få barn nu när hon fick se hur Jacklin är. Hon skulle bara veta... ;)