Att lära sig sova

Länge har jag vaggat Jacklin till sömns i min famn, både när hon ska sova middag och sova för natten. I ärlighetens namn har det blivit värre och värre med att få henne att somna om igen när hon vaknar på natten. Det har varit en snabb och tillfällig lösning att lägga henne i vår säng bredvid mig men inte har hon sovit bra inte. Hon är 9 månader gammal och lite till, hur länge till ska vi låta henne vara beroende att att sövas för att kunna sova? Både jag och pappan är övertygade om att hon vaknar på natten och gråter och skriker för att hon inte lärt sig att somna om själv.

Igår kväll när Jacklin vaknade bara någon timme efter nattningen och visade tydliga tecken på att hon ville vaggas bestämde vi oss att det var dags att göra något åt de dumheter som jag börjat med. 
5 minutersmetoden är inget för oss, bara sticka in huvudet och säga nån ramsa och sedan gå igen låter som rena tortyren. Nej, vi går in efter några minuter (ger henne en chans att somna själv först) ger henne nappen, stryker henne över håret och lägger ner henne på kudden. Stryker över ryggen och vyssjar och säger godnatt. 2-3 minuter kan vi stå där bredvid sängen och sedan går vi ut. Upprepar när/om hon gråter igen. Vi tar inte upp henne utan tröstar och lugnar henne i sängen.

Igår kväll tog det ungefär en halvtimme, inatt tog pappan över den enda gång hon vaknade och det tog kanske en kvart. Nu har jag precis lagt henne i sängen för att sova middag och det tog 5 minuter. Det viktiga i sammanhanget är att hon inatt har sovit bättre än på länge! Och vi har fått ha sängen ifred, vilket inneburit att även vi har sovit mycket mycket bättre.

Vi hoppas att detta betyder att hon sover längre på sina middagstupplurer också. Det är viktigt för barnens utveckling att de får sina timmar med sömn, det är därför vi gör så här.

Jag önskar att vi hade börjat med det här tidigare. Under den period när hon sov mest hela dagarna skulle vi ha lagt henne när hon var trött men fortfarande vaken i hennes säng. För att somna själv är ett inlärt beteende, det är inget som kommer av sig själv.
Ett tag ville ju inte Jacklin somna i famnen heller, men jag lärde henne att göra det. Nu lär vi om henne, och det kommer att bli så mycket bättre för oss alla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0