Efter spunk kommer solsken

Den värsta krisen verkar vara över. Förhoppningsvis. Dock är hon lika mammig som tidigare, om inte ännu mammigare. Det förväntar jag mig nästan att hon kommer vara ett halvår till...nu kanske jag tar i, men det är mer reelt att tänka så än att tro att det vänder vilken dag som helst.

På grund av Jacklins något...ehum...labila humör har jag sett till att vi haft och kommer att ha fullbokade dagar den här veckan. Ute bland folk har hon inte tid att vara grinig, hon är fullt upptagen av att busa och charma.

I måndags mitt under matlagning och samtal med mamma fick jag meddelande från Sofi i mammagruppen där hon frågade om vi skulle med henne och Aston till Öppna förskolan. Hade verkligen ingen lust, ingen ork heller, så jag bjöd över dem hit istället. När vi kommit överens om tid och så kom jag med ens på att besök innebär mer örs än ett besök på Öppna, så lite hann jag ångra mig innan det var dags att sätta fart inför deras visit. Maten till Jacklin stod på spisen och skulle hällas upp i burkar, det skulle diskas ett helt berg med disk, dammsugas, Jacklin skulle ha mellis och sova eftermiddag, jag skulle duscha, sängen bäddas och så hade jag lovat att baka en kladdkaka. Allt detta skulle jag hinna på 1,5 tim! Och jag klarade det! Stackars Jacklin var alldeles förtvivlad över att jag hade tid för allt annat än att bära omkring på henne.
Trots stressen innan var deras visit det trevligaste på länge. Det var faktiskt skönt att vi bara var hemma och folket kom till oss.

Jacklin och Aston lekte med klossarna



Igår var vi till Stora Essingen och hälsade på Edit och hennes dotter Stella. Snacka om att Jacklin blev svartis när jag gosade med Stella! Hon stod på knä bredvid och dunkade med båda armarna på mig och rynkade på ögonbrynen. Där fick hon även premiärmumsa på macka med mosad avocado som pålägg. Hon tyckte det var gott, skönt det. Hon som annars är så förtjust i leverpastejmacka. Men nu blir det inge mer leverpastej för donnan, det innehåller ju mjölk det med! 

Idag tog vi en tripp till Akalla för att träffa Cissi och lilla nyfödda My. My var vaken precis när vi kom, men efter att hon ätit tyckte hon att det passade med en tupplur och sov fortfarande när vi for hemåt 1,5 tim senare. Nästa gång vi ses är hon nog lite mer vaken på dagtid så man får se henne ordentligt. Helt otroligt vad nyfödda är små förresten! Tycker inte att jag har nåt minne av att Jacklin varit så liten. Hon har ju alltid varit lika stor/liten som hon är nu tycker både pappan och jag, men i jämförelse med My var Jacklin en jätte. Det är ett tecken på att tiden går fort men man märker inte av det...

Imorron är det torsdag och då åker vi långt för att träffa kompisar. Eller långt och långt, vi ska till Handen. Där bor Anna och Melwin. Melwin har börjat få tänder och gå i gåstol så det blir nog en himla massa bus imorron. När barnen börjat bli så rörliga och mobila finns det inte mycket tid till annat än att hålla koll på busfröna. Men lite tjatter och fika lär det nog bli ändå. Preciiiiis vad jag behöver!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0