Just nu
Jacklin är bestämd av sig. Det har BVC-sköterskan sagt ända sedan första gången hon träffade henne. Bestämd och kräsen, för någon havregrynsgröt ska inte hon äta, hon vill ha dyrgröten. Och att sitta ner i matstolen i lugn och ro och äta kommer inte på fråga. Inte här hemma i alla fall. Ute bland folk, som på öppna förskolan till exempel, finns det så mycket intressant att titta på att hon gapar och äter av ren reflex, glömmer av att krångla. Hemma får man låta henne titta ut genom köksfönstret på folket och trafiken som rör sig där utanför, eller låta henne krypa runt och klättra samtidigt som man jagar hennes mun med skeden. Hon är så nyfiken våran lilla dam.
Förkyld är hon också, igen, eller så har hon inte tillfrisknat riktigt från förra gången. Det är nog det som gjort att hon inte kunnat sova så bra de senaste nätterna. En gång i halvtimmen har jag fått kliva upp och stoppa in nappen och stryka henne över ryggen. Vid 05 har både hon och jag lessnat och hon har fått komma över till våran säng. Inatt fick hon komma över redan vid 01.30 eftersom hon inte kunde komma till ro i sin säng. Detta betydde att pappan fick lägga sig på soffan.
Jag måste säga att det är otroligt irriterande att man aldrig får sova ut! Jag blir irriterad på Jacklin, på mig själv, på pappan. Tyvärr är det ju så att om klockan hunnit bli vargatimme och man fortfarande inte fått sova mer än kanske en timme totalt så tänker man inte rationellt. Ett och annat svärord kan ploppa fram, och fy så onödigt det känns när klockan blivit dag och man har tjuvstartat kroppen och knoppen med en balja kaffe och man är pigg igen. För hur kan man vara irriterad över att få ha en så varm och go bäbis sovandes bredvid en? Att jag inte kan sova för att hon snurrar runt, slår ut med både armar och ben så de smäller mot min arm/mitt ansikte/min mage/mina ben och skriker till i sömnen då och då är ju inte hennes problem.
Några saker med Jacklin som gör mig glad:
När hon spricker upp i det härligaste leende när jag säger "PIP PIP!" eller "Tittut!".
Några saker med Jacklin som gör mig glad:
När hon spricker upp i det härligaste leende när jag säger "PIP PIP!" eller "Tittut!".
När hon liksom sjunger med när jag sjunger imse vimse spindel, hennes favoritvisa.
När hon skrattar.
När hon tittar på mig med sina blå ögon och de utstrålar en så obeskrivlig kärlek att jag liksom dör en smula.
Kommentarer
Postat av: Majja
Jag har just nu en väldigt bestämd och envis liten kille på 5 månader som knappt vill äta eller sova på dagarna. Vi har inte lyckats med att få honom att ta flaskan heller och än så länger är inte vanlig mat jätteintressant, vad gör man när man inte kan trösta de små liven?
Hoppas du är hyfsat pigg även om det inte blir många timmar sömn, förstår mycket väl hur du känner dig.
Mvh// Majja
Trackback
