Promenaden - En berättelse

Idag är det fredag. 3 september och hösten verkar ha kommit, åtminstone för en dag. Jag klädde på Jacklin varma kläder eftersom jag såg att det blåste på rätt bra ute. När termometern dessutom visade på ynka 13 grader så antog jag att det skulle bli lite kyligt. Mössa, långärmad body, fodrade byxor, strumpor, stickade strumpor och fleececardigan med huva åkte på. Snuttefilten fick hon ha över benen och upp mot kinden. Fleecefilten hon fått av sin mormor brukar jag lägga som en båge runt henne i sittvagnen så det stödjer upp på sidorna och så att det skyddar lite från drag. Varmare dagar blir det måhända lite varmt med den så men idag var den perfekt.
Jacklin somnade på direkten.



Jag däremot ångrade surt att jag inte tog på mig mössa jag med, och en extra tröja under luvtröjan, för jag höll då på att frysa röven av mig!
Vi gick in på en skogsstig runt en sjö. Det susade i träden och rådde allmän skräckfilmsstämning. Det var inte bara kylan som fick min hud att knottra sig.
Ser Du björnen?



Vi har gått den här vägen flera gånger förut och varje gång vi kommer till den här kröken tycker jag mig se ett djur (Gaaaaaahhh!! En björn!!) där framme.
Det är ju såklart ingen björn. Bara en gammal jäkla förmultnad trädstam/stubbe eller vad det kan vara.



Slappnar man bara av så ser man vilket fint promenadstråk det är. Trolskt. Och man blir glad över att det faktiskt finns skog att gå i här i närheten.



Vi mötte en pojke i 8-9 årsåldern som gick långsamt och höll sig för ena benet, jag frågade om han hade gjort illa sig.
Jacklin, som då tvärvaknade, undrade genast: Va? Är det blod? Blöder han? Sticker det ut nån benpipa? Får jag peta? Hon flinade lömskt.



Men pojken sa att han inte hade gjort sig illa. Inget blod, inga benpipor. Då blev Jacklin lite besviken.



Vi kom ut ur skogen, ut i solskenet.



Jacklin blev glad igen, skrattade glatt i vagnen utan att jag ens hade sagt något. Sedan gick vi hem och åt leverpastejmackor.

Och så var sagan slut.


Kommentarer
Postat av: Susanne

Vilken spännande saga! Fler sådana vill vi läsa om!

Kramar till er

2010-09-03 @ 15:47:58
Postat av: Millan

Jag tyckte det såg ut som en älg, när jag tittade i ögonvrån.

2010-09-03 @ 17:10:47
URL: http://www.mammami.se
Postat av: Tina

heheh du e kul du. Tycker det var en härlig liten saga jag :)

2010-09-03 @ 23:29:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0