Soppa, pannkaka och god natt

Idag har Jacklin varit på förskolan från 9 till 14. Pappan lämnade och sedan gick vi på möte med platschefen för förskolan. Vi gick och hämtade henne tillsammans, de var ute på gårdsplanen och lekte. Hon hade ätit jättebra, soppa och pannkaka, och så hade hon till och med lyckats sova hela 40 minuter under vilan. De sa att det var lite lite, men det är ungefär lika länge som hon brukar sova hemma, till och med längre än vissa dagar.
Allt hade gått väldigt bra, hon hade inte grinat eller gnällt någonting, inte ens vid lämningen. Hon hade haft lite problem med att hitta sig tillrätta och känna sig bekväm när det var dags för vilan dock, men till slut hade hon somnat. Här hemma lägger vi henne i hennes eller vår säng och så ligger vi bredvid tills hon somnat, och de skulle försöka med samma grej på föskolan. Varför vet jag inte, tycker förstås att de kan fortsätta göra som de brukar så att vi kan bryta det här enorma närhetsbehovet som hon har och alltid har haft. Vi funderar lite på om vi ska passa på att vänja sig av med nappen nu också. När vi ändå håller på liksom.
Imorgon kör vi igång igen, och eftersom de tycker att hon verkar trivas så himla bra så kanske hon kan vara där längre än till 14 imorgon.
Idag har Jacklin varit på förskolan från 9 till 14. Pappan lämnade och sedan gick vi på möte med platschefen för förskolan. Vi gick och hämtade henne tillsammans, de var då ute på gårdsplanen och lekte. Det var kul att jag också fick träffa de tre förskolelärarna.

Allt hade gått väldigt bra, hon hade inte grinat eller gnällt någonting, inte ens vid lämningen. Hon hade ätit jättebra, soppa och pannkaka, och så hade hon till och med lyckats sova hela 40 minuter under vilan. De sa att det var lite lite, men det är ungefär lika länge som hon brukar sova hemma, till och med längre än vissa dagar.
Hon hade haft lite problem med att hitta sig tillrätta och känna sig bekväm när det var dags för vilan dock, men till slut hade hon somnat. Här hemma lägger vi henne i hennes eller vår säng och så ligger vi bredvid tills hon somnat, och de skulle försöka med samma grej på förskolan. Varför vet jag inte, tycker förstås att de kan fortsätta göra som de brukar så att vi kan bryta det här enorma närhetsbehovet som hon har och alltid har haft. Vi funderar lite på om vi ska passa på att vänja henne av med nappen nu också. När vi ändå håller på liksom.

Imorgon kör vi igång igen, och eftersom de tycker att hon verkar trivas så himla bra så kanske hon kan vara där längre än till 14 imorgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0