För exakt 1 år sedan - Del 4
Taxichauffören önskade oss lycka till och sedan gick vi in på förlossningsmottagningen på KS. Vi fick genast gå in till ett undersökningsrum och jag fick lägga mig på en obekväm brits/undersökningssäng. En barnmorska kände efter hur det låg till och en CTG sattes runt magen för att mäta värkarna och hålla koll på bäbisens puls. Vi blev lämnade ensamma, 20 minuter skulle jag ha CTG'n kopplad och efter det kom barnmorskan in igen. Värkarna var inte tillräckligt starka och regelbundna ännu, och eftersom jag bara var 1,5 cm öppen blev vi beordrade att gå ut och gå en sväng.
Det var runt 15 minusgrader och det var ett rent helvete att behöva gå ut och gå när det gjorde så otroligt ont bara av att stå upp. Barnmorskan gav oss inga direkta direktiv på hur länge vi skulle gå, så vi gick till huvudentrén och Pressbyrån för att köpa oss något att äta. Korv med bröd och Fanta. Nog den äckligaste och obehagligaste måltiden i hela mitt liv. Och att gå på toa gick inte, det var liksom nåt som satt i vägen.
Det var runt 15 minusgrader och det var ett rent helvete att behöva gå ut och gå när det gjorde så otroligt ont bara av att stå upp. Barnmorskan gav oss inga direkta direktiv på hur länge vi skulle gå, så vi gick till huvudentrén och Pressbyrån för att köpa oss något att äta. Korv med bröd och Fanta. Nog den äckligaste och obehagligaste måltiden i hela mitt liv. Och att gå på toa gick inte, det var liksom nåt som satt i vägen.
Vi gjorde ett försök att gå ut igen, och jag är glad att pappan kunde bestämma att det var bäst att vi gick tillbaka till förlossningen, för jag var verkligen inte i skick att fatta några beslut, allt var som i dimma.
16.00 cirka. Tillbaka till undersökningsrummet. Nästan 3 cm. Hinnsvepning. Det gjorde så ont att jag var nära att vrida huvet av barnmorskan. CTG, bäbisens puls låg jättehögt, men berodde förmodligen på att jag var uppstressad av all smärta jag gick igenom. Värkarna efter hinnsvepningen gjorde ännu ondare och jag hade svårt att ligga stilla och slappna av. Andetagen var ytliga och snabba, det var stört omöjligt att ta djupa andetag och andas genom näsan som ju ska hjälpa en genom smärtan. Vips hade de 20 minuterna gått och in kommer inte bara barnmorskan utan även två till. Det var personal från förlossningen som kommit för att visa oss till vårt rum. Vi skulle få föda barn nu.
16.00 cirka. Tillbaka till undersökningsrummet. Nästan 3 cm. Hinnsvepning. Det gjorde så ont att jag var nära att vrida huvet av barnmorskan. CTG, bäbisens puls låg jättehögt, men berodde förmodligen på att jag var uppstressad av all smärta jag gick igenom. Värkarna efter hinnsvepningen gjorde ännu ondare och jag hade svårt att ligga stilla och slappna av. Andetagen var ytliga och snabba, det var stört omöjligt att ta djupa andetag och andas genom näsan som ju ska hjälpa en genom smärtan. Vips hade de 20 minuterna gått och in kommer inte bara barnmorskan utan även två till. Det var personal från förlossningen som kommit för att visa oss till vårt rum. Vi skulle få föda barn nu.
Kommentarer
Trackback
