Jacklin och mamman

Årets sista dag. Jacklin har nyss somnat, superspeedad och övertrött stackarn, men nu sover hon i alla fall. Vi var bjudna på fest nu ikväll. I samma trappuppgång, lägenheten ovanpå. Det blev mat och lite god dryck och stojigt och lite väl högljutt när det blev dags för Jacklin att sova på den erbjuda sängen i rummet bredvid festen. Med stora ögon låg hon bredvid mig med magen full av varm välling men var alltför nyfiken (eller rädd?) för de glada skratten och bullriga rösterna som lät utanför dörren.

Vi gick ner till oss jag och Jacklin, hon fick somna i famnen som vanligt och sedan lagd i spjälsängen. Nu sitter jag i valet och kvalet om jag lika gärna kan tvätta av mig festsminkningen och borsta ur lockarna som jag gjort i håret dagen/kvällen till ära eller om vi ska försöka stå ut med en övertrött, gnällig, klängig och svårsövd liten tjej om hon får komma upp när hon vaknar nästa gång, vilket lär vara om en halvtimme eller så. Jag vet att man måste vara lite flexibel som förälder ibland, men när jag vet att tolvslaget ska skålas in på andra sidan gårdsplanen och det innebär att overall ska kläs på om vi ska delta alla tre, så känner jag att det får finnas en gräns. Jacklin vill ju sova, och att ta upp henne, klä på overall, gå ut för att gå hem till ytterligare en främmande tant, med fulla tanter och gubbar som vill nypa henne liiite för hårt i kinden och andas stark andedräkt i hennes lilla ansikte, höra raketer som smäller högt och som hon inte ser en skymt av, för att tio minuter senare gå hem igen och bums ner i sängen. Det är inte svårt att räkna ut vad mitt samvete säger hur vi ska göra.

Gott Nytt 2011.