Jacklin och mamman

Jacklin går mer och mer för varje dag, hon går faktiskt mer än hon kryper och det är så härligt att se! Det känns helt overkligt att vår lilla bäbis går omkring helt själv, med nån leksak i handen, eller som i morse, en stor låda med klossar. Hennes balans blir bara bättre och bättre och hon kan utan problem ställa sig upp från sittande utan att behöva dra sig upp med armarna.

I och med ihållande förkylningar och språng och fadderullan har hon haft nappen i munnen mest hela dagarna, hellre det än att ha henne drivandes omkring i lägenheten och ylar ut sitt missnöje över allt. Tyvärr har det nog bidragit till att hon inte börjat prata så mycket än. Nu försöker vi låta bli att stoppa in nappen i gnällhålet om det inte är absolut nödvändigt, eller läggdags, och faktiskt har hon de senaste dagarna börjat babbla mer. Det är mest dada, nene, baba, abbaj, jaja, hedda, djjj, dsss och adä. Vi kan inte låta bli att skratta när hon står på stora sängen och tittar ut på folket och bilarna utanför sovrumsfönstret, för hon pratar högt med dem och knackar på fönstret.