Nya talanger
En efter en kommer de, talangerna. Nu har hon lärt sig att öppna skåp och lådor här hemma. Vart var det vi hade lagt barnsäkerhetsgrejerna nu då igen? Kanske ska ta och tömma lådor och skåp istället för att skruva dit spärrar som vi ändå kommer få lämna kvar för att det blir så fula hål annars.
Sedan är hon en mästare på att klättra. Klättrar med elegans över en stor resväska utan att stupa på huvudet när hon bestämmer sig för att ta sig ner med den änden först. Och lång har hon blivit, eller åtminstone armarna. Hon når hur långt som helst verkar det som. Dags att plocka bort det ynka lilla i dekorationsväg på vardagsrumsbordet innan det far i golvet eller hamnar i vrångstrupen.
Hon står utan stöd när hon får chansen. Hon kryper för att ta sig fram, men ibland håller hon sig i väggar och möbler och går försiktigt, det ser så sött ut. Hon provar även att gå själv. Idag tog hon fyra steg, men hon är nog en liten räddfis fortfarande för hon sätter sig fort ner på knä igen. Det lossnar nog snart, hon har ju åtminstone vågat. En annan lustig grej är att hon brukar skjuta matstolen framför sig och gå jättesnabbt fram och tillbaka i vardagsrummet. Då är det minsann mamman som är en räddfis när hon kraschar in i tröskeln ut till hallen.
Reagerar direkt när någon klär på sig ytterkläderna och börjar då vinka hej då. Förresten så både vinkar hon och klappar händerna på begäran.
En sak som hände alldeles precis nyss var att vi satt på köksgolvet mitt i allt papper som hon rivit till småbitar, hon tog upp en pappersbit och lade i min hand. Jag lade pappersbiten i pappersinsamlingen bredvid mig och sträckte fram den öppna handen mot henne. Hon tog upp en till bit papper och lade i min hand och jag lade även det i pappersinsamlingen. Detta upprepade sig cirka tio gånger. Gud vad vår tös är clever!
Hon står utan stöd när hon får chansen. Hon kryper för att ta sig fram, men ibland håller hon sig i väggar och möbler och går försiktigt, det ser så sött ut. Hon provar även att gå själv. Idag tog hon fyra steg, men hon är nog en liten räddfis fortfarande för hon sätter sig fort ner på knä igen. Det lossnar nog snart, hon har ju åtminstone vågat. En annan lustig grej är att hon brukar skjuta matstolen framför sig och gå jättesnabbt fram och tillbaka i vardagsrummet. Då är det minsann mamman som är en räddfis när hon kraschar in i tröskeln ut till hallen.
Reagerar direkt när någon klär på sig ytterkläderna och börjar då vinka hej då. Förresten så både vinkar hon och klappar händerna på begäran.
En sak som hände alldeles precis nyss var att vi satt på köksgolvet mitt i allt papper som hon rivit till småbitar, hon tog upp en pappersbit och lade i min hand. Jag lade pappersbiten i pappersinsamlingen bredvid mig och sträckte fram den öppna handen mot henne. Hon tog upp en till bit papper och lade i min hand och jag lade även det i pappersinsamlingen. Detta upprepade sig cirka tio gånger. Gud vad vår tös är clever!
Kommentarer
Trackback
