Jacklin och mamman

Det märks så väl att det är något som händer med Jacklin. Utvecklingssprång eller inte, något är det. Jag kan inte lägga henne i alla fall, och tydligen inte pappan heller, fastän hon är trött så ögonen går i kors. Följande scenario har utspelat sig flera kvällar i rad: Jag går in med Jacklin i hennes rum, lyset är släckt och hon är bytt på, tänderna är borstade och hon har pyjamasen på sig. Napp i mun, välling i magen. Pussat pappa god natt. Stänger dörren och vi lägger oss i hennes säng. Hon ligger stilla en stund, håller mig i handen och runt hakan. Snurrar runt några gånger, "klättrar" på väggarna med benen och snurrar lite till. Lägger sig till ro med sitt ansikte mot mig, blundar. Kikar upp, skrattar, tar ur nappen och ger mig en puss. Detta upprepas tills hon blivit ännu piggare än hon var när vi lade oss och hon klättrar snabbt ur sängen.

PUST!

Idag är första dagen på pappans 11 veckor långa ledighet. Den börjar med 1 veckas semester och sedan ska han vara pappaledig. Dagen till ära har jag återvunnit plast.

Alltså, jag blir så stolt att det tåras lite i ögonen när jag ser att Jacklin kan äta själv. Motoriken att hålla i skeden med mat på och föra den till munnen utan att spilla ett enda dugg sitter där. I detta nu sitter hon och äter korvstroganoff med ris, dvs. bitar i sås. BITAR I SÅS!! Bara det är ju hur stort som helst! Så länge hon får äta själv så går det mesta i tror jag. Hon ratar till och med burkmaten nu och slukar den hemlagade istället. Jippi!!

Oj vad Jacklin utvecklas mycket nu! Varje dag upptäcker vi att hon säger andra ord, pekar på saker och försöker säga vad det heter och vad hon vill. Kan medvetet leka "liten" med yngre barn genom att prata med ljus röst och krypa runt hon med. Att kittlas tycker hon är jättekul. 
Idag kom hon fram till mig och tog sig för blöjan och sa "DÄ", det visade sig att hon hade bajsat och sa till om att hon ville bytas på. Vår stora tjej! Vad hon kommunicerar!

Jacklin vill hellre nattas av pappan än mig nu för tiden. En bra början på pappaledigheten tycker jag, men det kniper lite i hjärtat när hon vägrar komma till ro med mig liggandes bredvid vid kvällsnattningen. På dagtid är det också lite småkrångligt att få henne att somna, oftast får jag vagga henne. På natten när hon vaknar och kommer till vårt rum så somnar hon dock tvärt bredvid mig, då får jag passa på att snusa på min fina unge.

Nu har alla koppor torkat in och bildat små mörkröda skorpor istället. Klådan är borta men såklart slipper vi inte gnället för under tiden som hon varit dålig så har det ju trängt fram en till tand. Tanden bredvid den andra framtanden i överkäken, så gluggen som jag tror att jag nämnt tidigare är ett faktum. Framtanden har växt fram jättemycket, likaså tänderna i nederkäken. Kanske beror på febern som tösen haft, det sägs ju att feber påskyndar tändernas tillväxt.

Vill också tillägga att jag slappnat av lite mer när det kommer till maten. Så länge det är plockmat kan Jackie sitta och peta i sig själv både med fingrar och gaffel/sked. Burk kan hon väl få ha som backup när vi går ut och det inte finns tillgång att fixa annan mat/sitta i lugn och ro och plocka. Och hur varierad meny kräver en snart 1,5 åring egentligen? Inte speciellt. Lite ditten och datten och så grönsaker och frukt på det så blir det nog bra. Idag blev det till exempel spagetti, köttbullar och grönsaker, bl.a broccoli, körsbärstomater, ärtor och majs. Senare idag blir det pannkakor med riven morot i smeten, blir nog mums fillibabba det. Och hur svårt är det liksom? Men man ska ju alltid ha nåt att nojja över verkar det som... Dessutom har jag hört att den där orosklumpen man har i magen aldrig försvinner.

Alex Schulman skrev i sin pappablogg en gång att allt som har med barnet att göra bör bemötas med en enda attityd och inställning; Gilla läget. 

Härmed ska jag försöka göra just det, gilla läget.

Jacklin är nu inne på sin 5:e dag med vattkoppor. Hela hon är alldeles prickig och röd, hon har alla gånger en 300 koppor och det kommer fler hela tiden. Jag räknade nyss och kom upp till 250 st och hade fortfarande hårbotten, ansiktet och ryggen kvar att räkna, det är på ryggen hon har flest just nu...Väldigt många är extra röda och svullna, de är sönderkliade och infekterade.

Inatt höll vi på att bli tokiga allhopa tror jag, Jacklin av den mycket intensiva klådan och vi av trötthet. Vi har sovit som krattor de senaste 4 nätterna men inatt tog nog priset som den jobbigaste natten hittills. Så idag ringde jag till vårdcentralen för rådgivning. Tavegyl kommer under dagen att skrivas ut mot klådan, vi ska badda med klorhexidin och låta henne springa utan kläder och blöja för att förhindra att infektionerna blir värre. Idag fyller pappan år också. Liggandes i Jacklins säng väcktes pappan imorse av mig och vår lilla salami, sedan kalasade vi på hallon- och jordgubbstårta till frukost. Till och med jag som gått in för det här med LCHF tryckte i mig tårta, lite tröst i eländet måste man få.

Mycket har hänt sedan sist. Jag har varit hem till Hälsingland och hälsat på min brorsdotter medans Jacklin fick rå om pappan helt själv i två och ett halvt dygn. Det gick väldans bra med allt, speciellt sista nattningen innan jag kom hem. Då hade pappan och Jackie legat i hennes säng och myst, pappan sa: Pappa älskar dig. Jackie lutade sig fram och pussade honom, mumlade något till svar varpå pappan sa: Ja, och du älskar mig också. Då nickade hon, lade sig tillrätta och somnade. Utan napp.

För cirka två veckor sedan fick kusin Joel vattkoppor och i hopp om att Jacklin också skulle få det så sov vi över hos dem. I två dagar har det nu ploppat upp små röda bulor/knoppar på magen, ryggen, armarna, halsen och i hårbotten har det bildats tre stora blåsor. Nu är vattkopporna här och det kliar nog lite för hon gnuggar och stryker över ställen där hon har koppor. Förhoppningsvis får hon inte så många, inte så många fler än de ca 35 hon redan har i alla fall. Liten temphöjning har hon också, och verkar trött. 

Men mentalt förbereder jag mig för att vakna upp bredvid en salami imorron.

Charmerande, eller hur?