Jacklin och mamman

Morbror Fredrik och Sofia hann vara inne på förlossningen i 1,5 timme och vid ca 23.30 föddes en liten tjej! 3946 gram tung och 52,5 cm lång.

Jag har blivit faster till det här söta lilla livet!

Morbror Fredrik och Sofias bäbis, Jacklins kusin nummer 2, är på väg! Jag är så upp i varv nu och nervös och förväntansfull. Sofia har Jonathan sedan innan så vi får hoppas att denna förlossning inte blir så utdragen. Räkna med att jag kommer ha svårt att sova inatt!

I går kväll vid nattningen hade jag kunnat satsa varenda krona jag äger och har på att hennes konstiga humör berodde på att hon fick sova middag två gånger igår. I morse vaknade hon och var på svårdefinierat humör, grinig och speedad på något sätt. Rätt nöjd fast ändå inte. Hade jag satsat pengarna så är risken stor att jag skulle förlorat allt så fort jag kikade i Jacklins mun för en stund sedan. Jag ser nu att framtanden är på väg att spricka fram när som helst, och det kan ju vara så att hennes lynne beror på det. Än så länge är hon inte på långa vägar lika besvärad som när hon fick sina första tänder, men jag ska inte ta ut segern i förskott här. Inatt kanske blir ett helsike.

Det är så skönt att sommaren är här! När det är 16 grader varmt redan klockan 7 på morgonen, ja, då anser i alla fall jag att det är sommar. Att sitta ute i en sandlåda och gräva och klampa runt verkar vara Jacklins grej nu. Hon verkligen älskar det och blir mycket upprörd när det är dags att avsluta leken och gå hem. Och allt detta ljus! Allt vad vårdepression heter är som bortblåst, och jag har till och med investerat i en skitsnygg bikini. Även om jag nog egentligen tycker att min kropp skulle behöva genomgå helrenovering innan jag visar upp mig i bikini. Äh, vi skiter i det nu och ser till att njuta av att Jacklin är lycklig istället. Sommaren har bara börjat, jag ska se till att få ett jobb och en inkomst, och Jacklin ska få rå om sin pappa hela juli och augusti. Spännande tider väntar.

Hon har blivit så himla go och rar våran tös. Hon älskar att kramas och gosas.

Har sin speciella rutin vid läggdags då hon vinkar till pappan och ger slängpussar innan sovrumsdörren stängs.

Varje morgon vaknar hon med ett stort leende bakom nappen och så tjoar hon glatt och hoppar på oss, främst mig. Morgonen är den bästa tiden med henne faktiskt, det är det som drar mig upp ur sängen fastän jag är trött så jag nästan känner mig svimfärdig. 

Vi ser också att hon är en social liten tjej. Hon har inga problem med att gå fram till främmande människor och leka med andra barn. Hon har ju så mycket spring i kroppen så hon kan knappt sitta stilla. Skulle vi inte ge henne något att leka med under tiden skulle hon inte få i sig mycket när det är matdags till exempel.

Dock går det långsamt med att lära henne att äta själv. Eller ja, hon har lärt sig att inte tippa skeden upp och ner förrän den är precis intill munnen, men kladdig mat får hon inte äta själv ännu. Jag vet, skäms på mig, det är ju bara att försöka blunda för allt klet och sätta på henne det långärmade förklädet från IKEA så hon inte kladdar ner sig själv så mycket. Makaroner och köttbullar och annan mat som inte är kladdig får hon äta själv såklart, men hon är inte så jätteförtjust i sådan mat än. Det får gärna vara slät mat, då äter hon mängder. Annars pillar hon väldigt i maten, och spottar ut. Fast att ge henne en hel banan, äpple eller päron funkar klockrent. Komplicerade klubben, here we come.

Det är helt otroligt hur hennes balans blivit så mycket bättre, vi behöver inte kolla henne hela tiden och det är skönt. All klättring i soffan och bus med pappan där han skjutsar henne på bilen så de flyger fram här hemma är helt klart en bidragande del till det.

Hon växer upp framför våra ögon, och på ett sätt ser jag så mycket fram emot att se henne utvecklas. Men på ett sätt önskar jag också att hon alltid var i den här åldern för hon är helt underbar precis som hon är nu.

Igår kväll hann nog platsen där jag legat bredvid Jacklin vid nattningen knappt kallna innan jag gick och lade mig själv. Lider av tröttma och jag tror det beror på kronisk sömnbrist i kombination med pollenallergi och kanske en liten touch av vårdepp. Hur som helst så går min energi på sparlåga när Jacklins energi ligger på topp. Svårmatchat, men det blir väl bättre hoppas jag. Efter ca 20 minuter fick jag sovsällskap av Jacklin då hon visst inte ville nattas om i sin säng av pappan.

Mellan 03 och 04.30 var hon vaken och vispade runt och höll mig vaken. Klättrade över mig, sparkade pappan i ryggen, klättrade tillbaka till sin plats, provade blunda, fick kli i kroppen och sprattlade runt och så gjorde hon om alltihop från början. Inte förrän jag sa åt henne på skarpen att nu fick hon banne mig lägga sig ner och sova istället för att härja lade hon sig tillrätta och somnade. Sedan var det rise and shine kl 07.15 *gäsp*

Idag ska vi försöka bota tröttman med dusch/bad och sedan ta oss till Edit och Stella för en lunchträff i deras nya lya. Förhoppningen är att lilla Jackie ska somna i vagnen på väg dit, men som vanligt går det väl inte att bestämma sånt åt henne.

Bäst vi tar itu med duschningen/badningen nu innan hon plockat ut alla mina CD-skivor ur CD-stället.