Jacklins första jul
Det skulle visa sig att magpirret inför tågresan var befogat. Vårt tåg blev såklart också försenat och vi kom inte iväg kl. 17.28 som var den egentliga avgångstiden. 21.00 fick vi sätta oss på tåget och lämnade Stockholm Central tjugo minuter senare. Detta innebar att vi missade vår anslutning i Gävle med ungefär två timmar så vi fick stanna kvar på tåget till Hudiksvall där vi fick ta taxi till Ljusdal. Det tog 1 timme innan en taxi blev ledig och vi var hemma i Ljusdal vid 02-tiden. Då hade vi varit på resande fot i 10 timmar, Jacklin hade sovit i cirka 1 av dem och vi var rejält trötta och osugna på att någonsin åka med SJ igen.
Det finns något som heter resegaranti vilket innebär att antingen får man en värdecheck på summan man betalade för den grovt försenade resan eller får tillbaka 50% av pengarna i kontanter. Vi valde värdecheck så det lär antagligen bli fler tågresor. Vilken "tur" för oss att resan kostade närmare 1400 kr.
Klockan hade alltså slagit julafton för länge sedan när vi anlände Ljusdal så vi stupade i säng och sedan var det bara att kliva upp igen vid 09 när lillfröken vaknade. Vi var hemma hos Jacklins farfar hela dagen, pyntade julgranen, stökade lite med julmaten och gjorde oss fina. Gammelfarmor kom på besök och sedan blev det välkomstglögg och därefter mat. Jacklin fick sin allra första julklapp och det var en Hello Kitty klosslåda med hål i locket där olika former skulle stoppas in.
Det finns något som heter resegaranti vilket innebär att antingen får man en värdecheck på summan man betalade för den grovt försenade resan eller får tillbaka 50% av pengarna i kontanter. Vi valde värdecheck så det lär antagligen bli fler tågresor. Vilken "tur" för oss att resan kostade närmare 1400 kr.
Klockan hade alltså slagit julafton för länge sedan när vi anlände Ljusdal så vi stupade i säng och sedan var det bara att kliva upp igen vid 09 när lillfröken vaknade. Vi var hemma hos Jacklins farfar hela dagen, pyntade julgranen, stökade lite med julmaten och gjorde oss fina. Gammelfarmor kom på besök och sedan blev det välkomstglögg och därefter mat. Jacklin fick sin allra första julklapp och det var en Hello Kitty klosslåda med hål i locket där olika former skulle stoppas in.
På juldagen var vi bjudna till Jacklins morfar. Där vankades också massor med mat och ännu mer paket. Hon fick ett silverhalsband med ett hjärta, en mobil med spelande knappar (Susanne, Tomas och Joel), byxor och tröja (Fredrik, Sofia och Jonathan), baddocka med tillbehör, pussel- och klosslåda i form av ett hus (morfar och Susanne), byxor och tröja, två pussel (Katarina). Efteråt åkte vi till Jacklins mormor och hälsade på. Där fick hon en trägiraff, klosslåda och pengar av mormor och en fiberoptikängel av gammelmormor. Det blir mycket packning att ta med till Stockholm!
Annars har det mesta rullat på som vanligt. Jacklin har hittills sovit bredvid mig i dubbelsängen varje natt. Igår sänktes äntligen spjälsängen till läget längst ner så hon kunde läggas i den vid nattläggningen, men mitt i natten ropade hon efter mamma och fick komma över till vår säng.
En sak är annorlunda, vi har börjat ge henne 1-årsvällingen. Den är grövre och mättar längre. Vi blandade den med den vanliga 8-månadersvällingen enligt rekommendationerna på paketet för att hon ska vänja sig vid smaken och konsistensen. Nu ikväll har hon dock fått enbart 1-årsvällingen och hon åt utan problem. Återstår att se om hon sover lite bättre på det här, även om jag är rätt så säker på att hon inte vaknar pga hunger.
Imorgon ska vi luncha med två kompisar till mig, varav en är gravid och den andra har en 2-årig liten bustjej. Det ska bli så roligt!
Annars har det mesta rullat på som vanligt. Jacklin har hittills sovit bredvid mig i dubbelsängen varje natt. Igår sänktes äntligen spjälsängen till läget längst ner så hon kunde läggas i den vid nattläggningen, men mitt i natten ropade hon efter mamma och fick komma över till vår säng.
En sak är annorlunda, vi har börjat ge henne 1-årsvällingen. Den är grövre och mättar längre. Vi blandade den med den vanliga 8-månadersvällingen enligt rekommendationerna på paketet för att hon ska vänja sig vid smaken och konsistensen. Nu ikväll har hon dock fått enbart 1-årsvällingen och hon åt utan problem. Återstår att se om hon sover lite bättre på det här, även om jag är rätt så säker på att hon inte vaknar pga hunger.
Imorgon ska vi luncha med två kompisar till mig, varav en är gravid och den andra har en 2-årig liten bustjej. Det ska bli så roligt!
En bild säger mer än tusen ord
Det är ingen underdrift att säga att Jacklin trivs hemma i Hälsingland, det finns så många härliga människor att leka med där.
Bild från när jag och Jacklin sov över hos moster Susanne med familj.
Jacklin och jag i Järvsö - November 2010
När man bor som vi, långt ifrån familj och släkt, har man en viss skyldighet att fara hemöver ibland. Speciellt när man har ett litet barn. Det var väl sisådär en månad sedan vi var hem sist så det var dags att åka upp en gång nu i november innan vi far hem till jul.
Vi åkte tåg med Anna och hennes son Melwin. Fredag morgon kl. 07.58 gick tåget, så barnen fick sin frukostgröt i bistrovagnen strax efter avgång. Resan gick som smort, det är en fördel att vara två när man har barn med sig. Dessutom var det direkttåg så vi slapp byten. Vi hade sådan tur att vi hamnade i en vagn där det fanns jättegott om utrymme för båda våra vagnar, de stod uppställda hela vägen, otroligt.
Hux flux var det dags att dra på Jacklin overallen för vi var framme i Ljusdal. Jacklins mormor hämtade oss på stationen och vi for hem till henne.
OBS! Bilderna går äntligen att klicka på så att de blir större.
Nyfiken i en strut när mormor skulle tända en brasa i kaminen.
Att det är stämningsfullt med eld, ja det tycker till och med den här lilla tjejen.
Mormor har en spjälsäng som Jacklin får sova i.
På lördagen åkte vi till moster Susanne, onkel Tomas och kusin Joel. Där bakades det paj.
Joel blev lite purken av något, minns inte vad.
Då började Jacklin göra akrobatiska konster så Joel blev glad igen.
Vi hittade aldrig babypulkan så Jacklin fick åka vagn istället. Hon somnade såklart och under tiden byggde vi en snölykta.
Och så gjorde jag en snögubbe också.
Joel såg inte snön som något hinder för att åka sådan där, ja...kickbike? Eller vad heter det?
Vi skulle sova över hos dem och på kvällen passade jag på att ta mig ett rejält hett och skummigt bad medans moster tog hand om Jacklin. Ett glas rött blev det också, men kvällen avrundades ganska tidigt. Jag blir alltid så trött när jag är hemma, det måste vara all friskluft.
Lyckades somna om i 1 timme när moster och Joel kom och hämtade Jacklin på morgonen. Sedan vankades det frukost.
Hemma hos dem dräller det av leksaker efter Joel, och Jacklin fick sig en liten åktur på lära-gå-och-åk-elefanten. Hon höll balansen rätt så bra när hon hade bitringen i munnen samtidigt. Det gäller att ha tungan rätt i mun så att säga.
Det var ju farsdag på söndagen så vi packade in oss i bilen och åkte till Jacklins och Joels käre morfar. Där träffade vi även morbror Fredrik och hans tjej Sofia och Jonathan.
Onkel Tomas hade nya skotern med sig och Joel och Jacklin fick följa med på en liten sväng. Jacklin protesterade inte alls förrän skotern stängdes av, hon ville åka mera!
På eftermiddagen klippte jag Jacklins lugg. Sparade tofsen i ett kuvert.
Måndag och vi var själva hemma hos mormor. Istället för att luskamma skafferi och kylskåp efter godsaker tog vi en lång promenad. Det snöade lätt och var rätt trögt att rulla vagnen på byvägarna, det var inte så bra plogat nämligen. Men otroligt vackra och nostalgiska omgivningar gjorde det helt klart värt besväret.
Macka är gott.
Macka gör Jacklin glad!
Mot kvällssidan kom morbror Fredrik med familj på besök. Morbror tog genast itu med matlagningen, oj så glad jag blev! Det stektes köttfärssås och kokades groteskt mycket spagetti. Gott var det och mätta blev vi. Vi fick även se en liten glimt av bäbismagen. Efter maten klappade Jacklin händerna för första gången så jag började gråta.
Ja, och så en bild på mig då. Det här var på tisdagen och vi skulle hälsa på min kusin Sofia på hennes jobb. Men hon var inte på plats utan kom och hälsade på oss hemma hos mormor istället. Min moster Lena kom också och härjade. Vi åt bullar och Jacklin fick smaka en liten bit. Runt 17-tiden ringde barnläkaren och talade om att allergiutredningen visade att Jacklin inte är allergisk mot något! Jubel!
På kvällen kom moster med familj och vi fikade bulle igen. Jacklin bestämde sig för att imponera och gick flera meter med lära-gå-vagnen.
Onsdag, och vi var på väg hemåt till Stockholm igen. Även denna resa började tidigt, 08.00 gick tåget från Ljusdal. När Melwin låg och sov i sin vagn passade Jacklin på att busa med Anna. Jacklin tycker om Anna, men det är inte så konstigt, hon får alltid låna Melwins jättefina leksaker.
Vi åkte tåg med Anna och hennes son Melwin. Fredag morgon kl. 07.58 gick tåget, så barnen fick sin frukostgröt i bistrovagnen strax efter avgång. Resan gick som smort, det är en fördel att vara två när man har barn med sig. Dessutom var det direkttåg så vi slapp byten. Vi hade sådan tur att vi hamnade i en vagn där det fanns jättegott om utrymme för båda våra vagnar, de stod uppställda hela vägen, otroligt.
Hux flux var det dags att dra på Jacklin overallen för vi var framme i Ljusdal. Jacklins mormor hämtade oss på stationen och vi for hem till henne.
OBS! Bilderna går äntligen att klicka på så att de blir större.
Hon hade längtat så mycket efter sitt barnbarn.
Nyfiken i en strut när mormor skulle tända en brasa i kaminen.
Att det är stämningsfullt med eld, ja det tycker till och med den här lilla tjejen.
Mormor har en spjälsäng som Jacklin får sova i.
På lördagen åkte vi till moster Susanne, onkel Tomas och kusin Joel. Där bakades det paj.
Joel blev lite purken av något, minns inte vad.
Då började Jacklin göra akrobatiska konster så Joel blev glad igen.
Vi hittade aldrig babypulkan så Jacklin fick åka vagn istället. Hon somnade såklart och under tiden byggde vi en snölykta.
Och så gjorde jag en snögubbe också.
Joel såg inte snön som något hinder för att åka sådan där, ja...kickbike? Eller vad heter det?
Vi skulle sova över hos dem och på kvällen passade jag på att ta mig ett rejält hett och skummigt bad medans moster tog hand om Jacklin. Ett glas rött blev det också, men kvällen avrundades ganska tidigt. Jag blir alltid så trött när jag är hemma, det måste vara all friskluft.
Lyckades somna om i 1 timme när moster och Joel kom och hämtade Jacklin på morgonen. Sedan vankades det frukost.
Hemma hos dem dräller det av leksaker efter Joel, och Jacklin fick sig en liten åktur på lära-gå-och-åk-elefanten. Hon höll balansen rätt så bra när hon hade bitringen i munnen samtidigt. Det gäller att ha tungan rätt i mun så att säga.
Det var ju farsdag på söndagen så vi packade in oss i bilen och åkte till Jacklins och Joels käre morfar. Där träffade vi även morbror Fredrik och hans tjej Sofia och Jonathan.
Onkel Tomas hade nya skotern med sig och Joel och Jacklin fick följa med på en liten sväng. Jacklin protesterade inte alls förrän skotern stängdes av, hon ville åka mera!
På eftermiddagen klippte jag Jacklins lugg. Sparade tofsen i ett kuvert.
Måndag och vi var själva hemma hos mormor. Istället för att luskamma skafferi och kylskåp efter godsaker tog vi en lång promenad. Det snöade lätt och var rätt trögt att rulla vagnen på byvägarna, det var inte så bra plogat nämligen. Men otroligt vackra och nostalgiska omgivningar gjorde det helt klart värt besväret.
Macka är gott.
Macka gör Jacklin glad!
Mot kvällssidan kom morbror Fredrik med familj på besök. Morbror tog genast itu med matlagningen, oj så glad jag blev! Det stektes köttfärssås och kokades groteskt mycket spagetti. Gott var det och mätta blev vi. Vi fick även se en liten glimt av bäbismagen. Efter maten klappade Jacklin händerna för första gången så jag började gråta.
Ja, och så en bild på mig då. Det här var på tisdagen och vi skulle hälsa på min kusin Sofia på hennes jobb. Men hon var inte på plats utan kom och hälsade på oss hemma hos mormor istället. Min moster Lena kom också och härjade. Vi åt bullar och Jacklin fick smaka en liten bit. Runt 17-tiden ringde barnläkaren och talade om att allergiutredningen visade att Jacklin inte är allergisk mot något! Jubel!
På kvällen kom moster med familj och vi fikade bulle igen. Jacklin bestämde sig för att imponera och gick flera meter med lära-gå-vagnen.
Onsdag, och vi var på väg hemåt till Stockholm igen. Även denna resa började tidigt, 08.00 gick tåget från Ljusdal. När Melwin låg och sov i sin vagn passade Jacklin på att busa med Anna. Jacklin tycker om Anna, men det är inte så konstigt, hon får alltid låna Melwins jättefina leksaker.
Efter spunk kommer solsken
Den värsta krisen verkar vara över. Förhoppningsvis. Dock är hon lika mammig som tidigare, om inte ännu mammigare. Det förväntar jag mig nästan att hon kommer vara ett halvår till...nu kanske jag tar i, men det är mer reelt att tänka så än att tro att det vänder vilken dag som helst.
På grund av Jacklins något...ehum...labila humör har jag sett till att vi haft och kommer att ha fullbokade dagar den här veckan. Ute bland folk har hon inte tid att vara grinig, hon är fullt upptagen av att busa och charma.
I måndags mitt under matlagning och samtal med mamma fick jag meddelande från Sofi i mammagruppen där hon frågade om vi skulle med henne och Aston till Öppna förskolan. Hade verkligen ingen lust, ingen ork heller, så jag bjöd över dem hit istället. När vi kommit överens om tid och så kom jag med ens på att besök innebär mer örs än ett besök på Öppna, så lite hann jag ångra mig innan det var dags att sätta fart inför deras visit. Maten till Jacklin stod på spisen och skulle hällas upp i burkar, det skulle diskas ett helt berg med disk, dammsugas, Jacklin skulle ha mellis och sova eftermiddag, jag skulle duscha, sängen bäddas och så hade jag lovat att baka en kladdkaka. Allt detta skulle jag hinna på 1,5 tim! Och jag klarade det! Stackars Jacklin var alldeles förtvivlad över att jag hade tid för allt annat än att bära omkring på henne.
Trots stressen innan var deras visit det trevligaste på länge. Det var faktiskt skönt att vi bara var hemma och folket kom till oss.
På grund av Jacklins något...ehum...labila humör har jag sett till att vi haft och kommer att ha fullbokade dagar den här veckan. Ute bland folk har hon inte tid att vara grinig, hon är fullt upptagen av att busa och charma.
I måndags mitt under matlagning och samtal med mamma fick jag meddelande från Sofi i mammagruppen där hon frågade om vi skulle med henne och Aston till Öppna förskolan. Hade verkligen ingen lust, ingen ork heller, så jag bjöd över dem hit istället. När vi kommit överens om tid och så kom jag med ens på att besök innebär mer örs än ett besök på Öppna, så lite hann jag ångra mig innan det var dags att sätta fart inför deras visit. Maten till Jacklin stod på spisen och skulle hällas upp i burkar, det skulle diskas ett helt berg med disk, dammsugas, Jacklin skulle ha mellis och sova eftermiddag, jag skulle duscha, sängen bäddas och så hade jag lovat att baka en kladdkaka. Allt detta skulle jag hinna på 1,5 tim! Och jag klarade det! Stackars Jacklin var alldeles förtvivlad över att jag hade tid för allt annat än att bära omkring på henne.
Trots stressen innan var deras visit det trevligaste på länge. Det var faktiskt skönt att vi bara var hemma och folket kom till oss.
Jacklin och Aston lekte med klossarna
Igår var vi till Stora Essingen och hälsade på Edit och hennes dotter Stella. Snacka om att Jacklin blev svartis när jag gosade med Stella! Hon stod på knä bredvid och dunkade med båda armarna på mig och rynkade på ögonbrynen. Där fick hon även premiärmumsa på macka med mosad avocado som pålägg. Hon tyckte det var gott, skönt det. Hon som annars är så förtjust i leverpastejmacka. Men nu blir det inge mer leverpastej för donnan, det innehåller ju mjölk det med!
Idag tog vi en tripp till Akalla för att träffa Cissi och lilla nyfödda My. My var vaken precis när vi kom, men efter att hon ätit tyckte hon att det passade med en tupplur och sov fortfarande när vi for hemåt 1,5 tim senare. Nästa gång vi ses är hon nog lite mer vaken på dagtid så man får se henne ordentligt. Helt otroligt vad nyfödda är små förresten! Tycker inte att jag har nåt minne av att Jacklin varit så liten. Hon har ju alltid varit lika stor/liten som hon är nu tycker både pappan och jag, men i jämförelse med My var Jacklin en jätte. Det är ett tecken på att tiden går fort men man märker inte av det...
Imorron är det torsdag och då åker vi långt för att träffa kompisar. Eller långt och långt, vi ska till Handen. Där bor Anna och Melwin. Melwin har börjat få tänder och gå i gåstol så det blir nog en himla massa bus imorron. När barnen börjat bli så rörliga och mobila finns det inte mycket tid till annat än att hålla koll på busfröna. Men lite tjatter och fika lär det nog bli ändå. Preciiiiis vad jag behöver!
Idag tog vi en tripp till Akalla för att träffa Cissi och lilla nyfödda My. My var vaken precis när vi kom, men efter att hon ätit tyckte hon att det passade med en tupplur och sov fortfarande när vi for hemåt 1,5 tim senare. Nästa gång vi ses är hon nog lite mer vaken på dagtid så man får se henne ordentligt. Helt otroligt vad nyfödda är små förresten! Tycker inte att jag har nåt minne av att Jacklin varit så liten. Hon har ju alltid varit lika stor/liten som hon är nu tycker både pappan och jag, men i jämförelse med My var Jacklin en jätte. Det är ett tecken på att tiden går fort men man märker inte av det...
Imorron är det torsdag och då åker vi långt för att träffa kompisar. Eller långt och långt, vi ska till Handen. Där bor Anna och Melwin. Melwin har börjat få tänder och gå i gåstol så det blir nog en himla massa bus imorron. När barnen börjat bli så rörliga och mobila finns det inte mycket tid till annat än att hålla koll på busfröna. Men lite tjatter och fika lär det nog bli ändå. Preciiiiis vad jag behöver!
Mamman rör på fläsket
Idag var det min tur att snällt kliva upp med lillskruttan. Redan klockan 06 bestämde hon sig för att jag hade sovit klart, men jag låg och spelade död i säkert 45 minuter innan jag hade samlat tillräckligt med krafter att ta mig ur sängen. Väl uppe bryggde jag mig en balja kaffe och vispade ihop lite gröt till tösen. Fick nåt ryck att hon skulle få sova förmiddagstuppluren ute i friska luften och pappan skulle få vara lite själv här hemma en stund, så på med overall på henne, nya dösnygga jackan på mig, och mössa och hela fadderullan. Det var ju smällkallt ute, dock inte minusgrader. Ut med vagnen med lite hjälp av pappan och så bar det iväg.
Traska, traska, traska. Jackie låg och fipplade lite med vantarna och dingelkaninen men till sist kunde hon inte hålla emot, hon somnade.
Fick se årets första snögubbe.
Vintrigt. Nästan så man väntar sig att se han den där getabocken i Narnia komma trippande på sina klövar.
Ungefär så här.
Flyttfåglarna sa "F*ck you" till vintern och drog.
Inte långt hem och jag började känna mig lite vimsig av hunger. En balja kaffe är ingen stadig frukost. I min yrsel fantiserade jag om att pappan hade dukat upp frukost i vardagsrummet, smörgåsar och juice och kanske nåt kokt ägg.
Pappan hade dock ätit rester till frukost. Rotmos och fläskkorv som vi åt häromdagen. Tji fick jag. Då gjorde jag mig två smörgåsar med leverpastej och smörgåsgurka. Finemangs!
Flyttfåglarna sa "F*ck you" till vintern och drog.
Inte långt hem och jag började känna mig lite vimsig av hunger. En balja kaffe är ingen stadig frukost. I min yrsel fantiserade jag om att pappan hade dukat upp frukost i vardagsrummet, smörgåsar och juice och kanske nåt kokt ägg.
Pappan hade dock ätit rester till frukost. Rotmos och fläskkorv som vi åt häromdagen. Tji fick jag. Då gjorde jag mig två smörgåsar med leverpastej och smörgåsgurka. Finemangs!
Hemma igen
Igår kom vi äntligen hem till Stockholm och pappan igen. Jösses vad längtanssjuk och sliten jag var! Orsaken till tröttheten var främst att jag fick sova så lite de sista två nätterna. Sammanlagt blev det nog inte mer än 4-5 timmar. En 3,5 timmes resa med ett byte och jättemycket packning på det och man blir ju helt knäckt.
Tack och lov åkte moster Katarina med oss som visade att hon tydligen har fyra armar när det väl gäller. Bytet i Gävle skulle visa sig ha mycket tight om tid med mycket folk som trängdes och ockuperade gångarna. Katarina fixade uppgiften galant, transport managing-proffs som hon är. Barnvagnschassit, sittdelen och en överfylld resväska i storlek cpgigantisk svingade hon in i tåget i ett nafs, samtidigt som hon hade sin egen packning på ryggen. Eftersom hon var rätt sliten efter fyra dagars militärövning är jag inte förvånad om hon fick ett smärre ryggmärgsbråck av allt kånkande, men hon är seg moster. Seg, stark och envis.
Nåväl.
Under Hälsinglandvistelsen har Jacklin lärt sig att stå lite bättre, stödjer sig lätt med bara en hand. Ibland släpper hon taget med den handen och står helt själv, men inte mer än ett par sekunder. Krypa fort och vinka kan hon också, ofta med handens knogar vända mot sig och så rör hon på fingrarna så det ser lite lustigt ut.
Några gånger har hon sagt något som kan tolkas som "Mamma", men mest har hon sagt "Um".
Vi hann träffa många den här gången. Vi sov hon mormor Marie hela första veckan, sedan en natt hos farfar Mats, en natt hos morfar Börje och slutligen en natt hos gammelfarmor Marianne. Vi träffade moster Katarina såklart då, morbror Fredrik och hans tjej Sofia, Carro (som har en bäbis i magen, BF 19 mars) och Björn. Lena, Sofia, moster Susanne, onkel Tomas och kusin Joel, gammelmormor Göta, Yvonne. Och säkert många andra som jag inte lyckas komma ihåg just nu. Ett riktigt lyckat besök blev det med många som har lekt med Jacklin och fått henne att le och skratta massor.
Det blev tyvärr inte så mycket bilder tagna, Jacklin är ett yrväder nuförtiden och blir bara ett enda sudd på bild, så jag gav upp det och stoppade undan kameran redan andra dagen.
Nåväl.
Under Hälsinglandvistelsen har Jacklin lärt sig att stå lite bättre, stödjer sig lätt med bara en hand. Ibland släpper hon taget med den handen och står helt själv, men inte mer än ett par sekunder. Krypa fort och vinka kan hon också, ofta med handens knogar vända mot sig och så rör hon på fingrarna så det ser lite lustigt ut.
Några gånger har hon sagt något som kan tolkas som "Mamma", men mest har hon sagt "Um".
Vi hann träffa många den här gången. Vi sov hon mormor Marie hela första veckan, sedan en natt hos farfar Mats, en natt hos morfar Börje och slutligen en natt hos gammelfarmor Marianne. Vi träffade moster Katarina såklart då, morbror Fredrik och hans tjej Sofia, Carro (som har en bäbis i magen, BF 19 mars) och Björn. Lena, Sofia, moster Susanne, onkel Tomas och kusin Joel, gammelmormor Göta, Yvonne. Och säkert många andra som jag inte lyckas komma ihåg just nu. Ett riktigt lyckat besök blev det med många som har lekt med Jacklin och fått henne att le och skratta massor.
Det blev tyvärr inte så mycket bilder tagna, Jacklin är ett yrväder nuförtiden och blir bara ett enda sudd på bild, så jag gav upp det och stoppade undan kameran redan andra dagen.
Fick även veta att det kommer komma en liten bäbis i mitten på maj, men jag tror att det är en hemlis fortfarande så jag säger inte vem det gäller.
Tack för den här gången Hälsingland, vi ses snart igen!
Tack för den här gången Hälsingland, vi ses snart igen!
1,5 vecka utan pappa
Jag och Jackie far hem till Hälsingland idag och blir borta 1,5 vecka. Jackie kommer att sakna sin pappa jättemycket, men han kommer nog att sakna henne mer.
Den JÄTTELÅNGA promenaden - En berättelse
I vanliga fall brukar Jacklin få sin frukost vid 08 och sova en liten stund vid 09. Promenader brukar då inte bli av förrän efter hon har sovit den där lilla stunden, eller snarare efter lunchen som är vid 11. I morse gjorde vi lite annorlunda. Frukosten fick hon vid samma tid som vanligt, men jag lyckades hålla henne vaken fram tills strax före 10 då jag hade bestämt att vi skulle ta en långpromenad. Tanken var att Jacklin skulle sova en längre stund i vagnen så att dagstupplurarna så småningom kan förläggas till två tillfällen istället för tre som det är nu. Någon gång ska det ju ändras i rutinerna.
På med varma kläder. Extra tröja och mössa även på mig. Och så bar det av.
Mammans status: Blek och lite småfrusen. Pigg.
I väntan på John Blund pysslade Jacklin med lite napptricks.
Väl ute vid Drottningholm...
...sov Jacklin som en prinsessa.
Fasen vad Stockholmare har bråttomt överallt förresten, till och med en snigel anklagade mig för att gå långsamt och tyckte jag skulle skaffa mig en LGF-skylt. Ska han säga...
Tänk att bullerplank kan vara vackert.
Här bjussas det på äpplen.
"Hur jävla långt har jag gått egentligen? Till Karibien??" Men det var bara en namnskylt.
Allé vid Åkeshofs slott. Otroooooligt vackert när det börjar skifta i höstens glödande färger. Längtar tills dess. Nu är det fortfarande grönt.
Vi vek in på en skogsstig så att Jacklin skulle få sova till sus i träden denna gången med. Den här skogen bjöd inte bara på sus, det fanns en osynlig bänk också.
Jacklin vaknade förstås alldeles för tidigt, vi hade bara kommit halvvägs på den tänkta sträckan. Jag kände mig lite kluven över om vi skulle börja bege oss hemåt eller fortsätta.
Till saken hör att Jacklin inte hade gjort nummer 2 på morgonen som hon alltid brukar. Jag visste att om vi fortsatte skulle det innebära att jag skulle behöva kolla henne vid varje grymtning. Att byta en bajsblöja ute i det kyliga vädret är ju inte så himla kul det heller.
Jacklin tyckte jag var störtlöjlig.
Så det var väl bara att flina och se glad ut och gå vidare. Mammans status: Rosa, uppvärmd, ganska nöjd som det är men orkar lite till.
Dagens fundering; Sen när har jag haft en smilgrop??
Blev akut kissnödig och Jacklin hade grymtat lite väl misstänkt ett par gånger. Övervägde att traska in i ett skogsparti och "vattna lite" och kolla om det blivit något nummer 2. Ängby camping låg dock väldigt lämpligt till så vi gick dit istället och lånade en toalett.
Jacklin höll på att fnissa ihjäl sig åt sitt eget "låtsasbajseri".
Vi svängde av ner mot Mälaren, där finns ett jättefint promenadstråk längs med vattnet.
Efter ett antal uppförsbackar var jag nu helt svettig. Mammans status: Knallröd, trött, nu vill jag hem.
Jag måste ha sett hemskt rolig ut för Jacklin skrattade skadeglatt åt mig när jag kämpade uppför backarna.
Alla backar avklarade och långt, långt där framme ser man höghuset som är en utmärkt punkt för hur jävla långt det är till Brommaplan. 1 km är det dit. Har traskat i 8 km nu så benen är som spagetti.
Jacklin som nu hade varit vaken större delen av promenaden blev förbannad och kastade ilskna blickar på mig. Vred sig som en mask och såg verkligen ut att undra varför vi inte var framme snart. Inget säger "Men rör på häcken käring" mer än en unge som gått förbi skrikstadiet och istället sitter tyst och glor på en.
Så jag joggade resten av biten hem. Du är ju inte riktigt frisk, tänker du nu, eller hur? Men jodå, jag joggade. Så här ser jag ut när jag joggar med barnvagnen i ena näven och kameran i den andra.
Hemma. Mammans status: Död.
Jacklin status: Glad, hungrig och leksjuk, såklart.
Och så har sagan bara börjat...
På med varma kläder. Extra tröja och mössa även på mig. Och så bar det av.
Trodde ju förstås att hon skulle somna direkt. Det gjorde hon inte.
Mammans status: Blek och lite småfrusen. Pigg.
I väntan på John Blund pysslade Jacklin med lite napptricks.
Väl ute vid Drottningholm...
...sov Jacklin som en prinsessa.
Fasen vad Stockholmare har bråttomt överallt förresten, till och med en snigel anklagade mig för att gå långsamt och tyckte jag skulle skaffa mig en LGF-skylt. Ska han säga...
Tänk att bullerplank kan vara vackert.
Här bjussas det på äpplen.
"Hur jävla långt har jag gått egentligen? Till Karibien??" Men det var bara en namnskylt.
Allé vid Åkeshofs slott. Otroooooligt vackert när det börjar skifta i höstens glödande färger. Längtar tills dess. Nu är det fortfarande grönt.
Vi vek in på en skogsstig så att Jacklin skulle få sova till sus i träden denna gången med. Den här skogen bjöd inte bara på sus, det fanns en osynlig bänk också.
Jacklin vaknade förstås alldeles för tidigt, vi hade bara kommit halvvägs på den tänkta sträckan. Jag kände mig lite kluven över om vi skulle börja bege oss hemåt eller fortsätta.
Till saken hör att Jacklin inte hade gjort nummer 2 på morgonen som hon alltid brukar. Jag visste att om vi fortsatte skulle det innebära att jag skulle behöva kolla henne vid varje grymtning. Att byta en bajsblöja ute i det kyliga vädret är ju inte så himla kul det heller.
Jacklin tyckte jag var störtlöjlig.
Så det var väl bara att flina och se glad ut och gå vidare. Mammans status: Rosa, uppvärmd, ganska nöjd som det är men orkar lite till.
Dagens fundering; Sen när har jag haft en smilgrop??
Blev akut kissnödig och Jacklin hade grymtat lite väl misstänkt ett par gånger. Övervägde att traska in i ett skogsparti och "vattna lite" och kolla om det blivit något nummer 2. Ängby camping låg dock väldigt lämpligt till så vi gick dit istället och lånade en toalett.
Jacklin höll på att fnissa ihjäl sig åt sitt eget "låtsasbajseri".
Vi svängde av ner mot Mälaren, där finns ett jättefint promenadstråk längs med vattnet.
Efter ett antal uppförsbackar var jag nu helt svettig. Mammans status: Knallröd, trött, nu vill jag hem.
Jag måste ha sett hemskt rolig ut för Jacklin skrattade skadeglatt åt mig när jag kämpade uppför backarna.
Alla backar avklarade och långt, långt där framme ser man höghuset som är en utmärkt punkt för hur jävla långt det är till Brommaplan. 1 km är det dit. Har traskat i 8 km nu så benen är som spagetti.
Jacklin som nu hade varit vaken större delen av promenaden blev förbannad och kastade ilskna blickar på mig. Vred sig som en mask och såg verkligen ut att undra varför vi inte var framme snart. Inget säger "Men rör på häcken käring" mer än en unge som gått förbi skrikstadiet och istället sitter tyst och glor på en.
Så jag joggade resten av biten hem. Du är ju inte riktigt frisk, tänker du nu, eller hur? Men jodå, jag joggade. Så här ser jag ut när jag joggar med barnvagnen i ena näven och kameran i den andra.
Hemma. Mammans status: Död.
Jacklin status: Glad, hungrig och leksjuk, såklart.
Och så har sagan bara börjat...
Familjedag på Skansen
Coop Stockholm bjöd på famlijedag på Skansen idag och som Coop-medlem var det gratis inträde. Vi tog tillfället i akt att göra något kul tillsammans alla tre som den lilla familj vi är.
Mellan 11.00 och 16.00 skulle det vara så vi åkte strax efter att Jackie fått lunch i magen och började bli trött. Vi tänkte att det vore smart om hon sov en stund i vagnen på väg dit så hon skulle vara pigg inför allt folk och alla djur det skulle finnas att titta på.
Mellan 11.00 och 16.00 skulle det vara så vi åkte strax efter att Jackie fått lunch i magen och började bli trött. Vi tänkte att det vore smart om hon sov en stund i vagnen på väg dit så hon skulle vara pigg inför allt folk och alla djur det skulle finnas att titta på.
Nyäten och trött, ser därför inte direkt jublande glad ut över dagens äventyr
Väl inne i stan bestämde vi oss för att provåka den nya spårvagnen som gick från Sergels torg ut till Djurgården. Det var det tydligen fler som tänkte göra, för jösses vad med folk! Tre aktiviteter höll till på Djurgården; Tjejmilen, Båtmässan och Familjedagen. Sånt drar folk.
Efter en resa som gick långsammare än vad det hade gjort om vi gått hela vägen var vi så äntligen framme vid Skansen. Det var bara att traska in efter att ha visat upp medlemskortet.
Skansen är verkligen jättestort och har massor av saker att titta på, men vi bestämde oss ganska snabbt för att de nordiska djuren nog skulle vara mest intressant för Jackie att se. Akvariet hade nog också varit en succé, men de hade en separat entré som var rätt dyr så vi skippade det den här gången. Dessutom var det väldigt mycket folk därinne.
"Mmmm, visst, MYCKET intressant mamma, ett dike med lite gräs. Ett sånt har vi ju inte sett förr...suck"
Utanför akvariet fanns en stor inhängnad där lemurer härjade fritt bland besökarna. En pappa kånkade med möda och besvär runt på en barnvagn som lemurerna blev så "betagna" i att en skötare fick gå in med en vattenspruta för att mota bort dem. Pappan fick så lov att kånka iväg med barnvagnen någon annanstans.
Jackie fick sitta i pappas famn och kika på de konstiga djuren med randiga svansar.
Jackie fick sitta i pappas famn och kika på de konstiga djuren med randiga svansar.
När vi efter en stunds tittande på skuttande lemurer gick vidare märkte vi ganska tydligt att Jackie började blir less. På att sitta bakåtvänd i sittvagnen. Det var så mycket intressant att titta på, som Skansentåget till exempel, att hon bara satt och försökte vrida huvudet av sig.
Så vi vände på sittdelen och Jackies nackspärr släppte.
Det var väldigt mycket folk på Skansen så att urskilja djuren från alla rövar, ben och ryggar var ibland svårt.
Detta är dock en gris.
Detta är dock en gris.
"Mmmm, visst, MYCKET intressant mamma, ett dike med lite gräs. Ett sånt har vi ju inte sett förr...suck"
"Men SHIT!! Ser du djuret där borta? Ja, en sån där...en sån där, oxfilé!"
Vi närmade oss björnhägnet och den björnrädda mamman fantiserade om att björnarna skulle leva runt och slåss med varandra. Käftar fulla med sylvassa tänder, klor, köttslamsor.
Vi närmade oss björnhägnet och den björnrädda mamman fantiserade om att björnarna skulle leva runt och slåss med varandra. Käftar fulla med sylvassa tänder, klor, köttslamsor.
I själva verket var det inte mycket action alls.
Köttslamsor var det däremot hos älgarna, MASSOR av köttslamsor! Pappa älg stod och gned bort huden från hornen, det var ingen vacker syn.
Mamma älg var desto vackrare där hon stod i inhägnaden med de söta älgkalvarna.
Dåligt med bilder på mamman här, eller hur? Men EN bild blev det i alla fall. En som visar precis hur hon tyckte om den här dagen.
Ungefär här blev Jacklin hungrig så vi slog oss ner på en bänk och gav henne lite käk. Vi kände oss nöjda med besöket, vi hade ju trots allt sett ganska många djur. Lemur, järv, björn, älg, gråsäl, ko, gås, häst, gris, vildsvin och europeisk bison. Men det djur som fick mammans hjärta att slå extra hårt var de satans getingarna som svärmade runt oss när vi satt på bänken. Mamman lyckas alltid dra till sig getingar, men säkert gjorde barnmatslukten sitt också.
Eftersom vi inte hade några andra planer för dagen och Jackie precis hade ätit så hade vi inte bråttom någonstans. Vi gick därför längs med vattnet och gick av en slump förbi Båtmässan.
Eftersom vi inte hade några andra planer för dagen och Jackie precis hade ätit så hade vi inte bråttom någonstans. Vi gick därför längs med vattnet och gick av en slump förbi Båtmässan.
Vi stannade till vid vattnet och tog en bild på ballongen som Jackie fick vid Skansenutgången innan den slet sig och for iväg mot skyn.
Dåligt med bilder på mamman här, eller hur? Men EN bild blev det i alla fall. En som visar precis hur hon tyckte om den här dagen.
Promenaden - En berättelse
Idag är det fredag. 3 september och hösten verkar ha kommit, åtminstone för en dag. Jag klädde på Jacklin varma kläder eftersom jag såg att det blåste på rätt bra ute. När termometern dessutom visade på ynka 13 grader så antog jag att det skulle bli lite kyligt. Mössa, långärmad body, fodrade byxor, strumpor, stickade strumpor och fleececardigan med huva åkte på. Snuttefilten fick hon ha över benen och upp mot kinden. Fleecefilten hon fått av sin mormor brukar jag lägga som en båge runt henne i sittvagnen så det stödjer upp på sidorna och så att det skyddar lite från drag. Varmare dagar blir det måhända lite varmt med den så men idag var den perfekt.
Jacklin somnade på direkten.
Jag däremot ångrade surt att jag inte tog på mig mössa jag med, och en extra tröja under luvtröjan, för jag höll då på att frysa röven av mig!
Vi gick in på en skogsstig runt en sjö. Det susade i träden och rådde allmän skräckfilmsstämning. Det var inte bara kylan som fick min hud att knottra sig.
Ser Du björnen?
Vi har gått den här vägen flera gånger förut och varje gång vi kommer till den här kröken tycker jag mig se ett djur (Gaaaaaahhh!! En björn!!) där framme.
Det är ju såklart ingen björn. Bara en gammal jäkla förmultnad trädstam/stubbe eller vad det kan vara.
Slappnar man bara av så ser man vilket fint promenadstråk det är. Trolskt. Och man blir glad över att det faktiskt finns skog att gå i här i närheten.
Vi mötte en pojke i 8-9 årsåldern som gick långsamt och höll sig för ena benet, jag frågade om han hade gjort illa sig.
Jacklin, som då tvärvaknade, undrade genast: Va? Är det blod? Blöder han? Sticker det ut nån benpipa? Får jag peta? Hon flinade lömskt.
Men pojken sa att han inte hade gjort sig illa. Inget blod, inga benpipor. Då blev Jacklin lite besviken.
Vi kom ut ur skogen, ut i solskenet.
Jacklin blev glad igen, skrattade glatt i vagnen utan att jag ens hade sagt något. Sedan gick vi hem och åt leverpastejmackor.
Och så var sagan slut.
Och så var sagan slut.
På dejt med Edit och Stella
Det var kanonväder igår, lagom varmt och solen lyste, vilket var tur för vi hade bokat in promenad och fika med Edit och hennes dotter Stella, 11 veckor gammal.
Vi möttes i Alvik och gick en skaplig vända medans barnen sov. Sedan kraschade vi på Coffeehouse by George och Jackie fick fika på minimacka med leverpastej, fruktmos och vatten. Mamman köpte en lite väl fluffig cappuccino och en macka. Edit drack bara juice och Stella käkade tutte. Vi fick nog in hela kostcirkeln där tillsammans.
Jackie var väldigt nyfiken på Stella och såg ut att vilja sätta sig på andra sidan i Edits knä så hon skulle få sig en ordentlig titt på bäbisen. Nyfiken på Edit verkar hon vara också, precis som förra gången de träffades. Då var Edit tjock om magen som kallades för "Steve". De var nämligen nästan helt hundra på att de skulle få en pojke, precis som vi var när Jackie låg i magen.
Vi möttes i Alvik och gick en skaplig vända medans barnen sov. Sedan kraschade vi på Coffeehouse by George och Jackie fick fika på minimacka med leverpastej, fruktmos och vatten. Mamman köpte en lite väl fluffig cappuccino och en macka. Edit drack bara juice och Stella käkade tutte. Vi fick nog in hela kostcirkeln där tillsammans.
Jackie var väldigt nyfiken på Stella och såg ut att vilja sätta sig på andra sidan i Edits knä så hon skulle få sig en ordentlig titt på bäbisen. Nyfiken på Edit verkar hon vara också, precis som förra gången de träffades. Då var Edit tjock om magen som kallades för "Steve". De var nämligen nästan helt hundra på att de skulle få en pojke, precis som vi var när Jackie låg i magen.
På dejt med Edit och Stella
Bilder från Järvsö/Ljusdalsvistelsen
Nu när jag sitter och går igenom alla bilder från den sista semesterperioden så ser jag att det är MASSOR av saker som jag inte tagit med i listan i det tidigare inlägget.
Jag slänger upp lite bilder från Järvsö/Ljusdalsvistelsen helt enkelt. Det är ju mycket roligare än en jäkla lista, eller hur?
På Hembygdsgården i Ljusdal, lite trulig och söt
Ibland blir det lite kladdigt...
...så varför inte låta Jackie äta och kladda själv för första gången?
...och ge henne en morot att gnaga på också när vi ändå håller på!
Jackie på sitt värsta humör någonsin
Sedan blev hon glad igen
Besökte Buspalatset i Hudik med moster Susanne och kusin Joel. Hade jätteskoj!
Flyttade hem till mormor sista veckan. I Järvsö var det så kallt att leopardkappan åkte på inför promenaden
Morfar kom och hälsade på och hjälpte Jackie rida in den vilda och bångstyriga hästen Pålle
Moster Katarina kom också och bodde hos mormor. Jackie kunde såklart inte hålla sig från att gå in och skaka liv i sömntutan klockan 07
På Nicklas och Sofias bröllop i Järvsö kyrka. Guldklänningen helt nerdregglad fram. Pruttljuden hon gjorde underhöll i alla fall de närmaste bänkraderna
Med mostrarna på bröllopsfest i Lörstrands bygdegård. Hon höll sig vaken till 21.30! Festprisse!
Något sliten dagen efter festen. Myser med moster innan det är dags att åka tåg till Stockholm
Trycker upp sig med händerna...
...och sätter sig upp helt själv för första gången
Jag slänger upp lite bilder från Järvsö/Ljusdalsvistelsen helt enkelt. Det är ju mycket roligare än en jäkla lista, eller hur?
Hänger på kioskbalkongen i Ljusdal
På Hembygdsgården i Ljusdal, lite trulig och söt
Ibland blir det lite kladdigt...
...så varför inte låta Jackie äta och kladda själv för första gången?
...och ge henne en morot att gnaga på också när vi ändå håller på!
Jackie på sitt värsta humör någonsin
Sedan blev hon glad igen
Besökte Buspalatset i Hudik med moster Susanne och kusin Joel. Hade jätteskoj!
Flyttade hem till mormor sista veckan. I Järvsö var det så kallt att leopardkappan åkte på inför promenaden
Morfar kom och hälsade på och hjälpte Jackie rida in den vilda och bångstyriga hästen Pålle
Moster Katarina kom också och bodde hos mormor. Jackie kunde såklart inte hålla sig från att gå in och skaka liv i sömntutan klockan 07
På Nicklas och Sofias bröllop i Järvsö kyrka. Guldklänningen helt nerdregglad fram. Pruttljuden hon gjorde underhöll i alla fall de närmaste bänkraderna
Med mostrarna på bröllopsfest i Lörstrands bygdegård. Hon höll sig vaken till 21.30! Festprisse!
Något sliten dagen efter festen. Myser med moster innan det är dags att åka tåg till Stockholm
Trycker upp sig med händerna...
...och sätter sig upp helt själv för första gången
Midsommarafton hos farfar Mats
Vi firade midsommarafton hos Jacklins farfar Mats, vilket innebar att sitta på uteplatsen och äta våldsamma mängder färskpotatis och sill. Därefter smörjdes kråset med potatissallad och rostbiff. Gräddtårta med jordgubbar blev det till efterrätt såklart.
Här är en bild på mina älsklingar strax innan frosseriet började, visst är de fina?
Här är en bild på mina älsklingar strax innan frosseriet började, visst är de fina?
På dejt med Melwin
Min bästa kompis Anna fick den 19 maj en son som heter Melwin. Idag kunde vi äntligen åka till dem och hälsa på. Kära hjärtanes vliken liten gobit! Det är svårt att fatta att Jacklin har varit lika liten, ja, ännu mindre faktiskt. Jacklin har alltså inte alltid varit lika stor om hon är nu? Hmmm, konstigt.
När jag såg hur Anna har det om dagarna upptäckte jag att jag visst glömt (eller förträngt?) hur intensivt det är i början med amning stup i kvarten så att man knappt har tid att äta.
Det är tydligt att man blir så uppslukad av vardagen att tiden bara flyger iväg.
Jag hade tagit med mig spagetti och köttfärssås som vi kalasade på. Lagomt till efterrätten, som för övrigt bestod av kaffe, kladdkaka, vispad grädde och jordgubbar, somnade Jacklin i min famn och kunde läggas ned i vagnen. Tog då upp Melwin och vyssade även honom till sömns i famnen. Två sovande barn och nåt gott att smaska på, lovely!
För att sammanfatta det hela har dagen varit riktigt trevlig och både mamman och Jacklin har varit på toppenhumör! Mer sånt tack!
Våra fina ungar
Jacklin ritar sin första teckning
Åååka pendeltåååg!
I lördags packade jag ner Jacklin i vagnen och for till min farbror i Södertälje. Det är en resa på strax över en timme. Byten, hissfärder och väntetider mellan tunnelbana och pendeltåg ej inräknade.
Kände mig en smula kallsvettig över resan, speciellt den 43 min långa restiden med pendeltåget. Tunnelbanan kan man ju ändå kliva av och ta nästa för att skona de andra resenärernas trumhinnor om Jacklin skulle få för sig att bjussa på en liten truddelutt. Pendeltåget är det värre med, avgångarna är glesare, bra mycket glesare. Det är liksom inte värt att kliva av och vänta på nästa när det innebär kanske 3 ggr så lång skrikattack än att ta alltihop på en gång.
Anledningen till att hon skriker? Ligga i en vagn som står stilla går för sig bara en liten stund, sedan rör det sig för lite för att hon ska vara nöjd. Att sitta i knät går väl också bra till en början, men helst vill hon stå upp. Men i 43 minuter? Aldrig. Inte ens nappen duger i såna lägen. Hon är en otålig liten dam, som ska underhållas hela tiden, annars...
Resan dit gick hur bra som helst. Hon sov på tunnelbanan och satt i mitt knä på pendeltåget, fullt upptagen med att äta upp knogarna.
Resan hem var ett enda långt fipplande med henne ståendes, hoppandes och sittandes i knät, liggandes på axeln. Det enda jag inte provade var att låta henne hänga knäväck. Det gick ändå relativt bra, hon MUUU-ade och HOHO-ade några gånger. Vid ungefär halvtid steg det på en pappa med sitt barn i ca 7-8-månadersåldern. Hon hejjade och försökte prata med Jacklin som gnällde och pep lite tillbaka, fast det var väl kanske menat åt mig.
Distration är i alla fall nyckelordet.
Väl hemma satt hon i pappans knä och skrattade åt honom för första gången. Kärlek!
Jackie är med och tävlar!
Nu vill jag ju att alla Ni läsare går in på länken här nedan och röstar på sötnosen våran så hon vinner!
ViFöräldrar Omslagstävling
ViFöräldrar Omslagstävling
Morsorna på fikat
Här kommer en bild från promenaden jag och två av mammorna från BVC's mammagrupp tog häromdagen.
Till vänster: Jacklin och mamman. Till höger: Leia och mamma Hanna.
Promenad och fika mammor emellan
Genom BVC anordnas föräldraträffar eller snarare MAMMAträffar. Inte många pappor brukar gå på de här träffarna. I vår grupp är det hittills bara en pappa som varit med, och då var det förmodligen pga att han och frugan hade fått tvillingar. Det är bara förstagångsföräldrar med så alla befinner sig ju liksom i samma situation. Även fast vi är främlingar för varann så har vi så mycket gemensamt, samtalsämnena tar aldrig slut.
Syftet med de här träffarna är att vi ska få information om olycksfall, mat, lek osv. Vid ett tillfälle hade vi babymassage. En annan anledning är att vi ska komma ut och träffa andra föräldrar och kanske göra saker tillsammans utanför träffarna.
Idag tog jag och två av mammorna en promenad och fika med våra barn. Det blev mycket snack om förlossning, amning, barnuppfostran och sådant som far runt i huvet på en dagarna i ända. Vi är ammande mammor alla tre så det blev mycket trams också, hehehe! Amning gör en galen och vimsig.
Vädret var kanon så medans vi drog vagnar, matade, snackade och drack kaffe så fick vi nog både en och annan fräken på näsorna. Ja, vi mammor alltså. Härligt!
Syftet med de här träffarna är att vi ska få information om olycksfall, mat, lek osv. Vid ett tillfälle hade vi babymassage. En annan anledning är att vi ska komma ut och träffa andra föräldrar och kanske göra saker tillsammans utanför träffarna.
Idag tog jag och två av mammorna en promenad och fika med våra barn. Det blev mycket snack om förlossning, amning, barnuppfostran och sådant som far runt i huvet på en dagarna i ända. Vi är ammande mammor alla tre så det blev mycket trams också, hehehe! Amning gör en galen och vimsig.
Vädret var kanon så medans vi drog vagnar, matade, snackade och drack kaffe så fick vi nog både en och annan fräken på näsorna. Ja, vi mammor alltså. Härligt!
Frökens första fest
Jag ska erkänna att det känts lite motigt att fara iväg på olika aktiviteter med Jacklin. Mest på grund av risken för skrikattacker tror jag. Det är ju liksom mammans uppgift att få ungen tyst om han/hon skriker där det stör. Säg den nyblivna mamma som inte blir svettig av att ungen skriker lungorna ur sig i mataffären och man snabbt som attan rafsar ner det man ska ha i korgen och skyndar sig mot kassan. Alt. ställer ner korgen och springer därifrån.
Besökte en väninna i Handen för ett tag sedan. På hemvägen skrek Jacklin från Farsta Strand till Brommaplan, vilket är ca 40 minuter. Tilläggas bör att det var rusning precis då, aj aj. Många blickar och suckar blev det, men vad gör man? Plockar fram pattarna och blir häcklad för offentlig amning?
Igår var det hursomhelst dags att utmana ödet. Pappan hade varit iväg och förlorat i innebandy och gänget skulle grilla och umgås i Stora Essingen. Han ringde och frågade om jag inte skulle stoppa ner Jacklin i vagnen och pallra mig dit jag också. Och tänk, jag sade ja!
Det gick hur bra som helst. Jacklin varvade lite småsovande och ätning med att sitta och observera allt och alla. Väldigt lite gnäll och grin. Drömbäbis! Värdinnan som själv kommer att få en liten bäbis om ca 6 veckor tyckte att hon minsann är beredd på det här med att få barn nu när hon fick se hur Jacklin är. Hon skulle bara veta... ;)
Festfolk
I pappans knä
I värdinnans knä
Trött bäbis vid hemgång
Besökte en väninna i Handen för ett tag sedan. På hemvägen skrek Jacklin från Farsta Strand till Brommaplan, vilket är ca 40 minuter. Tilläggas bör att det var rusning precis då, aj aj. Många blickar och suckar blev det, men vad gör man? Plockar fram pattarna och blir häcklad för offentlig amning?
Igår var det hursomhelst dags att utmana ödet. Pappan hade varit iväg och förlorat i innebandy och gänget skulle grilla och umgås i Stora Essingen. Han ringde och frågade om jag inte skulle stoppa ner Jacklin i vagnen och pallra mig dit jag också. Och tänk, jag sade ja!
Det gick hur bra som helst. Jacklin varvade lite småsovande och ätning med att sitta och observera allt och alla. Väldigt lite gnäll och grin. Drömbäbis! Värdinnan som själv kommer att få en liten bäbis om ca 6 veckor tyckte att hon minsann är beredd på det här med att få barn nu när hon fick se hur Jacklin är. Hon skulle bara veta... ;)
Festfolk
I pappans knä
I värdinnans knä
Trött bäbis vid hemgång
...och en trött mamma
