Jacklin och mamman

7.45 skulle barnen vara ombytta och klara för klockan 8 var det dags för Jacklins allra första luciatåg på förskolan! Finklädda var vi allihopa, Jacklin, jag, pappan och farfarn, men absolut finast var ju Jacklin. I sitt vita lucialinne, röda band runt midjan och det långa ljusa lockiga håret såg hon ut som en ängel.
Det var mycket folk där och det gjorde nog sitt till att hon till en början var lite avig. Vi förberedde oss så smått på att hon skulle vägra stå kvar i luciatåget och komma grinandes till oss, vad som helst kan ju hända när de är så här små.

Barnen samlades i ett annat rum och sedan tågade de ut och sjöng luciasånger för oss. Eller sjöng och sjöng, det var det personalen som gjorde. Barnen stod mest och tittade, några grät och sprang till en förälder eller kröp undan. Jacklin däremot stod längst fram och var hur duktig som helst. Center of attention som vanligt. Hon log, svängde lite med tärnljuset och våra hjärtan pöste över av stolthet över vår fina tjej som har blivit så stor.

De flesta barnen var utklädda till tomtar och pepparkaksgubbar. Det var en till förutom Jacklin som var tärna/lucia, men det var bara Jacklin som hade långt lucialinne och rött band. Och med allt det där håret...hon var ju SÅ FIN!!

Nå, hur gick premiäråkturen med den nya vagnen då? Ptja, det hade ju kunnat gå bättre om jag säger så. När vi äntligen kom hem igen visste min irritation inga gränser.

1. Det roterande framhjulet låste sig i det låsta läget hela tiden. Både jag och pappan hade provkört vagnen här hemma, utan att vare sig peta eller titta på sprinten som skall dras ut för att hjulet ska vara rörligt men ändå så krånglade det såklart först när Jacklin satt i vagnen och vi skulle gå en längre vända. Upptäckte att det blev värre av att jag måste lyfta fronten över t.ex. en trottoarkant och sedan satte ner den igen. Fick dra ut den där sprinten flera gånger och det retade gallfeber på mig.

2. Handtaget är helt annorlunda jämfört med Brio-vagnens och gick inte att höja på ett sätt som jag är van vid. Resultatet var onda axlar och överarmar. 

3. Det var halt, och tungt att fajtas med en svängbar vagn som rätt var det var inte var svängbar längre. Foglossning från helvetet, och så konstanta sammandragningar som en liten bonus.

4. Jacklin kan bara sitta framåtvänd i vagnen och det verkade vara den främsta anledningen till att hon totlvägrade att sova och till slut var så trött att hon formligen exploderade i sitt värsta utbrott hittills. Folk till och med vände sig om för att se efter vad det var som var på gång. Hon ville inte sitta i vagnen och ville inte gå själv bredvid. Hon skulle bäras och det gick jag då rakt inte med på med tanke på fogarna, axlarna, överarmarna och en vagn som gick lite som den ville. Det var ju bara att sätta henne i vagnen, torka svetten ur pannan, skita i folks undrande blickar och skynda sig hemåt. Väl hemma i sitt mörklagda rum och gosandes med både vovven och filten somnade Jacklin på ett litet kick. Och jag spydde galla över pappan för att vagnen verkade vara mer trasig än vi först trott.

P.S. På youtube hittade jag en intruktionsvideo där de visar hur man ställer in framhjulen i friställt respektive låst läge. Det visade sig att jag inte bara skulle ha dragit ut sprinten, jag skulle ha vridit den ett kvarts varv också.

Jag och Jacklin har varit hemma i Järvsö en sväng. Helgen efter jag fyllde år skulle vi hem och ha lite firande men jag och Jacklin åkte upp en vecka före pappan för att vi skulle få komma ifrån storstan lite och hinna träffa släkten som inte haft något Jackie-besök sedan i somras. Vi bodde hemma hos mormor hela den veckan, så härligt att ha skogen alldeles utanför dörren och inga grannar som stör sig på en pigg tös som är uppe och pladdrar och härjar klockan 6 på morgonen. Stackars mormor har i och för sig inte fått sova så bra medans vi bott där, Jacklin fick nämligen något slags spunk och grinade och sparkade mest hela tiden så det ljummade i väggarna. Vet inte om det var en tand som spökade eller något annat. Det är ett mysterium när barna inte kan tala om själv vad det är som är fel.

Vi träffade Mille för första gången, moster Susanne m. fam. nya familjemedlem. En vit ulltuss till hund som såg ut som ett popcorn när han studsade runt på golvet och lekte med sina gosedjur. Till en början var Jacklin väldigt misstänksam och tveksam till om hon ville vara i närheten av Mille, rädd rent av, men det gick bättre och bättre ju fler gånger de fick träffas och till slut kunde hon till och med krama honom och mata honom med morotsbitar direkt ur handen.

Det märks tydligt att hon börjat släppa taget om mamman så smått, hon kunde ty sig till "pappafigurer" utan problem, mäkta imponerade blev vi allihopa. Hon har också lärt sig säga "FAFFA", "MOMMOJ", "MILLE", "BA" (Bajs), och massa andra uttryck som vi inte kunnat tolka än.

Jacklin är en makalös liten tjej som charmar alla, och hon har blivit så stor utan att vi märkt det.

På förskolans begäran har jag gjort ett kollage med bilder på sådant som Jacklin tycker är roligt, guldkorn från sommaren som var och så släktingarna förstås!

Klicka på bilderna för att se dem i större format

Jag tror jag har glömt att säga att vi varit på 18-månaderskontroll på BVC. Det vägdes, mättes, vaccinerades och så gjordes en utvecklingsbedömning. Hon väger nu 11,770 gram, är 86 cm lång och mäter 49 cm runt huvudet. Allt följer kurvorna hur fint som helst. Hon fick spruta mot mässling, påssjuka och röda hund, i armen denna gång, och den tyckte Jacklin var hemsk. Nu 1,5 vecka efteråt har hon fortfarande blåmärke efter där BVC-tanten satte sprutan. Stackars liten.
Hon har haft lite feber nu i dagarna, mest igår, men annars har hon inte haft några jobbiga effekter efter den här vaccinationen. Det är tydligen ett "levande vaccin" som betyder att det tar mellan 5-15 dagar innan det visar några eventuella sjukdomssymptom, i detta fall feber, hängighet, ont i kroppen och utslag som mässling. Vi hoppas att det inte blir mer än den feber som hon haft.

Hon staplade klossarna perfekt, hämtade en traktor till mig, ritade en fin teckning. När BVC-tanten frågade om hon kan några ord, mellan 8-10 st så svarade jag nej. För vi tycker inte att hon kan prata så mycket, men förstår desto mer. Men när vi ändå satt och räknade upp vad hon kan orden till så kan hon ju till och med fler än 10! Tack, titta, hej, hej då, mamma, pappa, där, nenne (napp), lälle (välling), tutte, huhu (hund), ja, nej. 

En lustig fråga var om hon kan gå utan stöd ännu. Frågan i sig kanske inte är så lustig, men Jacklin sprang faktiskt in själv i undersökningsrummet när tanten kom ut och ropade upp våra namn.

Häromdagen fick Jacklin vara med och laga maten här hemma. Det blev pannkakor och Jacklin fick först röra ihop äggen och sedan hålla i decilitermåttet medans jag hällde upp mjölk och mjöl så att hon fick hälla i det i bunken. Vispa samma smeten tyckte hon var roligt, men roligast var nog att svinga med sleven så att det gick vågor i bunken.




Hon smaskade i sig 1,5 pannkaka med lingonsylt, och då hade hon ändå ätit en nektarin och en macka precis innan. Jag vill tillägga att hon brukar äta högst en halv pannkaka i vanliga fall, och det utan att ha ätit något innan.

Igår hade förskolan stängt för planeringsdag så vi passade på att göra något roligt bara hon och jag. Vi gick till simhallen och hade hela plaskpoolen för oss själva. Jacklin tyckte det var helt otroligt roligt att stå och kika på motionssimmarna och personalen som gick förbi med jämna mellanrum. Plaska med vatten hur mycket hon ville, ja hon var i paradiset helt enkelt. Efter 1,5 timme tyckte jag att det var dags att ta våra russinkroppar och kliva upp. Självklart blev det en liten fruktstund i foajén innan vi drog oss hemåt. Efter lunchen så var det dags för middagsvila, jag behöver nog inte säga att jag också somnade va?

Idag har vi haft en riktig slappardag hela familjen med bara en massa mys. Vi sov till exempel middag ihop alla tre, hur skönt som helst. Och badat har lilltussen gjort också, det är ju det bästa hon vet.

Den första dagen gick jättebra!

Tänk att jag i morse fick en puss hej då, en slängpuss och så vinkade hon till mig när de gick. Vår lilla grin- och vrålapa som blir helt hysterisk när mamman bara lämnar rummet i vanliga fall.

Pappan talade om att de första 5 minuterna var Jackie runt honom mest, efter 10 minuter gick hon en bit bort och hämtade någon leksak. Efter en kvart hade hon gått iväg till ett annat rum och lekt. När pappan stack in huvudet för att se efter vad hon gjorde så stod hon och strök på en ministrykbräda.

Åååh, jag blir så glad i magen när jag skriver det här!

Två timmar var de där och de hade inte gjort så mycket mer än lekt och haft fruktstund. Men i morgon ska de stanna och äta lunch, föräldrar och barn.

Efter tuppluren hemma drog vi iväg på en låååång cykeltur, 1,4 mil trampade vi. Vi stannade såklart för vällingpaus och matade gräsänder. 

Man kan lugnt säga att detta var en av Jacklins bästa dagar hittills, hon har haft så skoj! Hon somnade såklart lite tidigare ikväll, strax efter att hon sa sitt eget namn:

Idag har det hänt MASSOR! Kl. 05.55 behagade det lilla livet vakna och vid 06.40 cirka stod jag inte ut mer med hennes hoppande mellan mig och pappan, hennes travande i mina klackskor, hennes pappersprassel och smågnäll blandat med fnitter. Fast det var ju i och för sig bra att hon vaknade tidigt för klockan 09 skulle vi vara på hennes förskola för att gå på visning. Väl där visade det sig att henne vi mailat om visningen inte jobbar längre/har semester eller hur det nu var, så de hade inte fått någon information om att vi skulle komma. En kvinna tog ändå hand om oss och visade oss runt och gav oss välkomsthäftet. Det bådar i alla fall gott inför inskolningen om ett par veckor.

När nu dagen startade så tidigt (ehum, vi hann faktiskt bli rätt vana vid att få sova till 08 ända tills nu, hehe) så passade vi på att gå en promenad till Solna Centrum för att kika på cykelhjälm till Jacklin. Hjälmar till oss, barnsits till cykel och en cykel till mig har införskaffats här i dagarna, så det var bara hjälm till henne som fattades för att vi skulle vara redo att upptäcka härliga Stockholm på cykel. Hittade både hjälm, inneskor och en liten ryggsäck. Allt till jättebra pris, toppen!

Efter promenaden hem igen mumsade vi på jättegoda jordgubbar och badade lite balja på vardagsrumsgolvet. Ja, det var mest Jacklin som badade. Stekte pannkakor med massor av rivna morötter i som Jacklin kalasade på och sedan begav vi oss ut på den allra första cykelturen tillsammans. Det var otroligt roligt, och Jacklin tyckte det var så bekvämt att hon somnade. Hon sov fortfarande djupt när jag bar upp henne till lägenheten, och där var det bara att byta om till pyjamas och lägga henne. God natt.

Jag tror inte vi kan få bättre betyg är så på den cykelturen!

Vår första parmiddag gick av stapeln igår. Edit, Patrik och Stella var här och åt en bit mat med oss och sedan blev det babbel i köket för oss vuxnas del medans barnen sov. En sak som var så himla rolig att se var när Stella skjutsade Jacklin på gåbilen. Stella går inte själv ännu, men skjutsa, det kan hon!

De här töserna kommer att bli fin-fina vänner framöver, det känner jag på mig!

Vi har det så härligt allihopa att det inte funnits tid till att blogga. I 1,5 vecka har vi varit i Ljusdal och bott hos farfar, vilken har blivit en av Jacklins favoriter. Jag och pappan har bland annat haft en hel dag för oss sjäva då Jacklin fick vara hos moster Susanne och hennes familj. Barnvaktandet gick superbra och vi föräldrar hade det hur mysigt som helst. Kanske inte helt oväntat eftersom vi inte haft tid bara vi två sedan Jacklin var 5 dagar gammal och mormor och moster Katarina tog hand om henne i 3 timmar. Men det var så kort så det räknas egentligen inte.

Vi cyklade ut till Forsnäset och satt på klipporna och fikade, sedan cyklade vi tillbaka. Efter det drog vi iväg på en fisketur, härligt och jobbigt på samma gång då det inkluderade långa promenader i eländig skogsterräng med stenar, sly, mördarspindlar, dödshål och stora fallna träd att klättra och hoppa över. Att vi såg två älgtjurar på vägen dit gjorde ju inte saken bättre, älgtjurar är minst lika farliga som björnar har jag hört. Och appropå björnar är jag helt säker på att jag kändes ögonen i nacken där vi stod och slängde med spöna i vildmarken...Okej, jag kanske överdriver en smula, men någon skogsvaktare lär jag aldrig någonsin bli, inte med min "fessighet" när det gäller att trava i skogen. Jag har sagt till pappan att han får se till att Jacklin inte blir en räddhare i naturen lik sin mor. Obekymrad och modig ska hon vara, precis som pappa.
En gädda och en abborre blev resultatet av fisketuren. Ingen av dem krokades på mitt drag, men det spelade mindre roll. Det var ändå ingen fisk som behölls på land.

Vi har badat i utomhuspool, ätit god mat på Torön, promenerat i stekhet sol, Jackie har ätit sin första pinnglass, och vi har träffat morbrors lilla dotter Nellie.

Än så länge har vi haft 2 veckor tillsammans, 1 vecka av pappaledighet och i morgon ska jag till Arbetsförmedlingen för att styra upp en del saker. På onsdag ska jag träffa en potentiell arbetsgivare. Jippie! 

Jag är så tacksam för allt härligt vi fått uppleva tillsammans de senaste veckorna och jag är väldigt glad att pappan kommer att vara pappaledig ända till 2:a september.

Inte ett enda påskägg men vad gör väl det. Vi har haft det väldigt trevligt hemma i Hälsingland över påsken, även om det varit en del flängande. Det har varit otroligt fint väder med närmare 20 grader varmt och strålande sol, så vi har varit ute mycket, till Jacklins stora glädje.

Långfredag: Började med att jag för en gångs skull väckte Jacklin istället för tvärtom. Tidsoptimister som vi är (ehum) så missade vi båda pendelavgångarna så vi fick stressa in med tunnelbanan för att hinna med tåget. Tågresan gick hur bra som helst, det brukar vara så. Framme i Ljusdal och inkvarterade oss hos Jacklins farfar. Bilbarnstolen stod hemma hos moster Susanne så vi traskade dit framåt eftermiddagen. Där fick hon leka i sandlåda för första gången, gissa om det blev sand i både blöja, byxfickor och skor.

Påskafton: Jag var uppe tidigt med vår lilla sessa och kokade kaffe, tonade håret och både badade och duschade henne och mig. Jag lämnade Jacklin med pappan och farfarn och for själv iväg till min moster Lena och fixade hennes hår och smink inför kusinträffen vi skulle på på Skästra bygdegård. Dit kom jag, pappan, Jacklin, moster Susanne med fam, moster Katarina, morbror Fredrik med fam, mormor Marie, min kusin Sofia med familj, Sara och Andreas, Kim och Erica, min moster Lena, Kjell och min mormor Göta. Mycket trevligt var det. Under tiden jag var borta lärde pappan Jacklin att hålla i och äta en banan själv. Kvällen slutade med vin och kortspel med Jacklins farfar.

Påskdagen: Pappans mormor och morbror fick oss som kaffegäster, vilket var uppskattat. Efteråt gick vi till min vän Carro som huserade hemma hos sina föräldrar med sin nyfödda son Sebastian och sambo Björn. 30-årsfirande och firande av det lilla gossebarnet stod på agendan. Det bjöds på mat och jag fick hålla det lilla livet i min famn. Jag blev inte alls sugen på en liten till *blink blink*. Sent på kvällen kom Jacklins morfar och hälsade på, men hon var lite trött och avig, inte så konstigt med tanke på allt stoj hon varit med på alla dessa dagar.

Annandagen: Jacklin sov till 9 (!!!). Okej då, det var främst för att hon somnade vid 21 kvällen innan och hon vaknade faktiskt vid 6 i vanlig ordning. Jag och pappan gjorde vårt bästa för att låtsas sova, så hon nöjde sig med att vara nere på golvet och härja runt en vända och sedan ville hon komma upp i sängen igen och lade sig genast brevid mig och somnade om. Halleluja! Annandagen - Den stora resdagen, även för oss, så efter att vi packat klart så bilade farfar oss ner till Sundbyberg igen. Det blev bland annat ett stopp på Biltema i Gävle där Jacklin gick och höll farfars hand och med den andra handen i sin byxficka, precis som farfar gjorde. Att hon blivit en stor tjej nu blev extra tydligt då hon fick provsitta en cykel med stödhjul inne i butiken och hennes ben nådde precis till pedalerna.

Om jag ska erkänna hur ofta vi brukar vara ute på promenader jag och Jacklin så är det kanske ett par gånger i veckan. Men efter Hälsingevistelsen har vi faktiskt varit ute och gått varje dag. Det känns mer och mer som ett måste nu för det är så skönt att få lufta kroppen och låta tankarna vandra fritt medans lillhjärtat får sig en skön tupplur ute. Vi har haft väldig tur med vädret också, en bidragande del till att vi (jag) överhuvudtaget haft lust att gå ut.

I morse gav vi oss ut samtidigt som pappan gick till jobbet. Det blev en runda på ungefär 4 km, och vilket väder! Solen sken och det var 3 plusgrader. Jacklin somnade tyvärr inte, kanske var det för tidigt för henne. Under promenadens gång bestämdes det att Anna och Melwin skulle komma till Sundbyberg vid 12 så skulle vi ta en långpromenad in till stan tillsammans, det är 9 km. Kaffe och smörgås fixade jag så vi kunde stanna på vägen och fika. 

Det var slask och is längs vägen som krävde hopp och vagnpareringar, men man får se det som extra träning helt enkelt. Och tro det eller ej, jag känner för en löprunda nu. Det är inte klokt vad med energi man får av att vara ute!

På väg in i duschen för att skrubba av henne stod vi framför stora spegeln och hon fick smeta färg i mitt ansikte, tjoho!

Lite kreativitet skadar ju inte, så länge man kan acceptera att det blir permanenta fläckar på matstolen, förklädet och badrumsinredningen.

Nåväl, det var skoj i alla fall, och teckningarna blev superfina!

Idag hade vi 1-årskalas för Jacklin! Två av hennes kompisar kom, Melwin och My, och deras föräldrar. Det var himla kul att få visa upp vårt nya hem och se barnen leka så smått med varann, även om det var rätt stor åldersskillnad på dem. My vädrade lungorna, Jacklin traskade runt överallt och Melwin satt nöjt på täcket jag lagt ut på vardagsrumsgolvet. Precis vad som kan förväntas av småbarn, variation.

Jacklin fick smaka på tårta för första gången, behöver jag säga att hon gillade det? Hon gick runt med sin lilla sked och ville ta av de andras tallrikar, sötkråkan. Kalaset kändes väldigt lyckat, även om det fanns stunder då vi var rätt splittrade med diverse blöjbyten, matningar och tröstningsförsök av missnöjd spädis. Jag tror man behöver det vuxna sällskapet också som förälder. Att umgås med andra föräldrar ger otroligt mycket, så nu sitter jag och funderar på om det är lovligt att ha kalas ett par gånger i veckan? Det vore kul med fler träffar i alla fall.

Herregud, inte trodde väl jag att parträffar skulle vara nåt för mig.

Man blir trött av att hålla kalas så Jacklin tvärslocknade strax efter 18, och ska jag vara ärlig så blir det nog en tidig kväll för mig med.

1 vecka och 5 dagar, så lång tid är det tills vi ska flytta. Det kommer att flytta in en annan hyresgäst i den här lägenheten efter oss, redan den 1:a februari faktiskt, så vår flytt får ske före dess. Den 31:a januari kommer de hit och besiktigar lägenheten och då ska vi vara utflyttade och ha städat klart. Förhoppningsvis kommer vi kunna flytta på eftermiddagen den 30:e och kan städa då på kvällen alt. förmiddag den 31:a. Ja, allt hänger på att hyresgästen i lägenheten vi ska flytta till kan ändra sina planer lite. Det ordnar sig nog.

Att flyttstäda är inte det allra enklaste när man har ett barn som hänger en i hasorna hela tiden, men vi tar lite i taget och har redan börjat med den grövsta städningen. Knäskurat klinkersgolvet i köket och i badrummet, även under badkaret. Dragit fram kylskåpet och skurat där och ugnen är urstädad. Dessutom har jag putsat fönstren, till och med på utsidan. Det var ju plusgrader, då är det ok.

Idag ska jag försöka dra fram spisen och städa där bakom och städa ovanpå överskåpen i köket. Tänk om jag haft flyttkartonger nu så jag kunde packa ner porslin och sånt som vi inte använder dagligen.

Jodå, jag har minsann hunnit pyssla en hel del idag, för jag har ordnat kalasinbjudningar till Jacklins 1-årskalas också! Tråkiga vita kuvert som skulle innebära söndervikta inbjudningskort går ju inte, så jag gjorde egna kuvert.

Årets sista dag. Jacklin har nyss somnat, superspeedad och övertrött stackarn, men nu sover hon i alla fall. Vi var bjudna på fest nu ikväll. I samma trappuppgång, lägenheten ovanpå. Det blev mat och lite god dryck och stojigt och lite väl högljutt när det blev dags för Jacklin att sova på den erbjuda sängen i rummet bredvid festen. Med stora ögon låg hon bredvid mig med magen full av varm välling men var alltför nyfiken (eller rädd?) för de glada skratten och bullriga rösterna som lät utanför dörren.

Vi gick ner till oss jag och Jacklin, hon fick somna i famnen som vanligt och sedan lagd i spjälsängen. Nu sitter jag i valet och kvalet om jag lika gärna kan tvätta av mig festsminkningen och borsta ur lockarna som jag gjort i håret dagen/kvällen till ära eller om vi ska försöka stå ut med en övertrött, gnällig, klängig och svårsövd liten tjej om hon får komma upp när hon vaknar nästa gång, vilket lär vara om en halvtimme eller så. Jag vet att man måste vara lite flexibel som förälder ibland, men när jag vet att tolvslaget ska skålas in på andra sidan gårdsplanen och det innebär att overall ska kläs på om vi ska delta alla tre, så känner jag att det får finnas en gräns. Jacklin vill ju sova, och att ta upp henne, klä på overall, gå ut för att gå hem till ytterligare en främmande tant, med fulla tanter och gubbar som vill nypa henne liiite för hårt i kinden och andas stark andedräkt i hennes lilla ansikte, höra raketer som smäller högt och som hon inte ser en skymt av, för att tio minuter senare gå hem igen och bums ner i sängen. Det är inte svårt att räkna ut vad mitt samvete säger hur vi ska göra.

Gott Nytt 2011.