Bära barn i sjal - Trikåsjal och ringsjal

Jag har väl nämnt det tidigare kanske, men när Jacklin var relativt nyfödd bar jag henne mycket i sjal. En trikåsjal var det, cirka 5 meter långt tyg som knöts runt kroppen så att hon satt mage mot mage mot mig och kunde luta huvudet mot mitt bröst.
Nu i efterhand undrar jag om hon egentligen tyckte om att sitta i den där sjalen eftersom det var under ganska högljudda protester som hon somnade. Men när hon väl somnade så sov hon i flera timmar i sträck, och jag hade båda händerna fria och kunde göra rätt mycket här hemma. En stor frihet var det.



Nu är Jacklin lite för stor för trikåsjalen, tyget är väldigt töjbart så är barnet lite tyngre så blir det svajigt efter en stund. Dessutom är hon mer intresserad av att sitta framåtvänd så hon kan se vad som händer.

Häromdagen köpte jag en ringsjal i stumt tyg så jag kan bära henne på höften som jag brukar, men med mycket mera stöd. Då orkar jag bära henne lite längre stunder än 5 minuter åt gången. Skönt också att kunna ta sjalen om vi bara ska iväg i något snabbt ärende så jag slipper allt örs med vagnen. Toppen tycker både hon och jag! 



Ursäkta att bilden är så suddig, ungen är aktiv och sprattlar hela tiden. Sjalen funkar dock som en tredje arm och ser till att hon inte halkar ner eller ramlar framåt. Precis vad jag behöver!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0