Tuff tuff tuff tuff tuff tuff tuff tuff tåg tååååg!
Vilken mardrömsnatt! Antingen lider Jacklin av svår resfeber eftersom vi åker hem till Hälsingeskogarna idag, eller så vill hon bara jävlas med mamma och pappa. Det finns ju såklart en naturlig förklaring till hennes beteenden men åtminstone mamman känner sig helt utsjasad idag.
Sedan läggningen vid klockan 20 cirka har tösen vaknat varannan timme inatt för att gnälla, äta, bytas på och buffa runt i sängen.
Pappan gick och lade sig bra mycket senare än mamman inatt, men klev ändå upp först och tog hand om Jacklin så att mamman fick sova en stund. Sedan ställde han sig och gjorde frukost åt oss, diskade och nu fixar han den sista tvätten innan vi åker.
Pappan, du är bäst!
Att det ska vara så lätt att somna i mammas famn men sedan tvärvakna och gå bärsärk så fort hon läggs ner i sin egen säng.
Man läser mycket om att barns utveckling kan gå lite som en bergochdalbana. Ett steg framåt, och sedan två steg tillbaka. Till och med så att de kan glömma bort hur man gör sedan länge invanda rörelser osv.
På Jacklin verkar det som att hon lärt sig skratta, stå upp med lite stöd, underhålla sig själv en hel del, krypa med benen, greppa saker med händerna mer medvetet, äta annan mat än bröstmjölk. Men hon har glömt bort hur man sover.
Pappan gick och lade sig bra mycket senare än mamman inatt, men klev ändå upp först och tog hand om Jacklin så att mamman fick sova en stund. Sedan ställde han sig och gjorde frukost åt oss, diskade och nu fixar han den sista tvätten innan vi åker.
Pappan, du är bäst!
Kommentarer
Trackback
