Tillbaka
Det mesta är uppackat nu, det är bara våra kläder som ska vikas ihop och hängas upp i garderober och läggas i sina lådor. Under uppackningens gång upptäckte jag en av Jacklins julklappar som jag hade glömt att nämna. En Spöket Laban tallrik med sugpropp på undersidan från moster Susanne.
Det känns lite onödigt att packa upp saker som vi inte har behov av att använda just nu, så vissa av våra julklappar ligger kvar i sina kartonger och påsar. Snart måste vi ju börja packa ner vårt hem i lådor, usch vart ska man börja!? Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot flytten, jag vill börja nu men det funkar faktiskt inte när vi har Jacklin. Kanske vi skulle försöka oss på att skaffa barnvakt under flytten? Det skulle underlätta mycket. Men nummer 1 på listan är att skaffa flyttkartonger.
Så hur mår vi då? Det har varit helt fantastiskt avslappnat och skönt den här julledigheten, ja det är praktiskt taget första gången vi inte känner för att ställa in nästkommande Hälsingeresa. Förstå mig rätt, vi vill hemskt gärna åka hemöver och träffa alla, men det är otroligt jobbigt att bo i en väska hos en massa andra. Sova i någon annans säng, byta Jacklins blöjor på golvet någonstans, grejer överallt, anpassa sig, inte vara i vägen. Hur hemma man än känner sig så är det ändå inte hemma.
Jag tror jag aldrig skulle klara av livet som kringresande.
Det värsta är nog att varje morgon vakna med stressande tankar som; Vad var det vi skulle göra idag?
Vi har alltså inte farit runt som skållade troll den här gången. Vi har hunnit träffa (nästan) alla utan att behövt boka upp alla dagar. Vi har kunnat ligga kvar och sova ut till 8.30-9.00 varje dag, inklusive Jacklin! Gett henne välling i sängen, gosat och busat en massa och sedan somnat om en stund till. Det är nog första gången som vi på riktigt känt att de varit semester. Att Jacklin nu återigen insjuknat i en vidrig förkylning känns därför inte så katastrofartat som vi skulle tyckt annars, vi är utvilade nu och därmed har tålamodet fyllts på med råge.
Min lilla skatt ligger nu i min famn och snusar. Hon är så fin, trots det intorkade snoret som bildat något av en vit genomskinlig spetskant under hennes näsa. När hon vaknar ska vi leka med de nya leksakerna hon fick i julklapp.
Det känns lite onödigt att packa upp saker som vi inte har behov av att använda just nu, så vissa av våra julklappar ligger kvar i sina kartonger och påsar. Snart måste vi ju börja packa ner vårt hem i lådor, usch vart ska man börja!? Det är med skräckblandad förtjusning jag ser fram emot flytten, jag vill börja nu men det funkar faktiskt inte när vi har Jacklin. Kanske vi skulle försöka oss på att skaffa barnvakt under flytten? Det skulle underlätta mycket. Men nummer 1 på listan är att skaffa flyttkartonger.
Så hur mår vi då? Det har varit helt fantastiskt avslappnat och skönt den här julledigheten, ja det är praktiskt taget första gången vi inte känner för att ställa in nästkommande Hälsingeresa. Förstå mig rätt, vi vill hemskt gärna åka hemöver och träffa alla, men det är otroligt jobbigt att bo i en väska hos en massa andra. Sova i någon annans säng, byta Jacklins blöjor på golvet någonstans, grejer överallt, anpassa sig, inte vara i vägen. Hur hemma man än känner sig så är det ändå inte hemma.
Jag tror jag aldrig skulle klara av livet som kringresande.
Det värsta är nog att varje morgon vakna med stressande tankar som; Vad var det vi skulle göra idag?
Vi har alltså inte farit runt som skållade troll den här gången. Vi har hunnit träffa (nästan) alla utan att behövt boka upp alla dagar. Vi har kunnat ligga kvar och sova ut till 8.30-9.00 varje dag, inklusive Jacklin! Gett henne välling i sängen, gosat och busat en massa och sedan somnat om en stund till. Det är nog första gången som vi på riktigt känt att de varit semester. Att Jacklin nu återigen insjuknat i en vidrig förkylning känns därför inte så katastrofartat som vi skulle tyckt annars, vi är utvilade nu och därmed har tålamodet fyllts på med råge.
Min lilla skatt ligger nu i min famn och snusar. Hon är så fin, trots det intorkade snoret som bildat något av en vit genomskinlig spetskant under hennes näsa. När hon vaknar ska vi leka med de nya leksakerna hon fick i julklapp.
Kommentarer
Trackback
