Fredag
Idag är det fredag igen och jag kan inte låta bli att fundera på vad för slags åkomma förskolan ska skicka hem Jacklin för idag. Jo, varje fredag när hon är där ringer de och säger att hon är sjuk och måste hämtas. Förra fredagen lät det; Hon är helt igenmurad i näsan och har inte sovit middag. När jag kom dit var hon inte ens lite snorig!
Fredagen dessförinnan hade hon maginfluensa (finns inte ens en sjukdom som heter det, det heter magsjuka och inget annat) och det rann tydligen som vatten ur henne. Däremot hade hon ätit jättebra, sovit jättebra och var pigg och glad och inte speciellt dålig när jag frågade hur det var med henne. Jag väntade mig en helt nerbajsad unge som knappt orkade nånting men hon var precis som vanligt. Inte en antydan till dålig mage när vi kom hem.
Ibland undrar man ju om de skickar hem de barn vars föräldrar är arbetslösa/föräldralediga med syskon/jobbar deltid på fredagar så att någon i personalen kan sluta tidigare.
Idag kommer hon antagligen behöva hämtas för att hon är Sundbybergs största surpuppa. Hon är inne i en jobbig surpuppeperiod nu. Gnäll, gnäll, grin, grin. Men bara när jag är med. Ensam med pappan går det jättebra (oftast). Vi får knappt sova på nätterna för hon får attacker av ilska och vette gud allt. Ligger jag inte vänd åt hennes håll sparkar hon nästan hål i väggen in till grannen, så illa är det.
Det sägs ju att barn inte är trotsiga förrän de är runt 3 år, före det är barnen "bara nyfikna på världen". Men det kan då inte stämma in på Jacklin. När hon slänger sig på golvet och skriker för att hon inte vill dra ner byxbenen över skorna eller för att hon bara vill ha ena vanten på sig, och allt medans hon måttar in sparkar på mig och slåss så känns det inte som att hon är nyfiken på att ta reda på hur mammas kind känns mot hennes vantbeklädda handflata och hur mjukt tyget på kroppen egentligen känns mot ett hårt golv.
Ibland undrar man ju om de skickar hem de barn vars föräldrar är arbetslösa/föräldralediga med syskon/jobbar deltid på fredagar så att någon i personalen kan sluta tidigare.
Idag kommer hon antagligen behöva hämtas för att hon är Sundbybergs största surpuppa. Hon är inne i en jobbig surpuppeperiod nu. Gnäll, gnäll, grin, grin. Men bara när jag är med. Ensam med pappan går det jättebra (oftast). Vi får knappt sova på nätterna för hon får attacker av ilska och vette gud allt. Ligger jag inte vänd åt hennes håll sparkar hon nästan hål i väggen in till grannen, så illa är det.
Det sägs ju att barn inte är trotsiga förrän de är runt 3 år, före det är barnen "bara nyfikna på världen". Men det kan då inte stämma in på Jacklin. När hon slänger sig på golvet och skriker för att hon inte vill dra ner byxbenen över skorna eller för att hon bara vill ha ena vanten på sig, och allt medans hon måttar in sparkar på mig och slåss så känns det inte som att hon är nyfiken på att ta reda på hur mammas kind känns mot hennes vantbeklädda handflata och hur mjukt tyget på kroppen egentligen känns mot ett hårt golv.
Kommentarer
Trackback
