Jacklin och mamman

Idag när vi kom hem efter en runda på stan med Anna och Melwin låg det ett vadderat kuvert på hallgolvet. Post! Adresserat till mig och det var från min lillasyster Katarina. Hon hade köpt en bok som hon tyckte att vi skulle ha. Somna utan gråt av Elizabeth Pantley.
Jag har suttit och läst en del i den nu ikväll och jag måste säga att det har gått upp ett och annat ljus över det här med Jacklins sömn och beteenden.

Det är mycket med Jacklin som är svårt att bestämma om det är absolut sanning. Hatar hon mat eller är det bara som det verkar? Har hon ett så stort behov av stimulans och aktivitet som vi tror eller är hennes hyperaktivitet ett tecken på överstimulans? Sover hon bra i vagn eller gör hon inte det? Ett som i alla fall är säkert är att hon älskar att bada! Men så är hon ju vattuman också.

Här var Jacklin bara 2 månader gammal, vad det känns länge sen! Tänk att hon har varit så här liten.

Dåligt:

- Efter att ha spenderat timmar och åter timmar med att greja och fixa en jättefin fotobok med bilder på Jacklin för gratis pengar visar det sig att det tillkommer både det ena och det andra och notan som då skulle vara gratis + enbart frakt slutade på nästan 3000 kr för de 7 exemplar jag ville ha. Trist. Billigare att köpa en egen fotoskrivare, fotopapper och tjockt albumpapper och göra julklappsböckerna själv skulle jag tro.

- Välling funkade i en dag.

Bra:

- Jacklin har lärt sig peka på saker. Pekar på lampan när man frågar vart den är. Likaså pekar hon på fjärilen i godnattsagan när man frågar vart den är. Hon är ett geni, har jag sagt det?

- Matstolen har visat sig vara ett riktigt toppenköp! Helt suveränt att ha henne sittandes i den i nästan samma nivå som oss när vi är i köket och lagar mat. Och den tillhörande brickan är kanon, bara lägga lite broccolibitar, majs eller smörgåsrån på och Jacklin är sysselsatt en bra stund.

- Smultronmärket som Jacklin har i hårbotten har blivit mindre! Den har minskat drastiskt på höjden, ja, den är nästan platt i jämförelse med hur den varit. Den är lika stor ytmässigt dock, men det är nog bara en tidsfråga innan den krymper på den ledden med.

Vilken överraskning Jackie har bjudit på idag! Hon har ätit välling! Jag provade ge henne lite till mellanmålet idag, gjorde på 1 dl. Det slukade hon på bara några sekunder så jag blandade lika mycket till (så att det totalt blev en hel portion) och hon åt upp nästan allt det med.
Hon brukar få gröt till kvällsmål men den här gången försökte jag med välling istället, gjorde en hel portion på en gång. Slurp! Hon fick en liten skvätt nu precis före läggdags också, det hade ändå gått nästan 2,5 tim sedan kvällsmålet. Nam nam. Hahahaha, vad kul! Hoppas det håller i sig.

Jacklin somnade kl 19 igår, rätt upp och ner i mitt knä bara sådär, utan godnattsaga, utan godnattvisa. Det var bara att lägga ner henne i sängen. Det kändes ganska puckat att först klaga över att jag inte får sova och sedan sitta uppe och glo på nåt trams på tv tills det liksom ska bli legitimt att gå och lägga sig en fredagskväll. Så kl 20 hade jag borstat tänderna och svidat om till pyjamas och gick och la mig jag med.

Idag fredagsmyser jag och Jacklin med snorsug, Alvedon supp och firar 4:e dagen med feber. För att göra det extra festligt struntar vi att det ligger en jättehög med osorterad och ovikt tvätt på vardagsrumsgolvet och att kylskåpet är tomt. Dessutom har jag planerat att vi ska traska runt i pyjamas och morgonrock hela dagen, vi slår på stort helt enkelt. Kanske att jag till och med drar ett streck roll-on i armhålan. Tjoho, PARTY!

Jacklin äter bara mat från Semper. Det finns väl egentligen ingen anledning till det, det har bara blivit så. Tradition kanske. 
Nu finns det en chans att bli testpilot för produkterna "Småfolk" från Semper, och jag har anmält mig. Hoppas jag blir utvald! Tycker ju att det är lite trixigt med val av mellis osv till min lilla fröken, men det här kanske vore nåt? Oavsett kommer jag nog att testa "Småfolk" ändå. Jag är ju lite av en fan av mat a´la latmask. Hehehe!

Nu faller den första riktiga snön. Det är ungefär en grad ute så kanske att snön får stanna på marken. Jacklin var så liten när hon fick se snö för allra första gången så hon lär inte komma ihåg det. I och för sig föll det stora flngor för några veckor sedan och Jacklin gjorde stora ögon åt det vita som sakta singlade ner från himlen, men den snön smälte så fort den vidrörde marken.

Hon sover just nu och jag har startat maskiner med tvätt. Alltid denna tvätt. Vi skulle haft en egen tvättmaskin, men då skulle det väl hänga kläder på tork här inne jämt. Visst är det väl okej att lämna henne sovandes i lägenheten i högst två minuter medans jag springer ner till tvättstugan och laddar två maskiner? Hur gör man annars om tvättiden råkar sammanträffa med sovstunden? Att väcka henne är otänkbart, speciellt som hon verkligen sover urdåligt på nätterna. Inatt låg vi och brottades igen och Jacklin hostade från och till. Hon har ingen feber, är bara allmänt smårisig. Stackars lilla sötnosen. Hon kröp tätt tätt intill pappan inatt och lade armen om honom och somnade. Det såg så himla gulligt ut. 

Se där ja, nu är sessan vaken. Hon har sovit en timme och en kvart och det snöar fortfarande. Bäst jag tar upp henne och visar att världen håller på att förvandlas till ett vinterlandskap.

Uppdatering: Det yrar av snö utanför, men det är tydligen för varmt för inte är det vitt på marken inte, det förvandlas direkt till vatten. Nåja, på fredag åker jag och Jacklin upp till Hälsingland, där är det nog snödrivor vid det här laget. Hahaha!

Under de senaste 24 timmarna har jag:

Bytt blöja på Jacklin 12 gånger

Ett skepp kommer lastat med skitmycket spunk.

Om det blir lika inatt som det var natten till idag så får jag spunk. Hon verkar ha växtvärk eller oro eller irritation i kroppen så hon kan verkligen inte ligga stilla. Och grinar till gör hon också, blir förbannad och kickboxar både pappan och mig. Vänder sig helt om, kryper under våra kuddar, det tar aldrig slut! Jag fattar inte att hon kan ha så mycket energi på dagen eftersom hon sover så dåligt på natten, för inte kan hon väl göra allt det här i sömnen och fortfarande sova gott? Jag sover i alla fall inte gott. Blä. Det är så att hon inte nöjer sig speciellt länge med att vaggas i min famn och sedan läggas ner i sin säng, hon ska ligga bredvid mig. Men det är ändå inte helt bra enligt henne eftersom hon använder oss som boxbollar. Hur gör man då när ungen vaknar hundra miljoner gånger på natten?
Jag undrar så varför hon är så här nu, om det ÄR ett utvecklingssprång eller om det är tänder på gång? Jag är trött i alla fall och hoppas innerligt att detta vänder snart. Jag längtar tillbaka till tiden då hon sov i sin säng och det räckte med att ge henne nappen och stryka henne över håret så att hon somnade om.
Stackars Jackie, det är jobbigt att vara liten.

Läser man innehållsförteckningarna på barnmatsburkarna man köper i butik så innehåller de flesta skummjölk eller grädde. Nu vill ju vi försöka utesluta mjölk helt och hållet ur Jacklins kost. Vi har ingen aning om hur pass allergisk hon egentligen är, men att hon får prickar och rodnader i ansiktet och ibland även på halsen och i nacken av mat med mjölk i vet vi med säkerhet.
Imorgon ska jag ringa och boka uppföljning på allergiutredningen på uppmaning av BVC-sköterskan, det är viktigt tycker hon, men jag antar att vi kommer att få samma svar som förra gången; undvik mjölk ett tag och prova igen längre fram för att se hur hon reagerar. Och så får vi ytterligare recept utskrivet på Nutramigen som vi kan använda i matlagningen för att Jacklin ska få i sig tillräckligt med kalcium.

På grund av att det då kommer finnas så få alternativ att köpa av burkmaten så har vi nu bestämt att vi ska prova göra egen barnmat. Då vet vi vad hon får i sig, dessutom ska det vara hemskt mycket billigare att laga själv och det är ju bara ett stort plus. I stort sett blir det antagligen att vi gör samma mat till henne som till oss själva, men utan salt och mjölkprodukter. Det finns ju till exempel havremjölk och havregrädde att använda istället om man vill ha den där lite redda maten. Att krydda och salta maten efter att man tagit undan den del som ska vara till henne är ju inte heller så svårt.

Vi körde igång idag med lunchen. Den första hemlagade barnmaten blev kyckling och grönsaksgryta med ris. Kyckling, tomat, gul paprika, gul lök, riven morot och champinjoner frästes i rapsolja. Lite vitpeppar och finhackad persilja. Pudra mjöl och så en skvätt vatten för att få en såsig konsistens. Blandade i kokt ris. Mixade sedan till lagom små bitar. Konsistensen blev mycket torrare än burkmaten så Jacklin spottade ur en del och det gick trögt att äta.

Burkmaten innehåller mest vatten och så har man tillsatt risstärkelse för att få en mer geleaktig konsistens. När det var dags för middag provade jag därför att späda ut maten med vatten och reda med majsstärkelse. Blev kanon! Så av det lilla som jag gjorde idag blev det hela 6 portioner mat!

I dag är en sån dag när hjärtat svämmar över av kärlek för allt det fina som jag får uppleva varje dag.

Vi skulle rita teckningar idag tyckte jag. Satte igång klassisk musik att lyssna på samtidigt, vässade kritorna och snodde en bunt papper från pappans skrivare.
Förstår inte hur jag tänkte få henne att sitta stilla och medvetet föra kritan över pappret och därmed skapa mästerverk efter mästerverk, för en unge med mer myror i rumpan får man ju leta efter!
Hennes "teckning" fick några svaga streck, mest troligt pga att jag försökte få henne att greppa kritan med udden åt rätt håll istället för att stoppa den i munnen som allt annat hon har för handen. Sedan knölade hon ihop pappret och sög bort ett hörn. Det var det försöket det.
Jag förstod att om det skulle bli några teckningar så fick jag göra dem själv, så jag ritade några enkla figurer som jag sedan visade henne och uttalade vad de hette högt och hon verkade tycka att det var skoj. Under tiden rev hon fram DVD-filmerna och spelen, knölade ihop de färdiga teckningarna som jag hade gjort och kastade bort kritorna. Till slut ansåg jag att det var färdigritat så vi kröp på golvet, rullade runt och jagade varann istället.

Snormonstret är här och han har byggt bo Jacklins näsa. På nätterna kryper han ut och väsnas och gör så att Jacklin inte kan sova.
Försöker så gott jag kan med både saltlösningsdroppar, näsdroppar och nässpray, men när ungen inte kan fräsa ut det där jobbiga så får det liksom ta den tid det tar. Nässug? Jamen eller hur. Jacklin börjar sprattla och skrika så fort jag ens tänker tanken på att dra bort nåt litet snorspår under näsan, hon ser det på min blick verkar det som. Näsan är något jag inte får röra. Att jag fixar att spruta in droppar och nässpray är väl därför något av ett mysterium. Jag hoppas helt enkelt att åtminstone lite grann hamnar i näsborrarna.
Nässug kan man nog bara använda på spädisar som inte lärt sig vända på huvudet ännu, och det kunde Jacklin göra redan samma dag som hon föddes.

Igår provade pappan bärsjalen. Han tyckte det var rätt så bekvämt faktiskt, och Jackie som blev gladare än gladast över att bli omkringburen av pappa kunde inte vara tydligare med att hon verkligen är ett sjalbarn.

Den 15 september förra året var vi iväg på ultraljud på Karolinska i Solna. Det konstaterades då att vi var i 19:e veckan och allt såg fint ut. Vi ville ta reda på om det var en flicka eller en pojke men det gick inte att se. Från att ha legat utsträckt under den rutinmässiga undersökningen drog Jacklin ihop benen och drog upp dem mot magen lagomt tills sköterskan skulle ta reda på könet.

Att inte veta vad det är för kön gör hela graviditeten så magisk. Känslan påminner lite om den man hade som barn dagen innan julafton. Julklapparna ligger där under julgranen, man har varit fram och letat reda på sina paket och pillrat lite på pappret och kanske klämt och skakat lite. Skulle man då ge vika för frestelsen att riva upp alla sina paket tappar ju julklappsutdelningen på julaftonen sin charm. "Du får inga paket, du har ju redan öppnat dina."

Vi blev inte speciellt besvikna över att det inte gick att se könet, vi tolkade det som att det inte var meningen att vi skulle veta helt enkelt.





Pappan filmade lite i smyg under ultraljudet, och från filmen gick det att ta fram en bra bild på Jacklins ansikte. Det ser ut som att hon har värsta kalufsen med hår. Mohikanfrilla. Det är inte hår man ser, men Jackie HADE faktiskt massor med hår när hon föddes. Det är ju lite lustigt att en bild som visar fel kan visa rätt.

Jackie har precis kissat på toaletten som en stor tjej!